Kritiska och strategiska råvaror

EU har listat 34 mineral och metaller som bedöms som kritiska och/eller strategiska för vårt samhälle och för välfärden. Dessa råvaror ingår i nyckelteknologier för att säkra grön omställning, digitalisering samt för rymdindustri och försvar. Vad som gör dem kritiska är deras ekonomiska betydelse i relation till risken för störningar i tillgången (tillgångsrisken). Den senaste listan, som fastställdes 2023, inkluderar dessutom en grupp om 16 så kallade strategiska råvaror vars prioritet är ännu högre. Av dem är två metaller inte klassade som kritiska utan endast som strategiska: koppar och nickel. Deras globala produktion är tillräckligt diversifierad för att de inte skall ha tillräckligt hög tillgångsrisk, men de betraktas ändå som så fundamentala för framför allt elektrifiering att de lyfts till den strategiska klassifikationen.

EU pekar på fyra områden som har avgörande betydelse:

• robusta värdekedjor för EU:s industri
• minskat beroende av primära råvaror genom stärkt cirkulär ekonomi
• ökad produktion och bearbetning av råvaror inom EU
• diversifierad försörjning genom hållbar internationell handel

En av de kritiska råvarorna är metallen kobolt, som har en stor ekonomisk betydelse men ingen betydande produktion inom EU. Med osäker tillgång, bland annat på grund av politiska osäkerheter, är importbehovet stort och därför bedöms kobolt som kritisk. De råvaror som EU klassificerar som kritiska visas i tabellen nedan. Nya kritiska råvaror för 2023 markeras med fetstil. De strategiska markeras med gult. 

*=Strategiska men ej kritiska råvaror.

En stor del av produktionen av de kritiska råvarorna sker utanför EU. Det finns däremot en betydande mängd fyndigheter av kritiska metaller och mineral inom EU, bland annat i Sverige. I Sverige har vi kända förekomster av bland annat antimon, flusspat (fluorit), fosfatmineral, grafit, kobolt, platinagruppens metaller (PGM), sällsynta jordartsmetaller (REE, efter engelskans rare earth elements), vismut och volfram. Av dessa finns välkarakteriserade och signifikanta mineraliseringar inte minst av fosfatmineral, flusspat, grafit och REE.

På kartan nedan ser du den globala produktionen av olika kritiska råvaror. Klicka på kartan för att öppna den i ett större fönster. Den går också att ladda ner i pdf-format.

Skriv ut Stäng

Ladda ned kartan i pdf-format

Ladda ner kartan som högupplöst TIF-bild

Skriv ut Stäng

EU-lagstiftning om kritiska råvaror

EU-kommissionen tar nu initiativ för att göra EU mer självförsörjande på kritiska råvaror. Förslaget till så kallad Critical Raw Materials Act, som offentliggjordes i mars 2023, innehåller förslag till lagstiftning som främjar råvaruproduktion samt uppmaningar till medlemsstaterna om ökad kartläggning, forskning och innovation. I början av 2024 väntas förslaget vara färdigförhandlat.

Lagstiftningsförslaget anger tydliga mål för inhemsk kapacitet längs värdekedjan för de strategiska råvarorna för att diversifiera EU:s tillförsel:

• åtminstone 10 procent av EU:s årliga användning för utvinning (framför allt gruvdrift)
• åtminstone 40 procent av EU:s årliga användning för processering (till exempel smältverk, förädling)
• åtminstone 15 procent av EU:s årliga användning för återvinning
• inte mer än 65 procent av unionens årliga användning, av respektive strategisk råvara i någon relevant del av kedjan, från ett enskilt tredje land.

För att uppnå detta innebär förslaget att tillståndsprocessen för alla delar i värdekedjan avseende råvaruförsörjning ska vara snabb, säker och transparent, och utan att göra avkall på EU:s höga krav på hållbarhet. Det gäller för såväl primär gruvdrift och sekundär utvinning ur gruvavfall, som för återvinning av råvaror och produkter i de efterföljande förädlingsleden.

Kina största producenten

Kina är den största producenten för flertalet av de utpekade råvarorna, bland annat sällsynta jordartsmetaller, magnesium, volfram, antimon, gallium och germanium.

Flera andra länder har en ledande ställning när det gäller produktionen av specifika råvaror, till exempel Brasilien (niob) och USA (beryllium och helium). Produktionen av platinagruppens metaller (PGM) är koncentrerad till Ryssland (palladium) och Sydafrika (iridium, platina, rodium och rutenium).

En anledning till att tillgången till flera metaller och mineral bedöms som kritisk, är att produktionen av det aktuella materialet är geografiskt koncentrerad till ett eller ett fåtal länder med bedömd riskklassning samtidigt som potentialen för återvinning och/eller ersättning (substitution) för samma material är låg till icke-existerande.

Behovet ökar snabbt

Det finns tydliga globala trender och tendenser som visar att behoven och efterfrågan på många av de kritiska råvarorna kommer att öka drastiskt framöver. Mycket pekar på att de nya energiteknikerna inom solceller, elnät och biobränsle kommer att kräva stora mängder av till exempel sällsynta jordartsmetaller, kobolt och rutenium.

För att kunna tillverka så kallade permanenta magneter, som används framför allt till vindkraftverk och elektriska fordon, behövs neodym (Nd), dysprosium (Dy) och praseodym (Pr) – alla tre är exempel på sällsynta jordartsmetaller. Behovet av dessa beräknas öka med ungefär 250 procent under perioden 2020–2030. Bara i fallet med produktion av elfordon är dessa magnetmaterial kritiska för tillverkning av drivmotorerna; det går åt 1–2 kg mer än vid produktion av konventionella bilar. Att efterfrågan ökar syns också på prisutvecklingen; till exempel så ökade priset på neodym och praseodym med cirka 60 procent under perioden juli till och med september 2017.

2017 såldes det cirka 4 miljoner elfordon. År 2030 kommer försäljningen att, enligt prognoserna, vara uppe 50 miljoner per år. Det betyder att för att kunna få fram tillräckligt med bland annat neodym och praseodym, behöver betydligt större mängder av sällsynta jordartsmetaller utvinnas genom primär gruvbrytning, inte minst som återvinningen av dem fortfarande är i sin linda. Samma trend gäller även för litium och kobolt.

Ökad brytning i Europa är nödvändigt

Det kommer sannolikt att dröja till 2100 innan återvinningen kan stå för åtminstone hälften av den mängd av sällsynta jordartsmetaller som vi räknar med att Europa och världen behöver då. Det behövs alternativ. Det alternativ som kommissionen bedömer som mest säkert och mest realistiskt, ur försörjningssynpunkt, är en ökad gruvdrift i Europa av ett flertal av de kritiska och strategiska metallerna. En europeisk gruvbrytning kan successivt säkerställa tillgångarna av vissa kritiska mineral och metaller och samtidigt begränsa det riskabla beroendet av import från icke-demokratiska stater liksom den i flera fall oetiska och olagliga utvinningen i framför allt Afrika.

Skriv ut Stäng