mund

Se även Mund, munð, munþ och -mund.

Svenska

Substantiv

mund

1. hand

   Etymologi: Nära besläktat med orden mynt och latinets manus ("hand"), varav franska main, spanska mano och rumänska mână.

2. (ålderdomligt) Stavningsvariant av mun

   Etymologi: Nära besläktat med danskans mund och tyskans Mund.

   Fraser: Morgonstund har guld i mund.

Danska

Substantiv

Böjningar av mund	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	mund	munden	munde	mundene
Genitiv	munds	mundens	mundes	mundenes

mund u

1. (anatomi) mun

Isländska

Substantiv

Böjningar av mund 1	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	mund	mundið
Ackusativ	mund	mundið
Dativ	mundi	mundinu
Genitiv	munds	mundsins

mund

1. (poetiskt) hand

   Fraser: Morgunstund gefur gull í mund.