Hoppa till innehållet

Kommunistiska partiet

Från Wikipedia
(Omdirigerad från KFML(r))
Den här artikeln handlar om det parti som tidigare hette KFML(r) och KPML(r). Se Sveriges kommunistiska parti för olika partier i Sverige som kallat sig kommunistiska.
Kommunistiska partiet
Kommunistiska partiet logotyp 2018.svg
FörkortningK
LandSverige Sverige
PartiledarePovel Johansson
Grundat1970
HuvudkontorFjärde Långgatan 8B, Göteborg
Politisk ideologiKommunism, marxism-leninism
Politisk positionExtremvänster
Internationellt samarbetsorganInternationella kommunistiska seminariet
Färg(er)Röd
UngdomsförbundRevolutionär kommunistisk ungdom
Partitidning(ar)Proletären
Regionfullmäktige[1][2]
Röstandel
0,00 procent
Mandat
0 / 1 720
Kommunfullmäktige[1][2]
Röstandel
0,05 procent
Mandat
2 / 12 614
Webbplats
www.kommunistiskapartiet.org
Svensk politik
Politiska partier
Val

Kommunistiska partiet (K),[3] även Kommunisterna och tidigare KPML(r), är ett svenskt marxist–leninistiskt kommunistiskt politiskt parti. Partiet är registrerat för riksdagsval av Valmyndigheten sedan den 12 januari 2005, men har inte ställt upp i riksdagsval sedan 1973.[4]

Partiets tidning heter Proletären och ges ut veckovis. Partiet antog sin nuvarande partibeteckning under sin 14:e partikongress i Göteborg den 7 januari 2005. Innan dess hette det Kommunistiska partiet marxist-leninisterna (revolutionärerna), vilket förkortades KPML(r). Ungdomsförbundet heter Revolutionär kommunistisk ungdom (RKU).

Partihögkvarteret är beläget på Fjärde Långgatan i Göteborg i det så kallade Marx-Engelshuset.[5] I samma byggnad finns också partitidningen Proletärens centralredaktion och partiets tryckeri, HS Offset.[6]

Historik

[redigera | redigera wikitext]
Kommunistiska partiets fanor.

Kommunistiska förbundet marxist-leninisterna (revolutionärerna), förkortat KFML(r), bildades 1970 som en utbrytargrupp från det promaoistiska Kommunistiska förbundet marxist-leninisterna (KFML), som i sin tur bildats 1967 som en utbrytning från eurokommunistiska Sveriges kommunistiska parti. Samma år som partiet grundades började de ge ut tidningen Proletären. År 1973 ställde de upp i riksdagsvalet. Under 1980-talet fick de representation i ett antal kommuner, inklusive under en mandatperiod Göteborg, vilket alltid har varit partiets starkaste fäste eftersom det var där partiet bildades. Mellan 1970 och 1999 var Frank Baude ordförande. Han efterträddes av Anders Carlsson, som innehade posten fram till 2014. Därefter följde Robert Mathiasson fram till 2019,[7] och i september 2019 utsågs Ulf Nilsson till ny partiordförande.[8] Ulf Nilsson lämnade ordförandeposten i januari 2020 och i september 2020 utsågs Povel Johansson till ny partiordförande.[9]

Namn

[redigera | redigera wikitext]

Kommunistiska partiet hette mellan 1970 och 1977 Kommunistiska förbundet marxist-leninisterna (revolutionärerna), förkortat KFML(r) och mellan 1977 och 2004 Kommunistiska partiet marxist-leninisterna (revolutionärerna), förkortat KPML(r). I januari 2005, vid den 14:e partikongressen i Göteborg, bytte de namn till Kommunistiska partiet (K).

Politik

[redigera | redigera wikitext]
Partiets bokhandel Röda stjärnan i Karlshamn.

Partiet anger i sitt partiprogram att de har marxism-leninismen som ideologisk bas. De är ett revolutionärt arbetarparti som har en fullständig omvandling av samhället som mål. I stället för kapitalismen vill de ha ett arbetarstyrt, socialistiskt samhälle. Efter en socialistisk revolution ser de under en övergångsperiod "proletariatets revolutionära diktatur".[10]

Partisymbol

[redigera | redigera wikitext]

Kommunistiska partiet använder sig av två symboler. Partiemblemet kallas symbolen med en hammare och skära, centrerad i en röd stjärna som är omgiven av en röd cirkel med texten "Klass mot klass. Kommunistiska partiet". Sedan 2018 används ibland även en enklare symbol, som kallas den grafiska profilen, som föreställer ett vitt K centrerad i en stiliserad röd fana.

