Styvmorsviol

	Styvmorsviol
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Växter; Plantae
Division	Fröväxter; Spermatophyta
Underdivision	Gömfröväxter; Angiospermae
Klass	Trikolpater; Eudicotyledonae
Ordning	Malpigiaordningen; Malpighiales
Familj	Violväxter; Violaceae
Släkte	Violsläktet; Viola
Art	Styvmorsviol; V. tricolor
Vetenskapligt namn
	§ Viola tricolor
Auktor	L., 1753
	1. Exemplar med blommor av olika åldrar (ju mörkare violetta dess äldre); 2. Det främre kronbladets sporre, pollenmagasin och nektartecken, förstoring 4 ×)

Styvmorsviol (Viola tricolor) är en ört inom familjen violväxter med flerfärgad krona. Styvmorsviol är Ångermanlands landskapsblomma.

Beskrivning

Blommans översta kronblad är mörkt violetta, sidobladen blåvioletta och det nedre bladet oftast gulvitt. Styvmorsviolen är i Sverige vanlig i Götaland och Svealand; i Norrland förekommer den här och var. På Vinga i Göteborgs södra skärgård är alla violarter fridlysta. Styvmorsviolen finns även i flera andra länder. Den har parflikiga stipler. Liksom hos fjällviol är de båda sidoställda kronbladen något uppåtriktade. Den har många variatianter i färgteckningen. Den vanligaste är violett, gul och vit, ett tretal, som givit anledning till artepitetet tricolor. I den äldsta botaniska litteraturen (från 1500-talet) avbildas denna växt under namnet Herba trinitatis, "Treenighetens blomma". Linné kallade den Helga Trefaldighets blomma.

De två översta kronbladen är vanligen starkast färgade (purpurvioletta); de två sidoställda antingen ljusare violetta eller gulvita; det nedåtriktade, sporrbärande, är mest variabla, ibland helt höggula, gulvita eller vita, ibland blåvioletta. Men den har alltid, hur dess grundfärger än växlar, en liten klart gul fläck strax framför utgången till sporren, det ställe, dit de sju svartvioletta nektartecknen pekar. Detta gula nektarmärke blir alltså en ledstjärna för insekterna vid deras för befruktningen så betydelsefulla blomsterbesök och har därför stor motståndskraft mot alla växlingar i de yttre levnadsförhållandena. Däremot kan de svartvioletta nektarstrecken någon gång saknas. Den form som visas på bilden är den vanligaste i Skandinavien från Skåne till Finnmarken.

Styvmorsviolens frön gror under sensommaren och hösten och börjar sin blomning tidigt på våren. Blomningen varar så länge det är tillräckligt fuktigt. Under sommaren avtar blomningen därför oftast i kraft eller upphör. Men en del blommar igen under sensommaren och hösten, under blid väderlek till och med under vintern. De insekter, som besöker blomman, är framför allt fjärilar, humlor och bin.

Styvmorsviolen får större, starkare färgade och mer sammetslika kronblad när den växer på näringsrik mark. Den är därför tacksam att odla och planterades i Sverige redan på 1600-talet. Den har haft en stor betydelse som första upphovet och själva grundstocken till de odlade penséerna, som hör till de vanligaste trädgårdsblommorna. De underverk av hortikultur, som pensé-odlingen i våra dagar kan uppvisa, utgörs ännu delvis av denna arts avkomlingar (kulturformer, hybrider), men delvis också av andra arter och deras hybrider, företrädesvis de välluktande Viola lutea och Viola cornuta som växer naturligt i mellersta och södra Europas bergstrakter.

Underart

Klittviol ssp curtisii (E.Forst Syme. Denna är till skillnad från huvudarten alltid flerårig. Förekommer på sanddyner och sandfält i Södra Sverige.

Habitat

Styvmorsviol är vanlig i södra delen av Sverige, mindre vanlig i Norrland.

Styvmorsviol finns på sina håll i Nordamerika, men är inte ursprunglig där.

Utbredningskartor

Biotop

Man finner de flesta formerna av styvmorsviol på ängsbackar, på klippavsatser och på de av sparsam jord och mossa täckta låga berghällar, som i mellersta Skandinavien så ofta kommer i dagen, såväl inne i skogar som på den odlade slättbygden.

Förväxlingsart

Åkerviol, Viola arvensis, liknar styvmorsviol, med vilken den också gärna korsar sig med.

Användning

Medicinalväxt

Avkok av torkade blad och blombärande delar kan användas till tvättning av finnig hy och behandling av mjölkskorv hos barn (Crusta lactea).

Intag av preparat utvunna ur styvmorsviol är svagt urindrivande och gör att urinen luktar som katturin. ^[1]

Många andra medicinska effekter av styvmorsviol har rapporterats genom tiderna.

