Erbium är ett metalliskt grundämne som tillhör lantanoiderna och de sällsynta jordartsmetallerna. Oxiden, som är rosenröd, utstrålar vid glödgning ett mycket intensivt grönaktigt ljus och fanns vanligen i de saltblandningar, som användes för tillverkning av Auers glödstrumpa för gasljus.

Erbium
Nummer
68
Tecken
Er
Grupp
N/A
Period
6
Block
f

Er

Fm
HolmiumErbiumTulium
[Xe] 4f12 6s2
68Er



Emissionsspektrum
Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Relativ atommassa167,26 u
UtseendeSilvervit
Fysikaliska egenskaper
Densitet≈ 9 000 kg/m³ (273 K)
AggregationstillståndFast
Smältpunkt1 795 K (1 522 °C)
Kokpunkt2 783 K (2 510 °C)
Molvolym18,4 × 10-6 /mol
Smältvärme17,15 kJ/mol
Ångbildningsvärme292,88 kJ/mol
Atomära egenskaper
Atomradie175 (226) pm
Kovalent radie157 pm
JonisationspotentialFörsta: 589,3 kJ/mol
Andra: 1 150 kJ/mol
Tredje: 2 194 kJ/mol
Fjärde: 4 120 kJ/mol
(Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration[Xe] 4f12 6s2
e per skal2, 8, 18, 30, 8, 2
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd3 (basisk)
Elektronegativitet1,24 (Paulingskalan)
Diverse
KristallstrukturHexagonal
Ljudhastighet2 830 m/s
Elektrisk konduktivitet1,17·106 A/(V × m)
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Erbiumisotoper
Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP
160Er {syn.} 28,58 timmar ε 0,330 160Ho
162Er 0,14 %
Stabil
164Er 1,61 %
Stabil
165Er {syn.} 10,36 timmar ε 0,376 165Ho
166Er 33,6 %
Stabil
167Er 22,95 %
Stabil
168Er 26,8 %
Stabil
169Er {syn.} 9,4 dygn β- 0,351 169Tm
170Er 14,9 %
Stabil
171Er {syn.} 7,516 timmar β- 1,490 171Tm
172Er {syn.} 49,3 timmar β- 0,891 172Tm
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Förekomst

redigera

Erbium förekommer i enstaka, mera sällsynta bergarter, som de skandinaviska gadolinit och ytterjord, eller som samarskit i North Carolina, USA.[1]

Historia

redigera

Erbium har fått sitt namn efter Ytterby gruva i Stockholms skärgård. Grundämnet upptäcktes av svensken Carl Gustaf Mosander år 1843.

Källor

redigera
  1. ^ Meyers varulexikon, Forum, 1952