Valdeltagande

[redigera | redigera wikitext]
Tre partiledare för Kommunistiska partiet: Robert Mathiasson, Frank Baude och Anders Carlsson. Bild tagen på kommunisternas sommarläger i Lysestrand 2016.

Partiet är, sedan 12 januari 2005, registrerat för riksdagsval under beteckningen Kommunistiska partiet.[4] I riksdagsvalet 2014, där partiet ej kandiderade, fick man 61 röster.[11]

I kommunvalet 2002 fick partiet totalt 10 923 röster[12]. I kommunalvalet 2006 ställde partiet upp i 16 kommuner och fick totalt 9 432 röster.[13] I kommunalvalet 2010 ställde man upp i 18 kommuner och fick totalt 7 412 röster. I tre av kommunerna fick man tillräckligt många röster för att få platser i kommunfullmäktige: Gislaved (två ledamöter), Karlshamn (1 ledamot) och Lysekil (3 ledamöter).[14] I kommunvalet 2014 fick man totalt 6 396 röster och tog sammanlagt tre mandat i landets kommunfullmäktige: Gislaved (en ledamot) och Lysekil (två ledamöter).[15]

Partiet behöll i kommunvalen 2018 sina mandat i Gislaved och Lysekil, och vann ett nytt mandat i Ludvika kommun tillsatt av Karl Gustav Nilsson,[16][17] omtalad för att tidigare ha framfört kritiska tal på Nordea och Investors årsstämmor i partiets namn.[18][19][20][21] Bakom framgångarna uppmärksammades också ökad nazistisk aktivitet i form av Nordiska Motståndsrörelsen, som etablerat sig i Ludvika och innehade före valet 2018 ett mandat i fullmäktige genom en SD-lista.[22]

I valen 2022 tappade partiet sina mandat i Gislaved och Ludvika.[23][24]

Svensk säkerhetspolis olagliga övervakning

[redigera | redigera wikitext]

År 1969 blev det olagligt för staten att föra register över personers politiska tillhörighet. Trots detta avslöjades det 2003 att svenska säkerhetspolisen (Säpo) från 1970 hade beordrats att fortsätta övervakningen av vissa "nyckelpersoner" i ett tjugotal extrema vänster- och högerorganisationer. Denna övervakning fortsatte fram till 1998.[25] KFML(r)/KPML(r) och organisationer kopplade till dem ingick i denna övervakning. Vid avslöjandet visade det sig att det år 1985 rörde sig om 2012 partianknutna och 1346 stycken år 1998, vilket innebar att nästan alla partimedlemmar varit inblandade.[26]

Kända personer med anknytning till partiet

[redigera | redigera wikitext]

Kända personer som varit medlemmar i partiet är exempelvis skådespelarna Sven Wollter,[27] Lasse Brandeby och Kent Andersson, samt musiker som Totta Näslund och Fred Åkerström. Flera musiker deltog på albumet (r)-arnas största hits som gavs ut på 1990-talet. Författare som Maja Ekelöf, Torgny Karnstedt, Mary Andersson, Sven Wernström, Ove Allansson och Fred Eriksson, har alla förekommit som skribenter i partitidningen Proletären.[28] Även Torbjörn Säfve, Staffan Beckman, Christian Diesen, Peter Birro och Jan Myrdal har låtit publicera artiklar i olika sakfrågor.[28]

Amaltheamannen Anton Nilson ställde vid ett flertal tillfällen upp som talare på partiets kongresser och möten[29][30] och deltog på ett reklamflygblad, tillsammans med bland annat Sven Wollter och Lasse Brandeby, där han, troligtvis med tanke på det av honom utförda bombdådet 80 år tidigare, uppmanade folk att teckna prenumeration på tidningen Proletären med orden: "Den är rena dynamiten".[31]

Internationella kontakter

[redigera | redigera wikitext]

