Se även Mann.

Bokmål

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av mann  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ mann mannen menn mennene
Genitiv manns mannens menns mennenes

mann m

  1. man; person av hankön
  2. man, make
    Synonymer: ektemann
 
Etymologi: Från fornnordiska maðr. Besläktat med svenska man, danska mand, engelska man och tyska Mann.
Sammansättningar: brannmann, engelskmann, drapsmann, nordmann, sjømann, snømann, stormann

Isländska

redigera

Substantiv

redigera

mann

  1. böjningsform av maður

Nynorska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av mann  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ mann mannen menn, menner mennene

mann m

  1. man; person av hankön
  2. man, make
    Synonymer: ektemann

Sammansättningar

redigera