Bombardier Regina
| Regina | |
 | |
| Fordonstyp | Elektrisk motorvagn |
|---|---|
| Tillverkningsår | 2000–2013 |
| Byggt antal | 110 st |
| Tillverkare | Bombardier Transportation |
| Axelföljd | Bo'Bo'+2'Bo' (2 vagnar) Bo'Bo'+2'2'+Bo'Bo' (3 vagnar) Bo'Bo'+Bo'Bo'+2'2'+Bo'Bo' (4 vagnar) |
| Axelavstånd | 2 700 mm |
| Längd (över koppel) | Tvåvagnarssätt: 53 900 mm Trevagnarssätt: 80 500 mm Fyravagnarssätt: 107 100 mm |
| Drivhjulsdiameter | 840 mm (oslitet) |
| Strömsystem | 15 kV, 16 2/3 Hz |
| Effekt | Tvåvagnarssätt: 1 590 kW Trevagnarssätt: 2 120 kW Fyravagnarssätt: 3 180 kW |
| Största tillåtna hastighet | 180–200 km/h |
| Maxhastighet | 200 km/h (undantaget ett specialexemplar) |
| Startdragkraft | 107-143 kN |
| Tjänstevikt | Tvåvagnarssätt: 148 t Trevagnarssätt: 203 t |
| Sittplatser | 165–294 st |
| Tjänstevikt per sittplats | 560–720 kg/pl |
| Operatörer | Länstrafikbolag, Mälardalstrafik, SJ |
| Korgbredd | 3 450 mm |
| Axellast | 18,5 t |
Regina är en typ av eldrivet motorvagnståg tillverkat av Bombardier Transportation. Produktionen startade år 2000 i Sverige. Sedan 2005 tillverkas det inte längre i Sverige utan i Tyskland. Tåget finns i olika varianter med littera X50, X51, X52, X53, X54 och X55 (SJ 3000). Regina utvecklades ursprungligen för regionaltågstrafik, men de används också som lokaltåg och sedan 2012 med X55 som fjärrtåg.
Trafik
Reginatågen körs i olika former av persontrafik som regionaltåg och som SJ Snabbtåg (som längst sträckan Stockholm-Umeå) Regina används bland annat av SJ, Tåg i Bergslagen, Värmlandstrafik, Norrtåg, Mälartåg, Västtrafik och X-Trafik. Reginatågen är utvecklade för Sverige och går mestadels i Sverige, men också sträckan Karlstad - Oslo trafikeras.
Historia
Under början av 1990-talet presenterades en gemensam studie av Kungliga Tekniska högskolan, ABB och Statens Järnvägar om en ny generation elektriska motorvagnar. En del av studien var att utröna om bredare vagnskorg eller dubbeldäckare var bästa sättet att på ett ekonomiskt och komfortmässigt sätt öka passagerarkapaciteten. KVAB byggde en modell i fullskala, som visade att det tekniskt sett var möjligt att införa fem säten i bredd (även sex säten i bredd diskuterades).
Tågens egenskaper
Reginatågen och X31 (Öresundstågen) var bägge utvecklade vid Adtranz (ABB Daimler Benz Transportation, numera Bombardier) och bägge tågens vagnkorgar var tillverkade av blank, rostfri stålplåt. Emellertid är vagnkorgarnas tvärsnitt högst olika vad gäller korgbredd och höjd, liksom vagnändarna.
