Hoppa till innehållet

We Don't Have to Take Our Clothes Off: Skillnad mellan sidversioner

Från Wikipedia
Nyare redigering →
Innehåll som raderades Innehåll som lades till
VisuellWikitext
Påbörjar ny artikel
(Ingen skillnad)

Versionen från 2 augusti 2024 kl. 15.44

"We Don't Have to Take Our Clothes Off"
Singel av Jermaine Stewart
Från albumet Frantic Romantic
Utgiven27 maj 1986
(se utgivningshistorik)
Format
InspeladFlyte Tyme Minneapolis, Minnesota
Genre
Längd4:05 (singelversionen)
(se alla versioner)
SkivbolagArista
Låtskrivare
ProducentNarada Michael Walden
Singlar
Jermaine Stewart
"I Like It"
(1985) 		"We Don't Have to Take Our Clothes Off"
(1986) 		"Jody"
(1986)
Album
Frantic Romantic
"We Don't Have to Take Our Clothes Off"
(1) 		"Dance Floor"
(2)

We Don't Have to Take Our Clothes Off (eller We Don't Have To... i Europa), är en låt framförd av Jermaine Stewart, inspelad till hans andra studioalbum Frantic Romantic (1986). Den skrevs och producerades av Narada Michael Walden och har ytterligare text skapad av Preston Glass. Arista gav ut låten som huvudsingel från Frantic Romantic den 27 maj 1986.

"We Don't Have to Take Our Clothes Off" är en R&B- pop- och danspop-låt i upptempo i samma glada och lättsamma stil som Waldens tidigare diskografi. Stewart sjunger till en dejt att han vill vänta med att ha sex och vill istället att de ska lära känna varandra och spendera natten på dansgolvet. Texten var ovanlig under 1980-talet då den inte förhöll sig till de traditionella könsrollerna- inom popmusiken var det historiskt oftast kvinnor som framförde budskap om att avstå sex. Stewart var en öppet homosexuell man och låtens budskap berörde i stor grad HBTQ-gemenskapen i samband med att AIDS-epidemin blossat upp.

"We Don't Have to Take Our Clothes Off" blev Stewarts största hitlåt i karriären som nådde femteplatsen på amerikanska singellistan Billboard Hot 100. Noterbart var att den aldrig blev populär på R&B-marknaden i USA trots att den tillhörde genren. Den stannade istället på plats 64 på Hot Black Singles. Internationellt var låten en succé i flera länder, främst i Kanada där den nådde andraplatsen och mottog ett guldcertifikat av Music Canada. Den nådde topp-tio i Storbritannien, Irland och Nederländerna.

Stewart avled 1997 till följd av AIDS-relaterad levercancer. Efter hans bortgång har "We Don't Have to Take Our Clothes Off" fortsatt att vara populär och beskrivits som en "Pride-hymn". Den är rankad i Rock Song Index: The 7500 Most Important Songs for the Rock and Roll Era av musikjournalisten Bruce Pollack. En mängd artister har spelat in covers på låten, mest framgångsrik var Ella Eyre med hennes balladversion som blev platinacertifierad i Storbritannien och Danmark samt guldcertifierad i Sverige.

Bakgrund

R&B-gruppen Shalamar (på bild, 1982) vilka Stewart jobbade som dansare för innan han fick ett skivkontrakt.

Jermaine Stewart, Jody Watley och Jeffrey Daniel blev vänner när de jobbade tillsammans som dansare i det amerikanska musikprogrammet Soul Train. Tillsammans gick trion på audition för den amerikanska R&B-gruppen Shalamar, skapad av Soul Train-grundaren Don Cornelius och Dick Griffrey. Stewart, till skillnad från Watley och Daniel, fick ingen roll i gruppen men tackade istället ja till ett jobb som dansare på Shalamars spelningar runtom i Nordamerika. En tid senare träffade Stewart Culture Club-basisten Mikey Craig som såg hans potential som sångare. Craig hjälpte Stewart att spela in en demo och en kort tid senare fick han även sjunga bakgrundssång på Culture Clubs "Miss Me Blind" (1983).[1]

