Hoppa till innehållet

Svartnäbbad mås

Från Wikipedia
Svartnäbbad mås
Status i världen: Nära hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningVadarfåglar
Charadriiformes
FamiljMåsfåglar
Laridae
SläkteChroicocephalus se text
ArtSvartnäbbad mås
C. bulleri
Vetenskapligt namn
§ Chroicocephalus bulleri
Auktor(Hutton, 1871)
Synonymer
  • Larus bulleri
  • Maorimås

Svartnäbbad mås[2] (Chroicocephalus bulleri) är en fågel i familjen måsar inom ordningen vadarfåglar.[3] Den förekommer endast i Nya Zeeland. Naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som nära hotad.

Svartnäbbad mås är en relativt blek mås, 37 cm, med silvergrå rygg och vingar och diagnostisk tunn och lång svart näbb. Ögonen är vita och benen svarta eller rödsvarta. Vingspetsarna är inramade av svart, mer utbrett hos ungfågeln. Liknande silvermåsen (Chroicocephalus novaehollandiae) har kortare och tjockare röd näbb, vingarna är mörkare grå och det svarta på vingspetsarna mer utbrett.

Utbredning och ekologi

[redigera | redigera wikitext]

Fågeln häckar enbart på Nya Zeeland.[3] 2016–2017 identifierades 60256 bon, av dessa häckade 55,9 % på Sydön, 34,3 % i Canterbury, 4,6 % i Otago, 2,6 % på West Coast, 1,6 % på Nordön, 0,6 % i Marlborough och 0,3 % i Tasman[4]. På Nordön återfinns den vid sandtag, sjökanter och flodslätter.[5] Den rastar och födosöker ofta i jordbruksområden, men söker också föda i städer.[5] Häckning sker först vid två års ålder,[6] men många börjar inte förrän de är sex år gamla. Honan lägger 1-4 spräckliga olivgröna ägg i september-januari[7]. Både hanen och honan ruvar äggen i 20–24 dagar[7]. Fågeln kan bli mer än 30 år gammal.[1]

Häckande svartnäbbade måsar med ungar.

Länge placerades merparten av måsarna och trutarna i släktet Larus. Genetiska studier[8][9] visar dock att arterna i Larus inte är varandras närmaste släktingar. Pons m.fl. (2005) föreslog att Larus bryts upp i ett antal mindre släkten, varvid svartnäbbad mås placerades i Chroicocephalus. Brittiska British Ornithologists’s Union (BOU) följde efter 2007[10], amerikanska American Ornithologists' Union (AOU) i juli 2007 och Sveriges ornitologiska förening 2010.[11] Även de världsledande auktoriteterna Clements m.fl.[3] och International Ornithological Congress IOU[12] har implementerat rekommendationerna in sin taxonomi, dock ännu ej BirdLife International.[1]

Beståndet uppskattas idag till mellan 90 000 och 121 000 vuxna individer.[1] Tidigare undersökningar visar att arten minskat mycket kraftigt. Orsakerna tros vara flera: predation från brunråtta av ungar och ägg på Nordön, på Sydön vesslor och katter; störningar från friluftslivet och industrin vid häckningsplatserna[13] och utbredning av invasiva växtarter.[13][1] Senare studier visar dock på en större osäkerhet kring populationsutvecklingen, där arten i nuläget antingen har en stabil population eller minskar svagt. Från att tidigare ha betraktat svartnäbbad mås som starkt hotad kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN numera arten som nära hotad.[1]

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Walter Lawry Buller (1838-1906), nyzeeländsk advokat, ornitolog och samlare av specimen.[14] På svenska har den även kallats maorimås.

  1. ^ [a b c d e f] Birdlife International 2020 Larus bulleri . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 29 december 2020.
  2. ^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 <http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download>, läst 2014-12-27
  4. ^ ”Black-billed gull | New Zealand Birds Online”. nzbirdsonline.org.nz. Arkiverad från originalet den 3 juni 2019. https://web.archive.org/web/20190603005424/http://www.nzbirdsonline.org.nz/species/black-billed-gull. Läst 15 juni 2019. 
  5. ^ [a b] Higgins, P. J.; Davies, S. J. J. F. 1996. Handbook of Australian, New Zealand and Antarctic birds vol 3: snipe to pigeons. Oxford University Press, Oxford.
  6. ^ Heather, B. D. and Robertson, H. A. 1997. The field guide to the birds of New Zealand. Oxford University Press, Oxford, UK.
  7. ^ [a b] (på engelska) Birds of New Zealand. Auckland University Press. sid. 348. ISBN 9781869407339. Läst 15 juni 2019 
  8. ^ Crochet, P.-A., F. Bonhomme, and J.-D. LeBreton (2000), Molecular phylogeny and plumage evolution in gulls (Larini), J. Evol. Biol. 13, 47-57. Fulltext
  9. ^ Pons, J.-M., A. Hassanin, and P.-A. Crochet (2005), Phylogenetic relationships within the Laridae (Charadriiformes: Aves) inferred from mitochondrial markers, Mol. Phylogenet. Evol. 37, 686-699. PDF Arkiverad 9 augusti 2017 hämtat från the Wayback Machine.
  10. ^ G. Sangster, M. Collinson, A. Knox, D. Parker & L. Svensson (2007) Taxonomic recomendations for British birds: Fourth report. Ibis, nr.149, sid:853-857, september 2007
  11. ^ Jirle, E., Svensson, L., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2010). ”Förändringar i listan över Holarktis fåglar: Rapport nr 3 från SOF:s taxonomikommitté”. Vår fågelvärld 69 (6): sid. 40-48. ISSN 0042-2649. 
  12. ^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2022. IOC World Bird List (v11.2). doi :  10.14344/IOC.ML.12.1.
  13. ^ [a b] Taylor, G. A. 2000. Action plan for seabird conservation in New Zealand. Department of Conservation, Wellington.
  14. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]