När partiet bildades fanns det, för världens kommunistpartier, tre läger man kunde tillhöra, med sin respektive bas i Moskva, Peking eller Tirana. Kommunistiska partiet stod dock utanför dessa och hade en egen kompass i utrikespolitiken. Det ledde till att man istället hade kontakt med många gerillaorganisationer världen över, t ex Folkfronten för Palestinas befrielse, African National Congress i Sydafrika, South-West Africa People's Organization i Namibia och Front Polisario i Västsahara.[32] Efter realsocialismens fall, då en stor del gamla kommunistpartier sadlade om, kom partiet att söka kontakt med de partier som försvarade kommunismen och kritiserade dess fel och brister under 1900-talet.[33]

Partiets kongresser under 2010-talet har gästats av representanter för bland annat dom statsbärande Vietnams kommunistiska parti, Kubas kommunistiska parti, Koreas arbetarparti, Laotiska revolutionära folkpartiet, dom terrorklassade Nationella Demokratiska Fronten (Filippinerna) och PFLP, dom regerande Nepals förenade kommunistiska parti (maoistiskt) och FMLN i El Salvador, Lettlands socialistiska parti, danska Kommunistisk Parti, Storbritanniens kommunistiska parti (marxist-leninisterna), norska oppositionspartiet Rødt, oppositionspartiet Belgiska Arbetarpartiet, lankesiska Janatha Vimukthi Peramuna, brittiska Trade Unionists Against the EU samt representanter från Kubas, Vietnams, Laos, Nordkoreas och Venezuelas ambassader.[34][35][36]

Första maj-tåg

[redigera | redigera wikitext]
Palestinska revolutionären Leila Khaled talar på första maj i Stockholm 2011.

Deltagare från kommunistiska partiet går i den del av första maj-tåget i Göteborg som benämns "röd front", tillsammans med Rättvisepartiet socialisterna, vilket år 2016 samlade cirka 700 personer.[37] Röd Front arrangeras även årligen på omkring 30 orter i landet.[38]

I populärkulturen

[redigera | redigera wikitext]

I flera filmer, tv-serier och böcker förekommer fiktiva medlemmar från Kommunistiska partiet. Exempel är tv-serierna Hammarkullen, Upp till kamp och NileCity 105,6, filmerna Tillsammans och Tillsammans 99 samt två av Jan Guillous romaner i hamiltonserien.

Partiordförande

[redigera | redigera wikitext]
Period Namn
1970–1999 Frank Baude
1999–2014 Anders Carlsson
2014–2019 Robert Mathiasson
2019–2020 Ulf Nilsson
2020–ff Povel Johansson

