fynd

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av fynd  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ fynd fyndet fynd fynden
Genitiv fynds fyndets fynds fyndens

fynd

  1. något som man har funnit, som blivit funnet, hittegods, särskilt om äldre och värdefulla föremål
    Sammansättningar: bronsåldersfynd, gravfynd, fornfynd, fyndplats, järnåldersfynd, stenåldersfynd
  2. något som man kunde köpa till extrapris
    Sammansättningar: fyndavdelning, fyndhörna, fyndpris, fyndvara
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Härledning av finna.
Besläktade ord: fynda, fyndig
Sammansättningar: fyndfattig, fyndgruva, fyndighet, fyndkoncentration
Se även tesaurus: Förvärv, Fördel, Upptäckt

Översättningar

[redigera]