Efter att ha säkrat ett skivkontrakt med Arista Records kom Stewarts debutsingel "The Word Is Out" (1984) som tillhörde albumet med samma namn. Både låten och albumet blev blygsamma framgångar men Stewart började snabbt jobba på ett nytt album med titeln Frantic Romantic (1986).[1] 1985 öppnade musikproducenten Narada Michael Walden dörrarna till hans helt nya, vid tidpunkten ultramoderna inspelningsstudio Tarpan Studios belägen en kort biltur till utkanten av San Fransisco. I studion producerade han några av tidpunktens största artister som Stacy Lattisaw, Al Green, Diana Ross och George Michael.[2]

Inspelning

En av de första artisterna att spela in musik Tarpan Studios var Stewart som anlände till studion på skivbolagsmogulen Clive Davis begäran. Med Preston Glass som låtskrivare och Walden som producent spelade de in låten med Stewart under sommaren 1985. Om skapandet av "We Don't Have to Take Our Clothes Off" kommenterade Walden vid en tillbakablick 2014:

Vid tidpunkten brukade Preston skriva fyra eller fem låtar i taget åt mig och ['We Don't Have to Take Our Clothes Off'] var en av de jag hörde på kassettband. Jag minns att jag tänkte: 'Den här skulle vi kunna ta och skala upp genom att ta Prestons ide och ge den allt vi har'. Vi hade väldigt roligt när vi gjorde den och när vi gav den ett stort beat och mycket gustogitarr."[3][en 1]

Walden ansåg att Stewart var "precis rätt person att leverera låten" och beskrev tiden tillsammans i inspelningsstudion som "livfull, rolig och lättsam". Om att producera för Stewart sa Walden: "Jermaine, precis som Michael Jackson, var en fantastisk dansare. Jag ville vara väldigt noggrann och säker på att låten passade honom så att han skulle kunna dansa och gå fullt ut med den, precis som när jag producerade åt Michael Jackson."[3][en 2]

Utgivning och marknadsföring

"We Don't Have to Take Our Clothes Off" gavs ut som huvudsingeln från Frantic Romantic. Den skickades till både amerikansk R&B- och popradio (urban contemporary och contemporary hit radio) den 8 januari 1986.[4] Musikvideon till "We Don't Have to Take Our Clothes Off" regisserades av David Fincher som även regisserade George Michaels "Freedom 90" och Madonnas "Express Yourself" och "Vogue".[5] Kristy Puchko från Vulture rankade låten 2014 bland Finchers bästa musikvideor i karriären.[6]

Komposition

"We Don't Have to Take Our Clothes Off" är en R&B-, pop-, och danspoplåt med en speltid på fyra minuter och fem sekunder (4:05). Enligt notblad publicerade på Musicnotes.com av Alfred Publishing har den ett snabbt tempo och utgår från 120 taktslag per minut. Den är skriven i tonarten E-dur och Stewarts sång sträcker sig från tonen B4 till B5.[7]

Tema och textanalys

Tematiskt har "We Don't Have to Take Our Clothes Off" jämförts med "Let's Wait Awhile" (1986) av Janet Jackson (på bild, 1986).

"We Don't Have to Take Our Clothes Off" beskriver hur Stewart uppmanar sin dejt att dom ska vänta med att ha sex och lära känna varandra först. Han uppmanar personen att "visa lite klass" innan han sjunger: "Why do you have to move so fast?/ We don’t have to take our clothes off, to have a good time".[5] Stewart var inte öppen med sin homosexualitet under 1980-talet förutom med hans närmsta vänner.[5] Vid låtens utgivning hade AIDS-epidemin tagit fart i USA och antalet fall skjutit i höjden, samtidigt som Vita huset och USA:s republikanska regering ännu inte kommenterat krisen. Den begränsade kunskapen kring sjukdomen skapade en hysteri och stigmatisering. Webbplatsen Gran Varones beskrev texten som en queerkonversation om sex och närhet under en tid där AIDS omkullkastade HBTQ-individers liv. Enligt samma webbplats kastade låttexten om de traditionella könsrollerna inom popmusiken där det oftast var kvinnor som efterfrågade intimitet istället för sex. Med textversen "Just slow down if you want me/ A man wants to be approached cool and romantically" påminner Stewart sin dejt att han inte bara är en "köttbit".[8] David Hudson, en skribent vid Queerty jämförde texten med Janet Jacksons "Let's Wait Awhile" som gavs ut i januari 1986 och avhandlade ett liknande tema.[5]