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Källor

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b] ”Slutligt valresultat 2022”. Valmyndigheten. https://www.val.se/valresultat/riksdag-region-och-kommun/2022/radata-och-statistik.html#Slutligtvalresultat. Läst 12 november 2022. 
  2. ^ [a b] ”Valresultat 2022 - Mandatfördelning”. Valmyndigheten. https://www.val.se/valresultat/riksdag-region-och-kommun/2022/radata-och-statistik.html#mandatfordelning. Läst 12 november 2022. 
  3. ^ ”Kommunistiska partiet”. ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/kommunistiska-partiet-(k-gr-1970). Läst 12 maj 2018. 
  4. ^ [a b] ”Registrerade partibeteckningar”. https://www.val.se/for-partier/partibeteckning/registrerade-partibeteckningar.html. Läst 6 mars 2018. 
  5. ^ ”Marx Engelshuset « POPULÄRAPLATSER.SE”. popularaplatser.se. https://popularaplatser.se/04140855/Marx_Engelshuset. Läst 5 januari 2022. 
  6. ^ ”HS Offset aktiebolag”. https://www.allabolag.se/5561853366/hs-offset-aktiebolag. Läst 14 maj 2018. 
  7. ^ ”Robert Mathiasson”. www.facebook.com. https://www.facebook.com/robert.mathiasson.31/posts/492773471557886. Läst 16 september 2019. 
  8. ^ ”Proletären.se”. Proletären. 2019-09-19. http://dx.doi.org/10.9752/ts056.09-19-2019. Läst 21 september 2019. 
  9. ^ Proletären.se 2020-09-16
  10. ^ ”Partiprogram”. Kommunistiska partiet. http://www.kommunistiskapartiet.org/politik/partiprogram. 
  11. ^ ”Valresultat 2014”. https://historik.val.se/val/val2014/slutresultat/R/rike/index.html. Läst 19 augusti 2022. 
  12. ^ ”Kommunfullmäktigval 2002”. Valmyndigheten. 7 februari 2011. https://historik.val.se/val/val_02/slutresultat/00K/00.html#varav-ovriga. Läst 19 augusti 2022. 
  13. ^ ”Kommunalval 2006 – Slutlig sammanräkning”. Valmyndigheten. 4 december 2006. https://historik.val.se/val/val2006/slutlig/K/rike/ovriga.html. Läst 19 augusti 2022. 
  14. ^ ”Kommunalval 2006 – Mandatfördelning per kommun”. Valmyndigheten. 5 oktober 2010. https://historik.val.se/val/val2010/slutresultat/K/rike/valda.html. Läst 19 augusti 2022. 
  15. ^ ”Statistik - Val 2014”. www.val.se. https://historik.val.se/val/val2014/statistik/index.html. Läst 19 augusti 2022. 
  16. ^ ”Valnatt - Val 2018”. data.val.se. https://historik.val.se/val/val2018/valnatt/K/rike/index.html. Läst 19 augusti 2022. 
  17. ^ ”Kommunistisk valframgång: Bankslaktaren tar plats i fullmäktige”. Proletären. 10 september 2018. http://proletaren.se/artikel/bankslaktaren-tar-plats-i-fullmaktige. Läst 12 september 2018. 
  18. ^ Wilma Eliasson (16 mars 2018). ”Slaktarens kommunistkupp – mitt under bankjättens stämma”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/vmzR74/bankjattens-stamma-kuppad--av-kommunistisk-slaktare-fran-dalarna. Läst 12 september 2018. 
  19. ^ Kim Fredriksson (15 mars 2018). ”Nordeas bolagsstämma kuppades av kommunister – Aktuellt Fokus”. aktuelltfokus.se. https://aktuelltfokus.se/nordeas-bolagsstamma-kuppades-av-kommunister/. Läst 12 september 2018. 
  20. ^ Forsberg, Birgitta (2 juni 2018). ”Wallenberg mot kommunisten: 1–1”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/wallenberg-mot-kommunisten-11. Läst 12 september 2018. 
  21. ^ Kim Fredriksson (8 maj 2018). ”Skrik och burop när Wallenbergkoncernens bolagsstämma kuppades av kommunister”. aktuelltfokus.se. https://aktuelltfokus.se/skrik-och-burop-nar-wallenbergkoncernens-bolagsstamma-kuppades-av-kommunister/. Läst 12 september 2018. 
  22. ^ Av Marcus Jönsson (10 september 2018). ”Kommunistisk valframgång: Bankslaktaren tar plats i fullmäktige”. Proletären. https://proletaren.se/artikel/bankslaktaren-tar-plats-i-fullmaktige. Läst 18 februari 2024. 
  23. ^ ”Efter 40 år åker Kommunistiska partiet ur kommunfullmäktige i Gislaved”. www.svt.se. 13 september 2022. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/jonkoping/efter-40-ar-aker-kommunistiska-partiet-ur-kommunfullmaktige. Läst 15 september 2022. 
