bråk

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av bråk  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ bråk bråket bråk bråken
Genitiv bråks bråkets bråks bråkens

bråk

  1. det att bråka; (oftast) aggressivt och högljutt slagsmål eller samtal om något som inte går att komma överens om (oftast p.g.a. olika uppfattningar eller åsikter)
    Synonymer: fajt, rabalder, slagsmål
    Besläktade ord: bråka, bråkig
    Det blir lätt bråk när barnen inte vill göra som föräldrarna begär men bråk löser normalt inte konflikter.
    Sammansättningar: huliganbråk
  2. (matematik) matematiskt uttryck (vanl. lika med ett tal) bestående av två deluttryck, täljaren och nämnaren, avgränsade av ett bråkstreck; uttryckets värde är lika med kvoten mellan täljaren och nämnaren
    Besläktade ord: bråkdel
    Har barnen lärt sig att räkna med bråk än?

Översättningar

[redigera]