Att "We Don't Have to Take Our Clothes Off uppmanade till att avstå sex var något som gillades av USA:s regering och media eftersom den förstärkte dåvarande råd om att avstå sex var det bästa sättet att förebygga smittspridningen av AIDS.[9] I en analys av texten vid en tillbakablick 2021 refererade webbplatsen Gran Varones till passagen: "The night is young, so are we/ Let’s just get to know each other, slow and easily" och skrev: "Sex kan ge en känsla av samhörighet, ett sätt att länka samman personer och ge tillfälle att vara ömsinta med varandra. Om man lyssnar noga med en HBTQ-lins kan man även höra en slags vädjan för överlevnad av en samhällsgrupp som blivit övergivna och fått klara sig själva."[8][en 3]

I en intervju med Donnie Simpson 1988 förklarade Stewart att låtens inspiration kom från mer än bara sex. Han sade: "Jag tror att den fick folk att haja till lite. Vi ville inte bara referera till [sex] utan ta det ett steg längre. Vi ville att låten skulle reflektera alla dessa negativa saker som press från samhället kan tvinga fram och att man inte måste göra dem. Du måste inte köra rattfull, du måste inte börja med droger tidigt, kvinnor måste inte bli med barn tidigt. Så att vi använde just 'kläder' var bara för att fånga folks uppmärksamhet, vilket vi lyckades med och jag är glad att vi levererade ett positivt budskap."[1][en 4] Att "We Don't Have to Take Our Clothes Off" kritiserade dessa föreställningar reflekterade också klimatet i musikbranschen vid tidpunkten. Året innan låtens utgivning hade Parents Music Resource Center framgångsrikt fört fram ett lagförslag i Amerikanska senaten som innebar att låttexter som innehöll referenser till sex, våld, alkohol och droger skulle märkas upp med varningsmeddelandet Parental Advisory.[1]

Mottagande

Kritikers respons

Den amerikanska musiktidningen Cash Box: "Den livliga produktionen från Narada Walden tillsammans med Stewarts sårbara, brådskande sång kommer att gå hem hos lyssnare bland R&B som såväl pop".[4][en 5]

Kommersiell respons

"We Don't Have to Take Our Clothes Off" blev Stewarts största singelframgång i karriären och hans signaturmelodi.[1] Efter låtens utgivning i första kvartalet av 1986 klättrade den på radiolistorna i USA. Den 21 juni rapporterade Billboard att låten stod för veckans tredje största ökning i antal spelningar på popradio.[10] Nästföljande vecka var låten en av de topp-tio mest spelade på fjorton radiostationer i landet och nådde samtidigt plats 35 på Billboard Hot 100 vilket var en ny topposition på singellistan.[11] Den 5 juli hade "We Don't Have to Take Our Clothes Off" näst-flest antal radiospelningar efter Madonnas "Papa Don't Preach" (1986). Populärast var låten i Houston, San Antonio, Charleston, och i delstaterna Pennsylvania, Florida och Kalifornien.[12] Den 2 augusti nådde låten topp-tio på Hot 100-listan och blev därmed Waldens fjärde topp-tio hit på mindre än ett år efter Aretha Franklins "Freeway of Love" (1985) och "Who's Zoomin' Who" (1985) samt Whitney Houstons "How Will I Know" (1985). Den blev samtidigt Stewarts första singel att nå topp-tio.[13] Den 9 augusti nådde låten femteplatsen vilket till sist blev dess topposition.[14] Den behöll placeringen i en ytterligare vecka.[15] Billboard noterade att låten, trots framgångarna på popmarknaden, ratades av R&B-radiostationer.[16] Den nådde som högst plats 65 på R&B-topplistan Hot Black Singles.[17]