  24. ^ ”Tufft för Kommunisterna i valet”. proletaren.se. 12 september 2022. https://proletaren.se/artikel/tufft-kommunisterna-i-valet. Läst 15 september 2022. 
  25. ^ Peter Bratt (29 januari 2003). ”Åsiktsregistrering pågick till 1998”. Dagens Nyheter. ISSN 1101-2447. https://www.dn.se/nyheter/sverige/asiktsregistrering-pagick-till-1998/. Läst 18 februari 2024. 
  26. ^ ”Politisk övervakning och personalkontroll 1969-2002. Förutsättningarna för säkerhetspolisens politiska registreringar och medverkan i personalkontrollen. SOU 2002:89”. Statens offentliga utredningar från Justitiedepartementet. 1 januari 2002. https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2002/01/sou-200289/. Läst 18 februari 2024. 
  27. ^ ”Sven Wollter: Därför är jag kommunist”. Proletären. 12 september 2006. http://proletaren.se/kronika/sven-wollter-darfor-ar-jag-kommunist. Läst 30 juli 2009. 
  28. ^ [a b] Baude 2000, s. 269–271.
  29. ^ Baude 2000, mittuppslaget
  30. ^ Proletären nr. 27/08, sid. 12
  31. ^ I texthäftet till Roger Sjöströms skiva "med hjärtat till vänster" finns en bild på reklambladet föreställande ett foto av Anton Nilson samt bland annat texten "'Den är rena dynamiten' – Anton Nilson, 100 år, talar av erfarenhet! Ta en prenumeration även Du!"
  32. ^ Marcus Jönsson (6 november 2020). ”Kommunistiska partiet 50 år - Med egen kompass i världspolitiken”. proletaren.se. https://proletaren.se/artikel/med-egen-kompass-i-varldspolitiken. Läst 29 augusti 2022. 
  33. ^ Baude 2000.
  34. ^ ”Internationella gäster på Kommunisternas kongress”. Proletären. 14 januari 2011. https://proletaren.se/utrikes/internationella-gaster-pa-kommunisternas-kongress. Läst 18 februari 2024. 
  35. ^ Patrik Paulov (11 januari 2017). ”Många internationella gäster på kongressen”. Kommunistiska Partiet. https://www.kommunisterna.org/nyheter/2017/01/manga-internationella-gaster-pa-kongressen. Läst 18 februari 2024. 
  36. ^ ”International Guests - Greeting Messages - 18:th Congress of the Communist Party Sweden”. Kommunistiska Partiet. 5 januari 2017. https://www.kommunisterna.org/sites/default/files/guests_and_greetings_18th_congr_cp_sweden.pdf. Läst 18 februari 2024. 
  37. ^ Fanny Edstam (1 maj 2016). ”Så många gick i 1 maj-demonstrationerna i Göteborg”. Göteborgs Posten. https://www.gp.se/nyheter/goteborg/sa-manga-gick-i-1-maj-demonstrationerna-i-goteborg.ad31005d-2c70-4fad-a45e-057ca836121d. Läst 14 maj 2018. 
  38. ^ admin (13 april 2016). ”Röd Front 1 maj med Kommunisterna”. www.kommunisterna.org. http://www.kommunisterna.org/nyheter/2016/04/rod-front-1-maj-med-kommunisterna. Läst 13 mars 2019. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
v • r
Politiska partier i Sverige
Partier med bäst resultat i senaste val
Sveriges riksdag
(349 platser)
Sveriges lilla riksvapen
Sveriges lilla riksvapen
Mindre partier i riksdagsvalet
(med minst 1 000 röster vid valet 2022)
Partiet Nyans (0,44 %) · Alternativ för Sverige (0,26 %) · Medborgerlig samling · (0,20 %) Piratpartiet (0,14 %) · MoD - Mänskliga rättigheter och Demokrati (0,09 %) · Kristna Värdepartiet (0,09 %) · Knapptryckarna (0,08 %) · Feministiskt initiativ (0,05 %) · Landsbygdspartiet oberoende (0,03 %) · Direktdemokraterna (0,03 %) · Klimatalliansen (0,03 %) · Enhet (0,02 %) · SKP (0,02 %)
Europaparlamentet
(21 av 705 platser)
EPP (5)
S&D (5)
ECR (3)
Renew (3)
G/EFA (3)
Vänstern (2)
Mindre partier i Europaparlamentsvalet
(med minst 1 000 röster vid valet 2024)
Folklistan (0,62 %) · Alternativ för Sverige (0,41 %) · Piratpartiet (0,37 %) · Medborgerlig Samling (0,30 %) · MoD - Mänskliga rättigheter och Demokrati (0,19 %) · Kristna Värdepartiet (0,09 %) · Värdigt liv (0,06 %) · Swexit (0,05 %) · Partiet Nyans (0,04 %) · SKP (0,04 %) · Klimatalliansen (0,03 %)
Politik i Sverige · Resultat i val till Sveriges riksdag · Svenska småpartier · Riksdagspartiernas medlemsutveckling
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Kommunistiska_partiet&oldid=56163257”