ränk

See also: rank, Rank, and ránk

Estonian

Etymology

Probably a variant of rank, itself from Proto-Finnic *rankka. Compare Finnish rankka, Ingrian rankka, Karelian rankka, Votic rankka and Livonian rǟnka.

Adjective

ränk (genitive ränga, partitive ränka, comparative rängem, superlative kõige rängem or rängim)

1. heavy, serious, grievous

Declension

Declension of ränk (ÕS type 22i/külm, k-g gradation)
		singular	plural
nominative		ränk	rängad
accusative	nom.
	gen.	ränga
genitive			ränkade
partitive		ränka	ränki ränkasid
illative		ränka rängasse	ränkadesse rängisse
inessive		rängas	ränkades rängis
elative		rängast	ränkadest rängist
allative		rängale	ränkadele rängile
adessive		rängal	ränkadel rängil
ablative		rängalt	ränkadelt rängilt
translative		rängaks	ränkadeks rängiks
terminative		rängani	ränkadeni
essive		rängana	ränkadena
abessive		rängata	ränkadeta
comitative		rängaga	ränkadega

Swedish

Noun

ränk c

1. (rare) a secret, ill-intentioned act or plan

Usage notes

See ränker. Rare in the singular.

Declension

Declension of ränk
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	ränk	ränken	ränker	ränkerna
Genitive	ränks	ränkens	ränkers	ränkernas

References

• ränk in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)