Arv och coverversioner

Stewart avled 1997 endast 39 år gammal till följd av AIDS-relaterad levercancer. Sedan utgivningen i USA har "We Don't Have to Take Our Clothes Off" beskrivits som en signaturmelodi för 1980-talets AIDS-epidemi[8] och en "Pride-hymn".[18] Den blev en av Waldens största radiohits som producent och spelades fortfarande regelbundet i amerikansk radio 2014.[3] År 2005 rankades den i Rock Song Index: The 7500 Most Important Songs for the Rock and Roll Era av musikjournalisten Bruce Pollack.[19] Musikjournalisten Bob Stanley förklarade att en av anledningarna till låtens framgångar kunde härledas till dess budskap om att avstå sex och att den var en "produkt av sin tid". Enligt Stanley ignorerades och trivialiserades AIDS under mitten av 1980-talet och om sjukdomen uppmärksammades alls sågs den endast som en "sjukdom som drabbade homosexuella eller knarkare". Fram till låtens utgivning hade krisen inte diskuterats inom popmusiken.[20] 2024 omnämndes den av Queerty som en av de bästa musikstyckena av HBTQ-artister eller allierade som uppmanade till säkrare sex.[21]

Nya versioner av låten har spelats in av en mängd artister.[1] Brittiska flickgruppen Clea samarbetade med musikproducenterna Da Playaz på en coverversion 2005. I gruppens hemland nådde den som bäst plats 35 på singellistan UK Singles Chart. Under sommaren 2006 nådde låten förstaplatsen på singellistan i Hong Kong. Cleas version innehöll inga större förändringar förutom en uppdaterad produktion som reflekterade musikstilen för 2000-talets mitt. 2007 spelade gruppen The Hot Stewards in en cover i genren pop punk. Den Kanadensiska electropop-gruppen Kids On TV spelade in en version till deras album Mixing Business with Pleasure (2007). Gruppens version innehöll nedstrippad produktion och sång som manipulerats i autotune. Den brittiska barnstjärnan Lil Chris spelade in en pop punk-cover på låten 2008 vilken inkluderades på hans andra studioalbum What's It All About? (2008). Hans version behöll originalets danspopkänsla med keyboards och horn men inte gitarr och trummor.[1]

Den brittiska soulsångerskan Ella Eyre spelade in en cover på "We Don't Have to Take Our Clothes Off" 2013. Den inkluderades på samlingsalbumet Virgin Records: 40 Years of Disruption (2013) och på hennes debutalbum Feline (2015). Hennes version innehöll inte refrängens "Na na na na", hade långsammare tempo och bytte ut keyboards mot piano och stränginstrument. Patrick Garvin, en skribent för webbplatsen Pop Culture Experiment, kommenterade Eyres version: "Hennes bluesfyllda sång låter smärtsamt hjärtekrossad, som om hon vore helt utmattad över att tvingas upprepa sig en gång för mycket. Genom att förvandla 'We Don't Have to Take Our Clothes Off' till en ballad, förde Eyre ut ett djupare budskap ur texten än vad kanske Narada Michael Walden och Preston Glass trott var möjligt."[en 6] Eyres balladversion av låten nådde plats 54 på Storbritanniens singellista och inspirerade i sin tur många artister att spela in sina versioner av den.[1]

Topplistor

Veckolistor

Veckolistor med topplaceringar för
"We Don't Have to Take Our Clothes Off"
Lista (1986) Topplacering
USA Billboard Hot 100[22] 5
USA Hot Dance Club Play (Billboard)[23] 41
USA Hot Black Singles (Billboard)[17] 65


Utgivningshistorik

Lista över utgivningsdatum, med regioner, format och referenser
Land Datum Utgåva Format Skivbolag Ref.
USA 8 januari 1986
  • Radio Edit
 Radio (
)
[4]