Inredning
Reginatågen är unika så tillvida att vagnkorgen är 3 450 mm bred (de svenska personvagnarna från 1960-talet har korgbredden 3 140 mm). 3 450 mm rymdes visserligen inte inom den svenska fordonsprofilen - som tillåter ungefär 3 080 mm:s bredd vid Reginatågens korglängd, som på SJ:s B7-vagnar[1]. Detta gjorde att Banverket (nuvarande Trafikverket) blev tvungna att vidta ett antal åtgärder, bl.a. hantera tågen som specialtransporter och på ett antal platser bygga om infrastrukturen.[källa behövs]
X31 är 2 970 mm. breda. Reginatågens vagnskorg är därmed 480 mm bredare än X31 och har plats med ytterligare en stol i bredd, 2 + 3 i stället för 2 + 2. Genom att dessutom pressa stolsavståndet på längden från 104 cm (som på SJ:s 1960-talsvagnar) i X31 till endast 86 cm (nästan som flygplan) kunde man öka antalet säten till 125 st per vagn, och även 140 st om ytterligare en stolsrad pressades in vilket ger 3 + 3 i bredd[källa behövs]. Fördelen med ett bredare fordon istället för dubbeldäckare som X40, är att resenärerna slipper trappor (vilket tar utrymme och tar längre tid vid stationsuppehåll). SJ:s fjärrtåg av typen X55/SJ3000 har dock 2 + 2 säten i bredd i både första och andra klass, som tidigare fjärrtåg har haft i andra klass.
Teknik
Regina finns i ett antal versioner, med allt från 2 till 16 vagnar.[källa behövs] Även en liggvagnsversion finns (i Kina); den är dock knappt släkt med de Reginatåg som rullar i Sverige. Regina konstruerades för uppemot elva vagnar, men de flesta tågsätten har två, tre eller fyra. Upp till tre tågsätt kan multipelkopplas.
Tågsätten har elektrisk drivning, med återmatning av energi till kontaktledningen vid återmatande motorbroms; motorerna arbetar då som generatorer. Högsta hastighet är 180 eller 200 km/h beroende på version. Trots den höga hastigheten går tåget tämligen tyst. De klagomål som framförts har kunnat härledas till att tågen inte klarar alla spårstandarder. Vagnkorgarna är till största delen tillverkade av rostfritt stål. Dörröppningarna är breda för att underlätta snabba av- och påstigningar. Tåget är försett med klimatanläggning och eluttag vid alla sittplatser.
Motorboggierna i Reginatågen har axelavståndet 2 700 mm och boggicentrumavstånd är 19 000 mm. Varje drivmotor har effekten 265 kW och är en trefas asynkronmotor som regleras med den senaste generationen[när?] IGBT-halvledare. Det finns tre bromstyper i tåget: återmatande elbroms, skivbroms och magnetskenbroms. Största axellast är 18,5 ton, vilket är en högre axellast än hos loket i X2000. Tre av fyra boggier i tvåvagnarsvarianten är motoriserade, dock fanns som tillval att få alla boggier drivna och därmed snabbare acceleration. SJ:s Regina-tåg (X55/SJ3000) har drivning på alla boggier utom under bistrovagnen, som har löpboggier.
Tågen X52E och X55 levererades 2012 och framåt. De har stöd för signalsystemen ATC och ERTMS, vilket gör att de får gå överallt i Sverige och Norge, däremot inte i Danmark. Övriga Reginatåg stöder endast ATC, varvid de inte får gå på Botniabanan och några andra sträckor.
Kundanpassning
Tillverkaren Bombardier har marknadsfört tågen inte bara som lokal- och regionaltåg utan även som fjärrtåg ("Intercity"). Några alternativ har 2 + 3 eller 3 + 3 säten i sidled i andra klass vid regionaltrafik (motsvarande "high-density" vid flyg-charter) samt 2 + 3 eller 2 + 2 i sidled vid lite längre trafik (motsvarande svensk 1970-talsstandard). Utväxling mellan motor och drivaxel, med olika toppfart och olika antal axlar, kan också varieras.
Genom att variera effekt och antalet drivaxlar (den senare faktorn påverkar startdragkraftens storlek) kan accelerationsförmågan väljas inom vissa intervall. Regionaltåg utförs ofta med bättre acceleration (dyrare på grund av fler drivande motorer och axlar) och något lägre toppfart, medan fjärrtåg ofta kan ha något lägre startdragkraft men högre topphastighet (billigare lösning). Regina har dock i nuvarande utförande vid prov i Göteborgs pendeltågstrafik visats inte passa för pendeltågstrafik på grund av sämre acceleration och långsammare dörrar jämfört med de tåg som annars går som pendeltåg.
