Antônio Carlos Jobim
 |
Den här artikeln anses inte vara skriven ur en neutral synvinkel. (utan datum) Se eventuellt diskussionssidan för mer information. Ta inte bort mallen förrän konsensus uppnåtts. |
Antônio Carlos Jobim (fullständigt namn Antônio Carlos Brasileiro de Almeida Jobim), mer känd som Tom Jobim, född 25 januari 1927 i Rio de Janeiro, död 8 december 1994 i New York, brasiliansk sångare/kompositör.
Tom Jobim är en framstående representant för brasiliansk musik under andra halvan av 1900-talet. Han var mångsidig och var verksam som pianist, kompositör, sångare, arrangör och ibland som gitarrist. Har var en av dem som skapade bossa novan.
Biografi
Han föddes i norra delen av Rio de Janeiro. Kort efteråt flyttade familjen till Ipanema. En av hans piano- och gitarrlärare var H. J. Koellreuter som anses vara den som fört dodekafoniktekniken till Brasilien. Tom Jobim arbetade som arkitekt medan han inledde sin karriär med att uppträda på barer och klubbar under tidigt 50-tal i Copacabana. Efter någon tid upptäcktes han och blev anställd av ett skivbolag.
Karriär
Förutom att arrangera andra artisters egna melodier hjälpte Tom Jobim artister som var analfabeter genom att teckna ner deras sånger. Samtidigt började han även göra egna kompositioner. Hans första inspelning var Incerteza. Låten Tereza da Praia, som han skrev tillsammans med Billy Blanco 1954, var hans först hit. År 1956 skrev han musiken till Vinícius de Moraes pjäs, Orfeu da Conceição. I och med detta samarbete blev de båda oskiljaktiga. En populär låt från denna pjäs är Se Todos Fossem Iguais a Você, som sedan har spelats in åtskilliga gånger av olika artister världen runt.
Tom Jobim var en av dem som skapade och lanserade bossa novan. Albumet Canção do Amor Demais (1958) med musik av Tom Jobim och Vinícius och med sång av Eliseth Cardoso ackompanjerad av João Gilbertos gitarr, betraktas som en milstolpe för bossa novan för arrangemangets fräschör, harmonier och melodislingor. Den innehåller bland annat Canção do Amor Demais, Chega de Saudade och Eu Não Existo sem Você. Bossa novans konsolidering som musikgenre kom 1958 med spåret Chega de Saudade tolkat av João Gilberto. Nästföljande år kom Gilbertos album Chega de Saudade, vilket var arrangerad av Tom Jobim. Detta album definierade den väg som mycket av brasiliansk musik skulle ta i fortsättningen. Samma år gav sångaren Silvia Telles ut ett album med tolv sånger, samtliga av Tom Jobim, exempelvis Só em Teus Braços, Dindi och A Felicidade (med Vinícius). Tom Jobim var också en av de i pressen upphaussade artisterna i Carnegie Halls Bossa Nova Festival 1962. Året därefter skrev han och Vinícius sin största hit och troligtvis den mest spelade brasilianska sången någonsin, Garota de Ipanema, för många kanske mer känd under sin engelska titel The Girl from Ipanema
Åren 1962 och 1963 producerade Tom Jobim en hel rad klassiker: Samba do Avião, Só Danço Samba (med Vinícius), Ela É Carioca (med Vinícius), O Morro Não Tem Vez, Inútil Paisagem, Vivo Sonhando. Sitt allra första soloalbum, The Composer Of Desafinado, Plays, spelade han in medan han var i USA 1965. Han deltog dessutom i shower samt startade sitt eget förlag, Corcovado Music. Hans popularitet utanför Brasilien fick honom att återvända till USA 1967, där han spelade in ett album tillsammans med Frank Sinatra, Francis Albert Sinatra and Antônio Carlos Jobim. Albumet arrangerades av Claus Ogerman och inkluderade dels de engelska versionerna av Toms låtar, The Girl From Ipanema, How Insensitive, Dindi, Quiet Night of Quiet Stars, dels en del amerikanska sånger, exempelvis Cole Porters I Concentrate On You.
I slutet av 60-talet, då han just givit ut skivan Wave, började han tävla i musikfestivaler och kom etta med sången Sabiá som han skrivit med Chico Buarque. Sabiá vann kritikernas gillande men inte publikens. Tom Jobim och Chico Buarque blev utbuade vid det tillfället.
Under sina allt mer ingående musikstudier blev Tom Jobim mer och mer insatt i klassisk musik, musik av kompositörer såsom Heitor Villa-Lobos och Claude Debussy. Detta fick sitt utlopp i att han skrev och spelade in musik, i vilken han sammansmält jazziga harmonier med typiskt brasilianska element som Matita Perê och Urubu. Verken från den här tiden är präglade av Tom Jobims kongeniala behandling av musik och text. De två skivor som blev utgivna innehåller Águas de Março, Ana Luíza, Lígia, Correnteza, O Boto och Ângela. Under denna period började han även göra och ge ut duoalbum tillsammans med andra artister, exempelvis Elis e Tom, Miúcha e Tom Jobim och Edu e Tom. Hans Passarim från 1987 är ett lovordat verk av en etablerad kompositör som nu tordes hänge sig åt att experimentera. Vid sidan av titelspåret, Gabriela satte Luíza, Chansong, Borzeguim och Anos Dourados (med Chico Buarque) sina avtryck på hitlistorna.
Att välja vad som skulle kunna anses som Tom Jobims mest signifikanta album låter sig svårligen göra. Vart enskilt album innehåller något som är annorlunda, innovativt och speciellt. Hans sista CD Antônio Brasileiro gavs ut 1994 strax före hans bortgång.
Diskografi
Album
- 1994 – Antônio Brasileiro
- 1987 – Passarim
- 1987 – Tom Jobim
- 1981 – Edu & Tom - Tom & Edu
- 1980 – Terra Brasilis
- 1979 – Miúcha & Tom Jobim
- 1977 – Gravado ao vivo no Canecão
- 1977 – Miúcha & Antonio Carlos Jobim - vol. 1
- 1976 – Urubu
- 1974 – Elis & Tom
- 1973 – Matita Perê
- 1972 – Look To The Sky
- 1972 – Jobim
- 1971 – Sinatra & Company
- 1970 – Tide
- 1970 – Stone Flower
- 1967 – Wave
- 1967 – A Certain Mr. Jobim
- 1967 – Francis Albert Sinatra & Antônio Carlos Jobim
- 1966 – Love, Strings and Jobim
- 1965 – The Swinger From Rio
- 1964 – The Wonderful World of Antônio Carlos Jobim
- 1964 – Caymmi visita Tom
- 1964 – Getz/Gilberto Vol. 2
- 1963 – The Composer of Desafinado, Plays
- 1963 – Getz/Gilberto
- 1961 – Brasília - Sinfonia da Alvorada
- 1956 – Orfeu da Conceição
- 1954 – Sinfonia do Rio de Janeiro