Referenser

Noter

  1. ^ [a b c d e f g h] ”Cover Songs Uncovered: “We Don’t Have To Take Our Clothes Off”” (på engelska). The Pop Culture Experiment. 20 juni 2016. https://popcultureexperiment.com/2016/06/20/cover-songs-uncovered-we-dont-have-to-take-our-clothes-off/. Läst 17 juli 2024. 
  2. ^ Bogandov 2003.
  3. ^ [a b c] Brown 2014.
  4. ^ [a b c] ”Single Releases”. Cash Box: sid. 9. 9 januari 1986. https://www.worldradiohistory.com/Archive-All-Music/Cash-Box/80s/1986/CB-1986-02-08.pdf. 
  5. ^ [a b c d] David Hudson (6 juni 2024). ”Remembering the pop brilliance of Jermaine Stewart’s “We Don’t Have To Take Our Clothes Off”” (på engelska). Queerty. https://www.queerty.com/remembering-the-pop-brilliance-of-jermaine-stewarts-we-dont-have-to-take-our-clothes-off-20240605. Läst 22 juli 2024. 
  6. ^ Kristy Puchko (6 oktober 2014). ”28 David Fincher Music Videos, Ranked” (på engelska). Vulture. https://www.vulture.com/2014/10/david-fincher-music-videos-ranked.html. Läst 22 juli 2024. 
  7. ^ Glass Preston (5 maj 2008). ”We Don't Have to Take Our Clothes Off” (på engelska). www.musicnotes.com. https://www.musicnotes.com/sheetmusic/mtd.asp?ppn=MN0064945. Läst 21 juli 2024. 
  8. ^ [a b c] ”Songs That Soundtracked the AIDS Epidemic: Jermaine Stewart’s “We Don’t Have To Take Our Clothes Off”” (på engelska). granvarones.com. 22 april 2021. https://granvarones.com/songs-that-soundtracked-the-aids-epidemic-jermaine-stewarts-we-dont-have-to-take-our-clothes-off/. Läst 22 juli 2024. 
  9. ^ David Carroll (november 2022). Songs To Save Your Life: The Queer Messaging of 1980s Pop Music. Dublin: Dublin City University. sid. 191. https://doras.dcu.ie/27918/1/PhD%20Carroll.pdf. 
  10. ^ Michael Ellis (21 juni 1986). ”Hot 100 Singles Spotlight”. Billboard Magazine: sid. 80. https://www.worldradiohistory.com/Archive-All-Music/Billboard/80s/1986/BB-1986-06-21.pdf. 
  11. ^ Michael Ellis (28 juni 1986). ”Hot 100 Singles Spotlight”. Billboard Magazine: sid. 80. https://www.worldradiohistory.com/Archive-All-Music/Billboard/80s/1986/BB-1986-06-28.pdf. 
  12. ^ Michael Ellis (28 juni 1986). ”Hot 100 Singles Spotlight”. Billboard Magazine: sid. 80. https://www.worldradiohistory.com/Archive-All-Music/Billboard/80s/1986/BB-1986-07-05.pdf. 
  13. ^ Paul Grein (2 augusti 1986). ”Chart Beat”. Billboard Magazine: sid. 80. https://www.worldradiohistory.com/Archive-All-Music/Billboard/80s/1986/BB-1986-08-02.pdf. 
  14. ^ ”Billboard Hot 100 Sales & Airplay on August 9, 1986”. Billboard Magazine: sid. 73. 9 augusti 1986. https://www.worldradiohistory.com/Archive-All-Music/Billboard/80s/1986/BB-1986-08-09.pdf. 
  15. ^ ”Billboard Hot 100 Sales & Airplay on August 16, 1986”. Billboard Magazine: sid. 73. 16 augusti 1986. https://www.worldradiohistory.com/Archive-All-Music/Billboard/80s/1986/BB-1986-08-16.pdf. 
  16. ^ Hall, Dana (2001-03-31) (på engelska). Crossovers Struggle to Keep Base: Recent Pop-Sounding Singles Meet Resistance at R&B Radio. Nielsen Business Media, Inc. https://books.google.se/books?id=fhQEAAAAMBAJ&pg=PA78&dq=%22jermaine+stewart%22+++%22we+don't+have+to+take+our+clothes+off%22&hl=sv&sa=X&ved=2ahUKEwietsal5NGHAxXhDxAIHfwFOaY4PBDoAXoECAUQAg#v=onepage&q=%22jermaine%20stewart%22%20+%20%22we%20don't%20have%20to%20take%20our%20clothes%20off%22&f=false. Läst 31 juli 2024 
  17. ^ [a b] ”Jermaine Stewart - Chart history | Billboard”. Billboard. 5 april 2016. https://web.archive.org/web/20160405022706/http://www.billboard.com/artist/304481/jermaine%20stewart/chart?f=367. Läst 31 juli 2024. 
  18. ^ ”Pride Songs that Represent the LGBTQIA+ Spectrum” (på amerikansk engelska). San Francisco Gay Men's Chorus. 19 juli 2024. https://www.sfgmc.org/blog/pride-flags-in-song-music-that-represents-the-lgbtqia-spectrum. Läst 29 juli 2024. 
  19. ^ Pollock 2005.
  20. ^ Stanley 2015.
  21. ^ Emell Derra Adolphus (20 juni 2024). ”The 15 best safe sex anthems by queer artists & allies” (på engelska). Queerty. https://www.queerty.com/the-15-best-safe-sex-anthems-by-queer-artists-allies-20240620. Läst 22 juli 2024. 
  22. ^ ”Jermaine Stewart - Chart history | Billboard”. Billboard. 23 november 2015. https://web.archive.org/web/20151123112808/https://www.billboard.com/artist/304481/jermaine+stewart/chart?f=379. Läst 31 juli 2024. 
  23. ^ ”Jermaine Stewart - Chart history | Billboard”. Billboard. 10 juni 2016. https://web.archive.org/web/20160610073656/http://www.billboard.com/artist/304481/jermaine%20stewart/chart?f=359. Läst 31 juli 2024. 

Tryckta källor

  • Bogandov, Vladimir (2003) (på engelska). All Music Guide to Soul: The Definitive Guide to R and B and Soul. Rowman and Littlefield Publishing. ISBN 9781617134968 
  • Pollack, Bruce (2005) (på engelska). Rock Song Index: The 7500 Most Important Songs for the Rock and Roll Era (2). New York: Taylor & Francis. ISBN 9781135463038. Läst 9 mars 2024 
  • Brown, Jake (2014) (på engelska). Behind the Boards II. Hal Leonard. ISBN 9781480392588. OCLC 1099014942 
  • Stanley, Bob (2015) (på engelska). Yeah! Yeah! Yeah! : The Story of Pop Music from Bill Haley to Beyoncé. New York: W.W. Norton & Company. ISBN 9780393242706. OCLC 1302555650. Läst 23 juli 2024 

Engelska originalcitat

  1. ^ "Preston at the time would write me four or five songs, and that was one of those songs that I heard on one of those casette tapes and I thought, 'This one we could take and blow it out', by taking the idea that Preston put down and really just giving it the full-on treatment [...] So we had a lot of fun making that kind of record at the time and blowing it up with a big beat and a lot of gusto."
  2. ^ "Jermaine, like Michael Jackson, was a great dancer, so I was really keen to make sure it really fit him because he could be a great dancer and just go crazy with that kind of record, much like I would do if I were producing Michael Jackson."
  3. ^ "But if you listen to the song with a queer lens, one that honors sex as communion, a way to connect and be tender with each other, you can hear a plea for survival for community left on their own to survive."
  4. ^ "I think it made a lot of peoples’ minds open up a little bit. We didn’t only want to just talk about clothes, we wanted to extend that. We wanted to use the song as a theme to be able to say you don’t have to do all the negative things that society forces on you. You don’t have to drink and drive. You don’t have to take drugs early. The girls don’t have to get pregnant early. So the clothes bit of it was to get people’s attention, which it did and I’m glad it was a positive message."
  5. ^ "The spirited production of Narada Walden and Stewart’s fragile, urgent voice will connect with BC audiences and CHR demos."
  6. ^ "Her bluesy voice sounded pained and broken-hearted, as if she felt worn out from having to reiterate this message a few times too many. By turning “We Don’t Have To Take Our Clothes Off” into a ballad, Eyre pulled out a power to Narada Michael Walden’s and Preston Glass’s lyrics that even they might not have anticipated possible."
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=We_Don%27t_Have_to_Take_Our_Clothes_Off&oldid=55504067”