Enligt Eminem själv var The Marshall Mathers LP en höjdpunkt i karriären. Han var redan en åskledare efter sin legendariska The Slim Shady LP som släpptes ett år tidigare, men här var hans provokationer mer provokativa (ultravåldet i ”Kim”), hans medryckande stunder bland de mest medryckande i 00-talets pop (”The Real Slim Shady”). Och om du inte trodde att han var kapabel till något komplext och empatiskt har vi ”Stan” (som gav upphov till ett av modern populärkulturs mest spridda ord), lika skarpsinnig i sitt porträtt av vardagens desperation som en Springsteen-låt.
Med det sagt så jobbade också Eminem mot sig själv genom att använda homofobiska nedsättande ord för att förolämpa sina belackare. Den typen av skämt skymde den poäng han faktiskt hade – att han gjordes till syndabock för större problem. ”Wasn’t me, Slim Shady said to do it again”, rappade han i ”Who Knew” och kanaliserade en tonårig skytt. ”Damn, how much damage can you do with a pen?” Ett år tidigare hade Eminem hävdat att Gud sänt honom för att jävlas med världen. Med The Marshall Mathers LP tog han ett enormt kliv närmare sitt syfte.