I svenska farmakopén kallas växten Herba Jacae. Den förekommer även i den tyska farmakopén. Ur torkade växtdelar kan utvinnas salicylsyra och violaquercitrin (summaformel C₄₂H₄₂O₂₄), en glykosid.

Om bladknoppar gnuggas mellan fingrarna, kan man känna lukten av liniment, som är parfymerat med vintergrönolja (metylsalicylat, summaformel C₁₀O₄H₇).^[2] En annan luktliknelse är gångna tiders Björnklister.

Teknisk användning

Kan användas på samma sätt som lackmuspapper för att undersöka pH-värde (syra eller bas) ^[3]

Ger vid växtfärgning gula, gröna och blågröna nyanser ^[3]

Namnet

Etymologi

Viola är det latinska namnet just på violer, men kan också avse violett färg. Härledning bakåt från viola är oklar; eventuellt stammar det från något numera utdött språk.^[4]

Trinitatis är latin för trefaldighet.

Tricolor betyder trefärgad, syftande på styvmorsviolens vanligaste färger violett, gult och vitt.

Folknamnet "styvmorsblomma" syftar blomhyllets symmetri. Där stöder sig det nedersta kronbladet två foderblad ("styvmodern sitter på två stolar, med ett gult smörfat i knäet). Därovan finns två sidoblad ("de egna barnen, som har var sin stol att sitta på"). De två översta bladen symboliserar då "styvbarnen, som får sitta på en och samma stol", och de når inte fram till "smöret". (Rickard Dybeck). ^[5] Motsvarande namn på denna växt förekommer även i andra språk.

Lokala namn

Namnförvirringen är stor; utöver ovan nämnda alternativa namn på styvmorsviol kan följande nämnas:^[6]

Bergblomma (Närke)^[7]
Blålock (Bohuslän)
Främmanssorg (Bara härad i Skåne) ^[8]
Käringtand (Dalsland)
Natt och dag (Bohuslän, Uppland, Ångermanland med mera). I södra Sverige kan man dock med Natt och dag avse lundkovall, Melampyrum nemorosum.
Sankt Ola tuppar (Härjedalen)
Skatblomma (Småland, Västergötland)
Skatblomster (Småland, Västergötland)
Skatros (Västergötland)
Solblomma (Hälsingland)
Styvmorsblomma (Allmänt)
Svalblomster (Jämtland). Detta namn används även för 1) Svalört, Primula farinosa, och 2) Svalört, Ficaria ranuncolides ^[9]
Tjäleblommor (Jämtland)
Trefaldighetsblomster
Vildpensé (Västerbotten)

Landskapsblomma

Styvmorsviol är Ångermanlands landskapsblomma.

Bildgalleri

Viola tricolor
Viola tricolor
var. tricolor
Viola tricolor
Viola tricolor
var. maritima
Viola tricolor
Viola tricolor
Viola tricolor
Viola tricolor
Viola tricolor
Viola tricolor
var. maritima
Viola tricolor - miljöbild.

Referenser

^ [1] Henriette's Herbal Homepage, Viola – Violet
^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 7 december 2008. https://web.archive.org/web/20081207095537/http://school.chem.umu.se/Experiment/45. Läst 18 februari 2009. Skolkemi, Umeå universitet
^ [a b] [2] Plants for a Future database
^ [3] Arkiverad 7 oktober 2007 hämtat från the Wayback Machine. Shenet
^ Olsson, Olle G.: styvmorsviol i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 15 oktober 2015.
^ [4] Henriette's Herbal Homepage, styvmorsviol
^ Bergblomma i Johan Ernst Rietz, Svenskt dialektlexikon (1862–1867)
^ Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon,sida 168, spalt 1 [5], Gleerups, Lund 1862 ... 1867, faksimilutgåva Malmö 1962,
^ Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 556 [6], Gleerups, Lund 1882 ... 1887, faksimilutgåva Malmö 1962

Externa länkar

Den Virtuella Floran
Styvmorsviol i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (andra upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)
Wikimedia Commons har media som rör Styvmorsviol.
Bilder & media

[1] [1] Henriette's Herbal Homepage, Viola – Violet

[2] ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 7 december 2008. https://web.archive.org/web/20081207095537/http://school.chem.umu.se/Experiment/45. Läst 18 februari 2009. Skolkemi, Umeå universitet

[pfaf-3] [a b] [2] Plants for a Future database

[4] [3] Arkiverad 7 oktober 2007 hämtat från the Wayback Machine. Shenet

[ne-5] Olsson, Olle G.: styvmorsviol i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 15 oktober 2015.

[6] [4] Henriette's Herbal Homepage, styvmorsviol

[7] Bergblomma i Johan Ernst Rietz, Svenskt dialektlexikon (1862–1867)

[8] Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon,sida 168, spalt 1 [5], Gleerups, Lund 1862 ... 1867, faksimilutgåva Malmö 1962,

[9] Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 556 [6], Gleerups, Lund 1882 ... 1887, faksimilutgåva Malmö 1962

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]