Svenska

redigera
Böjningar av frusta  Aktiv
Infinitiv frusta
Presens frustar
Preteritum frustade
Supinum frustat
Imperativ frusta
Particip
Presens frustande, frustandes
Perfekt

frusta

  1. andas ut häftigt av ansträngning och avge ett ljud av fladdrande läppar
    1899: Prinsessan på glasberget:
    Hästhovarna smällde emot berget, och rustningarna skramlade, och hästarna frustade, och folket skrek, så att gnyet och oväsendet hördes vida vägar.
    Jämför: pusta, stöna
    Se även tesaurus: Väsljud, Luftström

Översättningar

redigera