bus

Se även Bus.

Svenska

Substantiv

Böjningar av bus	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	bus	buset	bus	busen
Genitiv	bus	busets	bus	busens

bus

1. stoj, oväsen
2. rackartyg, ofog där ett godlynt uppsåt i allmänhet är underförstått
3. (data) benämning på system av gemensamma ledningar som förbinder digitala moduler

Besläktade ord: busa, busig, buse

Översättningar

stoj

• portugisiska: ruído ^(pt) m

• tyska: Lärm ^(de) m, Gepolter n

ofog

• tyska: Unfug ^(de) m, Quatsch ^(de) m, Streich ^(de) m

gemensamma ledningar

• tyska: Datenbus m

Bottniska

Substantiv

Mall:gmq-bot-subst-n-oräkn bus m

• "Mall:uttal"

1. sopor och varjehanda lätt och torrt avskräde
2. den av trasor och kilar gjorda inpackningar i ögat eller hålet på nedre eller undre kvarnsten för att hindra säden från att rinna ned igenom, ehuru långjärnet har rum att gå omkring däri

Besläktade ord: busa, busbás, busró, buss’, busu

Sammansättningar: bushómł’, buskasa, kvarnbus

Engelska

Substantiv

Böjningar av bus	Singular	Plural
Nominativ	bus	buses, busses
Genitiv	bus's, bus'	buses', busses'

bus

1. buss
2. (data) buss

Franska

Substantiv

Böjningar av bus	Singular	Plural
Maskulinum	bus	bus

bus

• "Mall:uttal"

1. buss

   Användning: I Frankrike används orden bus och autobus främst för stadsbussar, medan man för bussfärder som sträcker sig längre talar mer om car eller autocar.

   Synonymer: autobus

Verb

bus

1. böjningsform av boire