Hoppa till innehållet

Johann Arndt

Från Wikipedia
Den utskrivbara versionen stöds inte längre och kanske innehåller renderingsfel. Uppdatera din webbläsares bokmärken och använd standardutskriftsfunktionen istället.
Uppslagsordet ”Arndt” leder hit. För andra betydelser, se Arndt (olika betydelser).
Johann Arndt
Född27 december 1555[1][2]
Ballenstedt[2], Tyskland
Död11 maj 1621[1][3][4] (65 år)
Celle[2], Tyskland
BegravdSt. Marien kyrka[2]
Medborgare iAnhalt-Bernburg
Utbildad vidHelmstedts universitet
Strasbourgs universitet
Basels universitet
SysselsättningFörfattare, teolog, församlingspräst[5]
Redigera Wikidata

Johann Arndt, född 27 december 1555 i Ballenstedt i Anhalt, död 11 maj 1621 i Celle, var en tysk teolog och mystiker, en av den evangelisk-lutherska kyrkans lärare, kallad reformationens reformator.

Biografi

Arndt studerade vid universiteten i Helmstedt, Wittenberg, Strassburg och Basel och hade först för avsikt att bli läkare, men valde kyrkans tjänst efter en livshotande sjukdom. Till en början fick han anställning som diakon och skollärare i sin födelsestad, men blev 1583 kyrkoherde i Badeborn. Hans uppträdande mot hertig Johan Georgs reformerta sympatier väckte honom dock misshag. Han motsatte sig avskaffandet av exorcism och bilder i kyrkorna och avsattes 1590 från sitt ämbete. Samma år började han i Quedlinburg, där han i nio år verkade som församlingslärare. År 1599 började han en tjänst som predikant vid Martinskyrkan i Braunschweig.

Från Braunschweig kallades Arndt 1608 till pastor och konsistorieledamot i Eisleben, vilken plats han dock 1611 utbytte mot generalsuperintendenturen i Celle. På denna post förberedde han och medverkade till omgestaltningen av den lüneburgska kyrkoordningen, som ännu är gällande.

Författarskap

Med hänvisning till ett moraliskt förfall under krigsåren och med avsikt att vända studenternas och prästernas uppmärksamhet från disputationsteologi och lärdomsskolastik till det kristna livets rättfärdighet, gav han 1606-1610 ut Fyra böcker om en sann kristendom som översattes och utgavs på många europeiska språk [a] och näst efter bibeln och jämte Thomas a Kempis’ ”Om Kristi efterföljelse” blev den mest spridda uppbyggelseboken i världen. Denna följdes av Paradis lustgård,[6] Andliga skattkammare, Förklaring öfver Psaltaren med flera.

Arndts "Om den sanna kristendomen" hade influerats av Valentin Weigels "Betbüchlein" och den anonyma skriften ”Theologia Germanica”, och han hade hämtat hela kapitel ur den tyska förreformatoriska mystiken. Detta medförde att han blev kritiserad från lutherskt håll för bristande renlärighet, men han försvarades framgångsrikt av sin lutherskt ortodoxe elev Johann Gerhard.

I Arndts ”Sanna kristendom” står den mystiska föreningen med Gud i centrum. Denna uppnås genom att människan helt tömmer sig på sig själv så att Gud kan leva i henne istället. Hans verk fick ett stort inflytande inom den protestantiska världen och blev en även i katolska länder uppmärksammad och uppskattad andaktsbok.

Arndts "Paradijs lustgård" trycktes första gången 1648, och utkom sedan i flera upplagor, senast 1898. "Andeliga skattkammare" har sedan 1839 utkommit i mer än 20 upplagor.

Hans psalm Svinga dig, min ande opp översattes till svenska av Christoffer Olofsson Angeldorff (nr 132 i Svenska Missionsförbundets Sångbok 1920). Han finns inte representerad i någon av Svenska kyrkans psalmböcker från 1819 och till nutid.

En fullständig upplaga av hans skrifter utgavs av Johan Jakob Rambach med början 1734.

Arndts ”Sanna kristendom”

Arndts berömmelse vilar framförallt på hans fyra böcker om en Sann kristendom. I dessa hade han bearbetat och sammanfattat den senmedeltida tyska mystiken (Eckhart, Tauler m fl), men också influerats av ex Thomas a Kempis.

I tredje boken av ”Sann kristendom” anger Arndt att han önskar introducera Tauler och ge en slags sammanfattning av dennes mystiska teologi[7]. Han skriver att den syftar till att läsaren skall finna ”Guds rike inom sig”, som vi alltid bär inom oss, dolt för oss själva och för världen. Människans uppgift är att gå in i sig själv och där finna denna dolda skatt, som är ”Gud med sitt ljus och väsen i själens innersta grund”.