Regina-tågen har en viss handikappanpassning genom att en lift i ena ändvagnens B-ände är i höjd med plattformen, och innanför finns en hiss som kan lyfta rullstolar till den högre golvnivån (1150 mm höjd ovan räls) i resten av tåget. Lösningen med lift är dock inte på något sätt ny, även om det finns olika lösningar på problematiken (en version är en manuell gaffeltruck med handvev). I de övriga ingångarna är dock höjdskillnaden mellan plattform och vagngolv cirka fyra decimeter.
| Modell | Operatörs- land | Antal sittpl. | Tåglängd [mm] | Tjänstevikt [t] | Antal vagnar | Max. kont. eff. [MW] | Kontaktledn sp [kV] | Drivmotor | Korgbredd [mm] | Sth [km/h] | I trafik |
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| X50-2 | Sverige | 166 | 53 900 | 148 | 2 | (1,59) | 15 | asynkron | 3 450 | 200 | 2001 |
| X50-3 | Sverige | 294[källa behövs] | 80 500 | 203 | 3 | (2,12) | 15 | asynkron | 3 450 | 200 | 2004 |
| X51-2 | Sverige | 146 | 53 900 | 148 | 2 | (1,59) | 15 | asynkron | 3 450 | 180 | 2001 |
| X52-2 | Sverige | 174 | 53 900 | 148 | 2 | (1,59) | 15 | asynkron | 3 450 | 200 | 2001 |
| X52-3 | Sverige | 294 | 80 500 | 203 | 3 | (2,12) | 15 | asynkron | 3 450 | 200 | 2003 |
| X52 SL | Sverige | 240 | 107 100 | 172 | 4 | 2,12 | 15 | asynkron | 3 450 | 180 | ? |
| X53-2 | Sverige | 163 | 53 900 | 148 | 2 | (1,59) | 15 | asynkron | 3 450 | 180 | 2002 |
| X53-3 | Sverige | 294 | 80 500 | 203 | 3 | (2,12) | 15 | asynkron | 3 450 | 180 | 2003 |
| X54 | Sverige | 141 | 53 900 | 148 | 2 | ? | 15 | asynkron | 3 450 | 200 | 2003 |
| X55 | Sverige | 240 | 107 100 | 274 | 4 | 3,18 | 15 | asynkron | 3 450 | 200 (250) | 2010 |
| CRH1A | Kina | 670 | 213 500 | ? | 8 | (5,3) | 25 | asynkron | 3 228 | 200 | 2007 |
| CRH1B | Kina | 1 299 | 426 300 | ? | 16 | (11,0) | 25 | asynkron | 3 228 | ? | 2007 |
| Gröna tåget | Sverige | (experimenttåg) | 53 900 ? | ? | 2 | ? | 15 | asynkron | 3 450 ? | 250 | ? |
Kundanpassning X55 / SJ 3000
Beställning
SJ beställde under maj 2008 20 stycken Regina-sätt, bestående av fyra fast sammankopplade vagnar[2]. Dessa tåg är inredda för fjärrtågstrafik med klassiska två plus två säten i bredd och en vagn med bistroavdelning (kafévagn). Upphandlingsprojektet hette inom SJ "Alfa" - ett namn som många trodde också skulle bli tågets namn. Tågen ersatte i första hand X 2000-tågen på sträckorna Umeå–Sundsvall-Stockholm, (Duved)-Östersund-Stockholm, Falun–Stockholm, Uddevalla-Stockholm och delvis Karlstad-Stockholm [2]. Därmed frigjordes X 2000-tåg som sattes i trafik på Göteborg–Stockholm och Malmö/Köpenhamn–Stockholm.
Tågen kallas "Regina Intercity" av tillverkaren Bombardier och har beteckningen X55 hos SJ[3]. När tågen används av SJ som en del av konceptet SJ Snabbtåg kallas de för SJ 3000.
Inredning
Vagnkorg, boggier och elutrustning baseras på tidigare Regina-tåg, medan inredning och färgsättning liknar X 2000 så, d.v.s. grå klädsel och grå textilmattor. X55 har till skillnad mot X2 mycket träpaneler i inredningen. Det finns totalt 7 toaletter i 4-vagnarssättet, varav en för personalen.
