vägmat

Svenska

Substantiv

Böjningar av vägmat	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	vägmat	vägmaten
Genitiv	vägmats	vägmatens

vägmat u

1. (ålderdomligt) färdkost, mat att äta under en längre resa

   1945: Martin Koch: mina minnen av en stor diktare, Ingeborg Lundström:

   Den gången [...] längtade jag ett tag så starkt efter mamma, så att jag tog några sockerbitar i fickan till vägmat och rymde [...].

   Varianter: vägamat