Skriv ut

Dramaturgiska modellen

• Den klassiska dramaturgiska modellen

  I den klassiska modellen delas filmen in i sju faser som alla har sin funktion i berättelsen som helhet:

  Anslag – Filmens början. Anslaget ger en föraning om filmens budskap, stämning, genre, tema och stil.

  Presentation – Filmens viktigaste personer och platser presenteras. Filmens konflikter antyds.

  Fördjupning – Filmens konflikter börjar bli mer påtagliga. Vi får veta mer om personerna, konflikterna och filmens teman.

  Vändpunkten – den punkt då allting vänder för filmens huvudperson. Något avgörande sker. Det finns ingen återvändo. Huvudpersonen måste ta konsekvenserna av det som inträffat.

  Upptrappning – Filmens inre och yttre konflikter rullas upp. Komplikationer uppstår. Trycket på huvudpersonen blir allt större.

  Höjdpunkten – Filmens spänning når sin kulmen. Striden avgörs och konflikten får en lösning.

  Avrundning – Konflikten är över. En ny livssituation har uppstått för filmens viktigaste personer.

  
  

• Kontraktsmodellen

  Kontraktsmodellen utvecklades ursprungligen för att analysera berättelseförloppet i folksagor. Men den är även lämplig att använda om man vill skaffa sig en överblick över handlingen i en film.

  I filmens början befinner sig huvudpersonen i ett ”kontraktsförhållande”. Det är en stabil situation med en etablerad gemenskap. Det behöver inte vara någon lycklig situation. I början av filmen är det faktiskt ofta något som huvudpersonen längtar efter eller saknar eller lider av. Strax efter inledningen sker ett ”kontraktsbrott”: huvudpersonen rycks ur den stabila situationen. Hen befinner sig efter det i ett mycket mer osäkert ”bortarum”. Här händer dramatiska och nervkittlande saker. Huvudpersonen tvingas utstå prövningar och övervinna faror, hinder och kriser. Till slut blir allting lugnt igen och personen kan träda in i ett nytt ”kontraktsförhållande”. Vanligtvis är den stabila situationen i slutet lyckligare och mer upplyftande än den stabila situationen i början. Det är därför som kontraktsmodellens kurva ligger högre i slutet. Om kontraktsförhållandet till slut är positivt har filmen ett lyckligt slut, ett ”happy ending”.

  
  

• Treaktsmodellen

  I första akten presenteras vi för filmens viktigaste rollfigurer, konflikter, teman och miljöer (se även uppslagsordet inspelningsplats). Vi får ett intryck av personernas förhållande till varandra. I slutet av första akten kommer den första vändpunkten. Det är en händelse som ändrar berättelsens riktning. Huvudpersonen får ett nytt mål och/eller står i en ny situation.

  Andra akten är den längsta av de tre akterna. Här utvecklas filmens handling. Nya och fler konflikter uppstår och huvudpersonen genomgår prövningar och måste övervinna hinder. Mitt i andra akten ligger filmens mittpunkt, som motsvarar upptrappningen i den klassiska dramaturgiska modellen. Här inträffar en avgörande händelse. Nu är en konflikt oundviklig, och huvudpersonen är tvungen att handla. Andra akten leder fram till den andra vändpunkten, där det på nytt händer något viktigt som får berättelsen att ändra riktning.

  I tredje akten når dramat sin höjdpunkt. Konflikterna ställs på sin spets, och avgörandets stund är inne. Beslut fattas och det kommer en lösning på filmens huvudkonflikt. Tredje akten slutar vanligtvis med en eller flera avslutande scener där situationen lugnar ner sig.