Bergepanzer Büffel
| Bergepanzer Büffel (Bärgningsbandvagn 120) | |
|---|---|
 | |
| Typ | Bärgningsbandvagn |
| Ursprungsplats | Tyskland |
| Tjänstehistoria | |
| Använts av | Tyskland, Sverige |
| Produktionshistoria | |
| Tillverkare | Rheinmetall Landsysteme (RLS) |
| Specifikationer | |
| Vikt | 53,3 ton |
| Längd | 7,722 m (vagnen)[1] |
| Bredd | 3,78 m[1] |
| Besättning | 3 man[1] |
| Pansar | Hemligt |
| Primär beväpning | Ksp 58 i lavett[1] |
| Sekundär beväpning | Rökkastare (Galix) 15 st[1] |
| Motor | MTUV-12, turboladdad vätskekyld flerbränsle diesel[1] 1500 hk vid 2600 varv[1] |
| Bränslekapacitet | 1500 liter[1] |
| Operativ räckvidd | 550 km[1] |
| Hastighet | 70 km/h (väg)[1] 31 km/h bakåt |
Bergepanzer Büffel eller även Bergepanzer 3 (BPz3) (engelska: Armoured recovery vehicle (ARV)) är en bärgningsbandvagn (även benämnd stridsvagnsbärgare) konstruerad i Tyskland och som baserar sig på stridsvagnen Leopard 2. Vagnen är ursprungligen utvecklad i ett samarbete mellan Tyskland och Nederländerna, och bygger på Leopard 2 A4 chassi. Sedan har konceptet antagits och nyttjats av fler länder som använder Leopard 2, däribland Schweiz och Sverige. Vagnen som levererats till Sverige har genomgått några modifieringar.
Användning i Sverige
[redigera | redigera wikitext]Av Försvarsmakten benämns fordonet Bärgningsbandvagn 120 (Bgbv 120) och det är en bärgningsvagn till först och främst stridsvagn 121/122. Då Bgbv 120 tillhör Leopard 2-familjen har den många vitala komponenter gemensamma med strv 121/122. Bgbv 120 har tre mans besättning; vagnchef tillika skytt, förare tillika vinsch-/kranskötare och en bärgningsman. Hela besättningen sitter i ett gemensamt besättningsutrymme på vänster sida.
Bgbv 120 beställdes i halvårsskiftet 1999 en av de sista dagarna den omförhandlade optionen var giltig. I en första omgång beställdes 10 st därefter har ytterligare fyra stycken beställts. Totalt är det tio kompletta vagnar samt fyra utbildningsvagnar utan motoraggregat.
Leverans
[redigera | redigera wikitext]Leverans av den första bgbv 120 ägde rum den 6 juni 2002 och den sista levererades till FMV i november 2003. Under 2011 mottog Försvarsmakten fyra stycken Stridsvagn 122B och en bärgningsbandvagn 120B, vilka i grunden är befintliga vagnar som modifierats.[2]
Beväpning
[redigera | redigera wikitext]Fordonet har en 7,62 mm kulspruta av typen ksp 58. Den är monterad i en lavett, som gör det möjligt för vagnchefen att skjuta med vapnet under splitterskydd. Även rökkastarna finns (Galix) – 15 till antalet. Vapenvaggan är förberedd för antingen en tung kulspruta 12,7 eller en granatspruta 40 mm.[1]
Bärgarkapacitet
[redigera | redigera wikitext]- Dragkraft huvudvinsch: 35 ton enkel part
- Faktisk max dragkraft: 98 ton trepart
- Dragkraft hjälpvinsch: 1,5 ton
- Lyftkapacitet: 30 ton
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e f g h i j k] ”Bärgningsbandvagn 120”. Mil.se. Försvarsmakten. 4 juni 2009. Arkiverad från originalet den 17 februari 2010. https://web.archive.org/web/20100217015854/http://www.mil.se/sv/Materiel-och-teknik/Fordon/Bargningsbandvagn-120. Läst 27 november 2009.
- ^ ”Försvarsmaktens delårsrapport 2011” (PDF). Försvarsmakten. Arkiverad från originalet den 2 april 2012. https://web.archive.org/web/20120402041411/http://www.forsvarsmakten.se/upload/Huvuddokument_delarsredovisning.pdf. Läst 12 augusti 2011.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Bergepanzer Büffel.- Bärgningsbandvagn 120 på fmv.se
- Bärgningsbandvagn 120 på mil.se
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