Tågsättet är cirka 107 meter långt, har en tomvikt på cirka 60 ton per vagn, kostar cirka 25 mkr per vagn och har säten för 245 passagerare, varav 64 i första klass. Tågen får köra i max 200 km/h, men skall gå att uppgradera till högre hastigheter, upp till 250 km/h. Eftersom SJ kör dem på fjärrtågssträckor, har de försetts med bekvämare säten än övriga Regina-tåg samt bistrovagn och 3G- och 4G-internet ombord. X55 har ett elektroniskt informationssystem med tavlor i samtliga vestibuler och i bistron.
Utveckling, tester och leverans
Tågen testades och utvecklades hos tillverkaren Bombardier Transportation (f d Asea) i Västerås, liksom utveckling och tillverkning av styr- och drivutrustning. Vagnskorgarna (karosserna) tillverkades i tyska Görlitz och kördes sedan på lastbil till fabriken i Hennigsdorf utanför Berlin där slutmontage skedde. Därefter bogserades tågen till Västerås för test innan leverans till kund (tågen kan inte köras på det tyska järnvägsnätet, då vagnarna är för breda, undantaget Berlin-Sassnitz som är ombyggd för breda, sovjetiska godsvagnar).
Ledtiden hos Bombardier från beställning till leverans är minst två år. Det första tågsättet skulle enligt kontraktet levereras under april 2010 och det 20:e i augusti samma år. Priset var 2,05 miljarder kr (101 miljoner kr/styck). Kontraktet gav SJ rätt att inom en viss tid beställa fler likadana tåg till samma pris. SJ utnyttjade ej den möjligheten.
Tågen blev mer än ett år försenade[4]. Den 7 augusti 2010 transporterades det första tåget från Tyskland till Västerås för sluttestning. Under våren 2011 pågick utbildning och testkörningar. En viktig anledning till förseningen var att de utrustas med det helt nya signalsäkerhetssystemet ERTMS som inte fungerat bra, inte minst dess anpassning till banor med svensk ATC. SJ var inte nöjda med utformningen av bistron varför den ändrades. SJ bestämde att inte ta emot fordonen förrän alla fel är avklarade. Den 27 januari 2012 tog SJ över ägarskapet för de fyra första tågen. Premiär för passagerartrafik var Stockholm-Sundsvall den 6 februari 2012. [5] Botniabanan Umeå–Västeraspby kräver ERTMS varför X55 går där men inte X2.
Testplattform för Gröna tåget
Regina X52 9062 var under början på 2000-talet testplattform för framtida tåg med högre hastighet än 200 km/timmen på svenska järnvägar. Den 14 september 2008 sattes ett rekord norr om Skövde på Västgötaslätten, där tåget kom upp i 303 km/h.[6] Under 2010-talet är det endast Botniabanan som tillåter hastigheter upp till 250 km/timmen. Detta tåg har från 2010 varit anpassad för vanlig passagerartrafik och körts för Tåg i Bergslagen och Norrtåg, i vanliga hastigheter.
Export till Kina
Bombardier har sålt tåg till Kina, kallade CRH1 (China Railways Hi-speed), som utseendemässigt påminner om Regina. De är ungefär 120 millimeter smalare än den svenska varianten, och avviker tekniskt nästan helt från de Regina som körs i Sverige. Tågen är åtta vagnar långa och har 670 sittplatser (med fem säten i bredd). De har byggts i cirka 100 exemplar och har tillverkats i Kina.
Nackdelar med Regina
Regina började konstrueras under mitten av 1990-talet och sattes i trafik år 2000. Det är ett mycket tungt motorvagnståg (68 ton per vagn) och den breda vagnkorgen (345 cm) drar mycket energi. Den breda vagnkorgen var visserligen ett argument för att pressa in fem säten i bredd, men kritik har förekommit från resenärerna. SJ valde att ha endast 2 + 2 säten i bredd för X55, men att ha en så bred vagnkorg vid endast fyra säten anses inte vara miljömässigt eller ekonomiskt försvarbart.
