an

Se även an-, -an, àn, án, ān, ăn, ǎn, ån och än.

Svenska

Adverb

an

• "Mall:uttal"

1. (mest i uttryck) mot

   Fraser: an efter, an efter som, av och an, dikt an, vara illa an

Preposition

an

• "Mall:uttal"

1. (i bokföring) till

Verbpartikel

an

1. emot; i riktning mot något

   Sammansättningar: anfalla, anfäkta, angripa, angå, angöra, anhålla, anknyta, ankomma, anlända, anse, ansluta, anslå, anspela, anspänna, ansvara, ansätta

   Fraser: (partikelverb) falla an, gripa sig an, gå an, göra an, hålla an, höra an, knyta an, komma an, koppla an, ligga an, lägga an, slå an, spela an, ta sig an

   Fraser: kom an!, se tiden an

2. till fullbordan (av förlöpet, handlingen o.d.)

   Sammansättningar: anföra, ange, anordna, anskaffa, anta, anteckna, antända, anvisa

Bokmål

Adverb

an

1. an

Danska

Adverb

an

1. an

Engelska

Artikel

an

1. en, ett; obestämd artikel, singular

   Grammatik: Används före ord som uttalas med inledande vokal.

Se även

• a

Franska

Substantiv

Böjningar av an	Singular	Plural
Maskulinum	an	ans

an

1. år

   Synonymer: année

Lågskotska

Konjunktion

an

1. och

Norn

Pronomen

an

1. han

Nynorska

Adverb

an

1. an

Tyska

Preposition

an

1. vid
2. på
3. till
4. mot

Grammatik: An styr dativ när verbet anger befintlighet och ackusativ när det anger rörelse eller riktning.

Sammansättningar: am, ans

Älvdalska

Pronomen

an m

1. han
2. man (generiskt pronomen)
3. den

Etymologi:

Sammansättningar: an-dar