En människa kan inget göra för sin egen frälsning, utan Gud ensam verkar allt när hon överlämnar sig till honom och låter honom behandla henne, så som läkaren behandlar den sjuke.

Genom att tömma oss på oss själva och på världen kan vi istället bli fyllda av Guds fullhet, och därigenom delaktiga i den gudomliga naturen; bli förenade med Gud. En själ som på ett sådant sätt är förenad med Gud är ”gudomlig”.

Arndt skriver vidare att Gud förvisso fyller både himmel och jord med sin närvaro och är i alla ting på ett obegripligt sätt, men att han på ett alldeles särskilt och verkligt sätt är i en upplyst människas själ. Summan av tredje boken är, att ”liksom solen skiner av sig själv, dagen är ljus av sig själv, källan strömmar av sig själv, och regnen faller ned och fruktbargör jorden av sig själv, så ingjuter den helige Ande sig i en troende själ, som lyfter sig från världen till Gud.”

I sin fjärde bok söker Arndt visa hur Gud uppenbarar sig i världen och i naturen, och om hur hela skapelsen bär vittnesbörd om honom; allt flyter tillbaka och leder till den enda, eviga och levande källan, som är Gud själv.

Försoningen beskrivs hos Arndt oftare som ett kärleksdrama, där Gud förenar sig med människan, än som en rättssak där Kristus påtager sig hennes synd.[8]

Arndt i Sverige

Arndt var också i Sverige länge en uppskattad och inflytelserik författare.

Kyrkoherden i Reval Johannes Knopius berättade i ett brev till Arndt 1617 att flera svenska stormän tagit starka intryck av hans skrifter, och nämner bl a Gabriel Bengtsson Oxenstierna och dennes maka Anna Banér, och Jakob De la Gardie. Om den sistnämnde berättas det i flera tyska upplagor av ”Sann kristendom” att den svenske fältherren i fält var oskiljaktig från dessa andaktsböcker och till natten hade dem som huvudkudde[9]. Bland de tidiga svenska Arndtläsarna fanns också Gustav II Adolf själv och hans halvbror Carl Carlsson Gyllenhielm.[10]

Arndts "Sanna kristendom" utkom på svenska första gången 1647 översatt av Stefan Muraeus Larsson, och understödd av ärkebiskopen Laurentius Paulinus Gothus. Strängnäsbiskopen Johannes Matthiæ Gothus anbefallde sitt stifts alla präster denna upplaga[11].

Till dem som under denna tid influerades av Arndt hörde också Jesper Swedberg[12] och Moraprosten Jakob Boëthius. Den senare citerade Arndt som auktoritet för sina kyrkliga reformkrav.[13]

En ny svensk upplaga av ”Sann kristendom” utkom 1695[14] samt utgavs sedan minst 30 gånger under 1700- och 1800-talen.

Arndts ”Sanna kristendom” lästes flitigt av de karolinska soldaterna i den ryska fångenskapen efter 1709 och bidrog där till den begynnande pietistiska väckelsen. Inte bara på de vanliga soldaterna gjorde Arndt djupa intryck utan också på höga herrar som Jöran Nordberg, greve Piper och Rehnskiöld.[15]

Arndts inflytande kan skönjas också i Hedvig Charlotta Nordenflychts och hennes make Jacob Fabricius diktning, när de sjunger om själens eviga längtan tillbaka till sin gudomliga källa.[16]

Arndts påverkan syns även hos de svenska allmogemålarna på 1700- och 1800-talet, i deras bilder i kyrkorna. Motivet med ett brinnande hjärta med eldslågor, ibland prytt med vita vingar, stammar från 1700-talsupplagor av Arndts ”Paradislustgård”, vilka rymmer kopparstick med exakt samma motiv.[17]

Arndt fortsatte att läsas flitigt under hela 1800-talet. Till dem som under detta sekel tog djupa intryck hörde ex Peter Lorentz Sellergren[18]. Arndts ”Sanna kristendom” fortsatte att utkomma i nya upplagor, och 1855 gjorde Christoffer Olofsson Angeldorff en försiktig redigering. För dess fortsatta utgivning efter dess, se bibliografi nedan.

