Gustaf Magnus Armfelt
Gustaf Gustavovitj Magnus Armfelt, född 2 april 1792 i Helsingfors, död 8 juli 1856 i Helsingfors, var en finländsk generallöjtnant, landshövding, senator och greve i släkten Armfelt.[1]
Gustaf Magnus Armfelt | ||
---|---|---|
Gustaf Magnus Armfelt klädd i generalsuniform. Porträtt omkring 1850. | ||
Titlar
| ||
Tidsperiod | 1792–1812 | |
Tidsperiod | 1830–1832 | |
Landshövding i Nylands län
| ||
Tidsperiod | 1832–1847 | |
Tidsperiod | 1812–1856 | |
Utnämnd av | Alexander I av Ryssland | |
Yrke | Militär | |
Övrigt arbete | Landshövding Kammarherre Generalmajor | |
Militärtjänst
| ||
I tjänst för | Sverige Tsarryssland | |
Försvarsgren | Armén | |
Tjänstetid | 1809–1830 | |
Grad | Generalmajor | |
Slag/krig | Napoleonkrigen | |
| ||
Personfakta
| ||
Smeknamn | Gustavovitch | |
Född | 2 april 1792 | |
Död | 8 juli 1856 | |
Släkt
| ||
Frälse- eller adelsätt | Armfelt | |
Sätesgård | Åminne herrgård | |
Far | generalmajor Gustaf Mauritz Armfelt | |
Mor | grevinnan Hedvig Ulrika De la Gardie | |
Släktingar | Alexander Armfelt | |
Friherrliga ätten Armfelts vapen |
Biografi
redigeraArmfelts föräldrar var general Gustaf Mauritz Armfelt (1757–1814) och grevinnan Hedvig Ulrika De la Gardie (1761–1832). Han gick i militärskola i Berlin och blev 1809 kornett av den svenska arméns ridsportsvakt. Armfelt avgick dock från den svenska armén, flyttade till Finland och gick 1811 in i den ryska arméns tjänst som underlöjtnant. Från 1812 tjänstgjorde han vid 3:e finska jägarregementet och deltog i kriget mot Napoleon 1812–1815. Armfelt blev löjtnant 1812, underkapten 1813 och kapten 1814. Han avgick från tjänsten 1816 som överstelöjtnant, men återvände till armén redan 1817. Armfelt tjänstgjorde från 1817 till 1819 3. I staben för Viborgbataljonen vid Finska jägarregementet och därefter 1819–1820 som förste adjutant vid finska kårens division vid finska divisionens högkvarter och som sidosadjutant hos kejsaren. Han var då 1. Kommendör[förtydliga] för Finlands infanteriregemente 1820–1827 och 2. Kommendör[förtydliga] för Finlands precisionsskyttebrigad 1827–1830 fram till dess att finska armén upplöstes. Armfelt befordrades till överste 1819 och generalmajor 1828. Han avgick från armétjänsten som verkligt statsråd 1830.[1]
Armfelt var landshövding i Vasa län 1830–1832 och landshövding i Nylands län 1832–1847. Han blev kammarherre vid kejserliga hovet 1831 och befordrades till generallöjtnant 1834. Armfelt var senast ledamot av senatens finansavdelning 1847–1853 och generalinspektör för de finska skarpskyttebataljonerna 1854–1855. Fram till 1852 ägde han Elimo gård i Pojo socken och sedan Käpylä gård i Helsingfors.[1]
Armfelt var från 1819 gift med den engelska kvinnan Louise Cuthbert-Brooke (1801–1865) vars far var överste Thomas Brooke från den engelska armén. Deras son var generalmajor Gustaf Wilhelm Artur Armfelt (1821–1880).[1] Deras tre döttrar var M
Utmärkelser
redigera- Riddare (1822-1862), Adelaide Auguste Wilhelmine Armfelt (1825-1871) och Olga Lovisa Axelina Armfelt (1828-1855). Olga tjänstgjorde som hovfröken vid det Svenska hovet och blev där föremål för den blivande kungen Oscar IIs känslor. Olga åkte dock tillbaka till Finland och gifte sig med en syssling. [2]Olga Lovisa Axelina Armfeltav Sankt Annas orden, 4:e klass (1813)
- Riddare av Svärdsorden (1813)
- Riddare av Sankt Vladimirs orden, 4:e klass (1813)
- Riddare av Pour le Mérite (1814)
- Riddare av Sankt Stanislaus orden, 1:a klass (1833)
- Riddare av Sankt Annas orden, 1:a klass (1836)
- Riddare av Sankt Vladimirs orden, 2:a klass (1843)
- Riddare av Sankt Georgsorden, 4:e klass (1843)
- Kommendör av Svärdsorden (1843)
- Kommendör med stora korset av Svärdsorden (1847)
- Riddare av Vita örnens orden (1850)
- Riddare av Malteserorden
Galleri
redigera-
Friherrliga ätten Armfelts vapen.
-
Överste Gustaf Magnus Armfelt iklädd omkring 1819.
-
Generallöjtnant Gustaf Magnus Armfelt omkring 1843.
Källor
redigera- ^ [a b c d] SKS Biografiakeskus : Suomalaiset kenraalit ja amiraalit Venäjän sotavoimissa 1809–1917 : Armfelt, Gustaf Magnus
- ^ Lindqvist, Herman (2022). Oscar II: den konungsligaste av alla kungar. Albert Bonniers förlag. sid. 36. ISBN 978-91-0-018884-9. Läst 7 maj 2024