pola
Se även pöla.
Svenska
[redigera]Verb
[redigera]| Böjningar av pola | Aktiv | Passiv |
|---|---|---|
| Infinitiv | pola | polas |
| Presens | polar | polas |
| Preteritum | polade | polades |
| Supinum | polat | polats |
| Imperativ | pola | – |
| Particip | ||
| Presens | polande, polandes | |
| Perfekt | – | |
pola
- (vardagligt) vara sexuell partner (med)
- 1976: Barnens ö, P.C. Jersild:
- Ambulansförare, nej de planerna hade tagit ett snabbt slut när morsan började pola med Stig.
- Ambulansförare, nej de planerna hade tagit ett snabbt slut när morsan började pola med Stig.
- Vanliga konstruktioner: pola med
- Etymologi: Av förbrytarspråk pola (”vara kompanjon med”), av pol (”kamrat, fästman”). Troligen av slaviskt ursprung.[1]
- Besläktade ord: polare
- 1976: Barnens ö, P.C. Jersild: