Hoppa till innehållet

Diucatangara

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Diukafink)
Diucatangara
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljTangaror
Thraupidae
SläkteDiuca
ArtDiucatangara
D. diuca
Vetenskapligt namn
§ Diuca diuca
Auktor(Molina, 1782)
Utbredning
Synonymer
Diukafink

Diucatangara[2] (Diuca diuca) är en fågel i familjen tangaror inom ordningen tättingar.[3] Den förekommer i buskmarker, odlingsbygd och öknar i södra Sydamerika. Beståndet anses vara livskraftigt.

Utseende och läte

[redigera | redigera wikitext]

Diucatangaran är en distinkt och prydligt tecknad finkliknande tangara. Fjäderdräkten är huvudsakligen grå ovan, på vingar och stjärt svartaktig, med en vit strupe som kontrasterar med i övrigt gråaktig undersida. I flykten syns stora vita hörn på stjärten. Sången består av rätt ljudligt gladlynt tjippande. Arten är närmast lik glaciärtangaran, men denna förekommer endast högt upp i Anderna från Peru till norra Chile och överlappar därför endast begränsat i utbredning.[4]

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Diucatangaran förekommer i södra Sydamerika. Den delas in i fyra underarter med följande utbredning:[3]

Diucatangaror av nominatformen.

Diucatangaran placeras numera som ensam art i släktet Diuca. Tidigare delade den släktet tillsammans med glaciärtangaran, men DNA-studier visar att de trots likartat utseende endast är avlägset släkt. Denna har därför lyfts ut ur Diuca till egna släktet Chionodacryon alternativt inkluderats i Idiopsar tillsammans med nära släktingarna talustangara, vitstrupig tangara och sadeltangara. Diucatangaran står istället närmast guvernanttangara (Gubernatrix cristata) och varfågeltangara (Neothraupis fasciata).[5]

Familjetillhörighet

[redigera | redigera wikitext]

Liksom andra finkliknande tangaror placerades denna art tidigare i familjen Emberizidae. Genetiska studier visar dock att den är en del av tangarorna.[6]

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Diucatangaran är en vanlig fågel i låglänta områden, i buskmarker, odlingsbygd och i Patagonien även i öknar. Den födosöker på marken och ses ofta utmed vägkanter, på gräsmattor och i steniga sluttningar, med karakteristisk släpig gång. Fågeln påträffas också sittande i busktoppar eller på ledningar, framför allt under sången. Arten uppträder ofta i småflockar, gärna tillsammans med andra fröätande fåglar.[4]

Arten har ett stort utbredningsområde och beståndet anses stabilt. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar den därför som livskraftig (LC).[1]

Fågelns svenska och vetenskapliga artnamn liksom släktesnamnet kommer av Diuca eller Siuca, Mapuchefolkets namn på diucatangaran.[7]

  1. ^ [a b] Birdlife International 2016 Diuca diuca Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
  4. ^ [a b] Cookson, M., C. H. Richart, and K. J. Burns (2021). Diuca Finch (Diuca diuca), version 1.1. In Birds of the World (T. S. Schulenberg, Editor). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.codfin1.01.1
  5. ^ Barker, F.K., K.J. Burns, J. Klicka, S.M. Lanyon, and I.J. Lovette (2013), Going to Extremes: Contrasting Rates of Diversification in a Recent Radiation of New World Passerine Birds, Syst. Biol. 62, 298-320.
  6. ^ Burns, K.J., A.J. Shultz, P.O. Title, N.A. Mason, F.K. Barker, J. Klicka, S.M. Lanyon, and I.J. Lovette, (2014), Phylogenetics and diversification of the tanagers (Passeriformes: Thraupidae), the largest radiation of Neotropical songbirds, Mol. Phylogenet. Evol. 75, 41-77.
  7. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]