Analysmodeller
Analysmodeller kan ta fasta på filmens form, det vill säga de filmiska uttrycksmedlen, hur berättelsen är uppbyggd eller hur filmen representerar verkligheten genom sin gestaltning.
Det finns olika modeller med vilkas hjälp man kan analysera filmers dramaturgi. Den klassiska dramaturgiska modellen, kontraktsmodellen och treaktsmodellen fokuserar på filmens förlopp, det vill säga berättelsens utveckling och form. Filminstitutet har också tagit fram en egen analysmodell, baserad på analys av hur filmen närmar sig frågor som rör demokrati, exempelvis makt. En viktig del av denna modell är att se närmare på frågor som rör representation.
-
Dramaturgiska modellen
Den klassiska dramaturgiska modellen delar in berättelsen i sju olika faser. Förutom att beskriva berättelsens förlopp tydliggör den klassiska modellen även hur spänningen utvecklas under filmens gång i en stigande och fallande spänningskurva.
Kontraktsmodellen är den enklaste av de tre modellerna. Den beskriver ett hemma-borta-hemma-förlopp – det vill säga att huvudpersonen går från en välbekant till en främmande situation och till sist återvänder till det välbekanta. På vägen äger en utveckling rum, vanligtvis en positiv sådan.
Treaktsmodellen bygger på samma struktur som kontraktsmodellen. Här finns det dessutom två vändpunkter och en mittpunkt under berättelsens gång. Det är tre viktiga händelser som ändrar handlingens riktning. Treaktsmodellen låter oss se hur dramatiken hålls vid liv genom hela filmen.
-
Demokratisk analysmodell
Modellen har tagits fram för att erbjuda pedagoger underlag för att, utifrån filmscener, initiera och leda samtal om rättvisa, jämställdhet och demokrati. En viktig del av denna analysmodell är att se närmare på frågor som rör representation. Representation innebär att något visas eller presenteras i gestaltad form och hur detta är gjort är centralt för hur vi ska förstå filmens innehåll. Hur presenteras filmens rollfigurer utifrån exempelvis kön, funktionsvariation och etnisk tillhörighet?