Den svenske prästen Fredrik Sidenvall understryker att Arndts ”Sanna kristendom” var ”en av de mest spridda andaktsböckerna i svenskt fromhetsliv under fyra sekler”[19] och Nordisk familjebok beskriver 1904 Arndt som ”en av det svenska folkets älsklingsförfattare under mer än 250 år”.

Fotnot

  1. ^ I nyare tider även på tamil.

Psalmer

Bibliografi

  • Johann Arndt andliga skattkammare - Första och andra delen (sammanbundna vid tryck 1880) 368+155 sidor.
  • Johan Arndts fyra anderika böcker om en sann christendom, - F & G Beijers förl., 1891. - 1047 s.
  • Paradislustgård
  • Passions predikningar, 1848. - 156 s.
  • Postilla eller förklaring öfer de gamla evangelierna på årets sön- och högtidsdagar, 1885. - 829 s.
  • Predikningar öfwer catechesen
  • Sann christendom
  • Utläggning över konung Davids psaltare. 1-2
  • Arvidsson, Bengt, Kontinuitetstanken i Johann Arndts teologiska miljö, i Kyrkohistorisk Årsskrift 1986, Uppsala 1987.
  • Arvidsson, Bengt, Wissenschaft und Frömmigkeit. Johann Arndt in der dänischen Geistesgeschichte der ersten Hälfte des 17. Jahrhunderts, i Johann Arndt - Rezeption und Reaktion im Nordisch-Baltischen Raum, Hilding Pleijel-Symposium III, Bibliotheca Historico-Ecclesiastica Lundensis 41, Lund University Press 1999.

NOT: De fyra böckerna om ”Sann kristendom” utkom i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet i svensk översättning i flera upplagor av Samuel Gustaf och Severin Cavallin.

Samfundet Pro fide et christianismo utgav en ny översättning (av Henrik Hägglund) av de tre första böckerna av ”Sann kristendom” 1928-1930. Dessa i sin tur utgavs i språkligt reviderad utgåva av Artos förlag 1984-1992.

På svenska saknas en antologi eller sammanställning med utdrag ur de fyra böckerna om ”Sann kristendom” (se dock Wikiquote nedan). Två sådana har dock utgivits på norska: dels antologin ”Vestens mystikk” (2005, red Jan-Erik Ebbestad Hansen) och dels Gunnar Dehlis översättning ”Den sanne kristendom” (2002, Lunde forlag, 115 s).

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Arndt, Johann, 1904–1926.

Noter

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d] Find a Grave, läs online, läst: 22 mars 2024.[källa från Wikidata]
  3. ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w6699n8n, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Johann-Arndttopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  5. ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: mzk2003195528, läst: 15 december 2022.[källa från Wikidata]
  6. ^ ”Hildesheim den 11 Martij”. Ordinarie Stockholmiske Posttijdender: s. 7. 5 april 1686. https://tidningar.kb.se/2979645/1686-04-05/edition/145134/part/1/page/7/. 
  7. ^ Pleijel, 1939.
  8. ^ https://www.co-rosenius.se/rosenius-teologi/arndt-och-rosenius/
  9. ^ ”Det var en svensk som satt fången”, Fredrik Sidenvall, 1992.
  10. ^ Christian Braw, ”Längs vägen”, 1999, sid 162.
  11. ^ Sidenvall, 1992.
  12. ^ Jesper Swedberg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/34820, Svenskt biografiskt lexikon
  13. ^ Pleijel, 1939.
  14. ^ ”Gifwes til kenna at Doct: Johan Arents sanna Christendom”. Ordinarie Stockholmiske Post Tijdender: s. 8. 1 juli 1695. https://tidningar.kb.se/2979645/1695-07-01/edition/145134/part/1/page/8/. 
  15. ^ Pleijel, 1939.
  16. ^ Pleijel, 1939.
  17. ^ Pleijel, 1939.
  18. ^ Peter Lorenz Sellergren, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/5860, Svenskt biografiskt lexikon
  19. ^ Sidenvall, 1992.

Litteratur

  • Sidenvall, Fredrik, ”Det var en svensk som satt fången”, 1992.
  • Pleijel, Hilding. ”Johann Arndt och svenskt fromhetsliv”, i dennes ”Från fädernas fromhetsliv”, 1939.
  • Kofod-Svendsen, Flemming, dansk artikel:

https://www.co-rosenius.se/rosenius-teologi/arndt-och-rosenius/

Externa länkar

v • r
Artiklar om psalmer
Psalmtexter på Wikisource
v • r
Pietism och radikalpietism
Förgrundsgestalter och församlingar
Tyskland
Sverige
Finland
Församlingar
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Johann_Arndt&oldid=56071606”