order

Svenska

Substantiv

Böjningar av order	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	order	ordern	order, ordrar	orderna, ordrarna
Genitiv	orders	orderns	orders, ordrars	ordernas, ordrarnas

order

1. (tvingande) uppmaning till någon att göra något (med strikt förväntan om lydnad)

   Det är ledaren och ingen annan som skall ge order.

   Synonymer: befallning, beordrande, kommando, påbud

   Grammatik: I denna betydelse är pluralformen order vanligast.

2. begäran om att få något, beställning

   Jag har lagt en order på fem böcker.

   Homofoner: årder

Översättningar

befallning

• engelska: order ^(en)
• finska: käsky ^(fi), määräys ^(fi)
• franska: ordre ^(fr) m
• turkiska: emir ^(tr)
• tyska: Befehl ^(de) m, Order ^(de) f

beställning

• engelska: order ^(en)
• finska: tilaus ^(fi)
• franska: ordre ^(fr) m
• turkiska: sipariş ^(tr)
• tyska: Auftrag ^(de) m, Bestellung ^(de) f, Order ^(de) f

Engelska

Substantiv

Böjningar av order	Singular	Plural
Nominativ	order	orders
Genitiv	order's	orders'

order

1. ordning
2. orden
3. orden, utmärkelse (t. ex. Order of the Garter)
4. order, befallning
5. order, beställning
6. (biologi) ordning

Verb

Böjningar av order	Singular		Plural
	1-2:a pers.	3:e pers.
Presens	order	orders	order
Preteritum	◀	ordered	▶
Perfektparticip	◀	ordered	▶
Presensparticip	◀	ordering, vard. orderin'	▶

order

1. beordra
2. ordna