Lista över Reginatåg
Länstrafikbolagen, eller bolag samägda av länstrafikbolag (Mälardalstrafik, Tåg i Bergslagen och Norrtåg), äger eller hyr tågen av Transitio som är ett bolag ägt av ett antal länstrafikbolag. Tåg har till skillnad från bussar lång avskrivningstid, liten andrahandsmarknad och lång leveranstid.
90 stycken har satts i trafik till och med 2012. Huvudmän står som huvudord.
Mälardalstrafik (MTR Mälartåg)
|
Mälardalstrafik, före detta Upptåget
|
|
|
|
|
Västtrafik (operatör SJ Götalandståg) ägde 14 Reginatåg hösten 2008. De har köpts tre per år under perioden 2002–2004, två stycken år 2005 och tre stycken år 2008. Västtrafik beställde i december 2008 ytterligare sex sådana tåg [7]. De levererades 2012 och har beteckningen X52E där E står för att de stödjer signalsystemet ERTMS. Ytterligare sex beställdes december 2010[8].
|
|
|
|
| Tåg med serienummer över 3000 har tre vagnar, övriga två. | |||
Värmlandstrafik (Vy Tåg) kör Reginatåg på sträckorna Karlstad-Charlottenberg, Karlstad-Åmål och Karlstad-Örebro. Dessutom används de av Vy Tåg för deras egen helgtrafik Karlstad–Oslo.
|
|
Norrtåg har några Reginatåg hyrda av Transitio och man använder dem primärt i trafiken Umeå-Luleå, Luleå-Kiruna och Luleå–Haparanda.
- X52 9034 (f.d. 3270), X52 9042 (f.d. 3278) och X52 9062
- X52 9032 (f.d. 3268), X52 9033 (f.d. 3269) flyttade från Upptåget 2020
Transitio har fordon som hyrs ut till operatörerna vid behov.
- X52 9016 (f.d. 3260)
- X52 9017 (f.d. 3261)
Gröna tåget-projektet använde en Regina, provversion, ombyggd till 300 km/h i toppfart.
- X52 9062 (ägs av Transitio, numera uthyrd till Norrtåg)
SJ äger 20 stycken X55 fjärrtåg.
- X55 3344–3363
Källor
- ^ Malte Ljunggren, Anders Jansson (red): 100 år på spår – Kalmar, Svenska Järnvägsklubbens skriftserie nr. 75, 2002, s. 147
- ^ [a b] SJ (22 maj 2008). ”SJ köper 20 nya tåg för drygt två miljarder kronor”. Pressmeddelande. Läst 2008-05-22. Arkiverad från originalet den 2011-05-24.
- ^ ”Tåget stannar i Ånge”. Sveriges Radio. 19 september 2009. Arkiverad från originalet den 25 maj 2012. https://archive.is/20120525101814/http://www.sr.se/cgi-bin/vasternorrland/nyheter/artikel.asp?artikel=3110246.
- ^ Första bilderna på SJ:s nya snabbtåg Ny Teknik
- ^ SJ tar över de fyra första nya snabbtågen SJ 3000
- ^ Banverket (14 september 2008). ”Svenskt tåg körde i 300 km/timmen”. Pressmeddelande. Läst 14 september 2008. Arkiverad från originalet den 26 september 2008.
- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 6 februari 2009. https://web.archive.org/web/20090206141613/http://vasttrafik.se/sv/Startsida/Nyheter/Vasttrafik-koper-nya-tag/. Läst 17 december 2008.
- ^ ”Västtrafik köper sex nya regiontåg med totalt 1 600 fler sittplatser”. mynewsdesk.com / Västtrafik. Arkiverad från originalet den 27 oktober 2019. https://web.archive.org/web/20191027100932/http://www.mynewsdesk.com/se/pressreleases/vaesttrafik-koeper-sex-nya-regiontaag-med-totalt-1-600-fler-sittplatser-548796. Läst 1 februari 2012.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Bombardier Regina.
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||