stop

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Version från den 20 december 2022 kl. 00.48 av Skalbot (diskussion | bidrag) (iw-länk till {{ö}}: nl)
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

Substantiv

Böjningar av stop  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ stop stopet stop stopen
Genitiv stops stopets stops stopens

stop

  1. ett dryckeskärl
    Sammansättningar: bårstop, tennstop, trästop, ölstop
  2. i kynologiskt fackspråk (läran om hundar) menas med "stop" hundens pannavsats verifiera + format
    Synonymer: sejdel

Översättningar

Engelska

Substantiv

Böjningar av stop  Singular Plural
Nominativ stop stops
Genitiv stop's stops'

stop

  1. stopp; handlingen att stanna till eller att tillfälligt avbryta en resa

Verb

Böjningar av stop  Singular Plural
1-2:a pers. 3:e pers.
Presens stop stops stop
Preteritum stopped
Perfektparticip stopped
Presensparticip stopping, vard. stoppin'

stop

  1. stanna
  2. (modalt hjälpverb) sluta
    I stopped playing football when I was twenty.
    Jag slutade spela fotboll när jag bar tjugo.

Polska

Substantiv

stop m

  1. legering