Gädda
 |
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2012-01) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
- För andra betydelser, se Gädda (olika betydelser).
| Gädda Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Överklass | Benfiskar Osteichthyes |
| Klass | Strålfeniga fiskar Actinopterygii |
| Ordning | Gäddartade fiskar Esociformes |
| Familj | Gäddor Esocidae |
| Släkte | Esox |
| Art | Gädda E. lucius |
| Vetenskapligt namn | |
| § Esox lucius | |
| Auktor | Linnaeus, 1758 |
| Utbredning | |
 | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Gädda (Esox lucius) är en rovfisk som lever på norra halvklotet i sötvatten och brackvatten.[2] Den är en populär sportfisk.[3]
Utseende och anatomi
Gäddan har en långsträckt, spolformad kropp, med mycket stort gap. Huvudet är stort och nosen uppifrån tillplattad. Bukfenorna sitter långt bakom bröstfenorna, och den lilla ryggfenan sitter långt bak, alldeles framför stjärtroten och ovanför analfenan.[2] Ryggen är ofta mörk, medan sidorna är ljusare och i olika mån gulstrimmiga, buken blekt gul till vit. Fenorna är grönaktiga. Beroende på vilken livsmiljö individer/populationer befinner sig kan de ha de ha olika färger och mönster. Gäddor som lever stationärt i vattendrag och ofta jagar kring områden med växtlighet har ofta gröna sidor med gula diffusa prickar, vilket gör de svårupptäckta. Andra vanlig mönstring är så kallade strömmingsgäddor som migrerar med och prederar på strömming ofta har mindre tydliga prickar och med färg mer åt det gulaktiga hållet. Honorna blir betydligt större än hanarna, men hanarna har ofta relativt kroppstorleken större bröstfenor.[4]
Utbredning
Gäddan förekommer på norra halvklotet i Europa, Asien och Nordamerika. I Europa förekommer den naturligt så långt söderut som till Pyrenéerna, mellersta Italien och Balkan. I öster förekommer den i hela Ryssland och vidare genom norra och mellersta Asien till Berings sund och Kamtjatka. Den förekommer även på Irland och brittiska öarna, utom i norra Skottland. I Nordamerika förekommer den i Alaska, Kanada (fast inte väster om Klippiga bergen) och östra USA. Inplanterad förekommer den i Spanien (och anträffad i Portugal), Marocko och i vissa sjöar i västra Nordamerika.
Förekomst i Sverige
Gäddan är allmän i hela landet, utom längst upp i fjällkedjan där den endast förekommer sporadiskt.[2]
Ekologi
Normalt är gäddor revirhävdande, men det finns också permanent migrerande gäddor som följer strömmingsstim. Gäddan leker tidigt på våren i grunda vikar, gärna översvämmade fält och åkrar, där solen tidigt värmer upp vattnet. Tillväxten är mycket snabb.
En vuxen gädda har få naturliga fiender men exempelvis vissa rovfåglar som fiskgjuse tar gädda. Små gäddor hotas i första hand av större gäddor och annan rovfisk, som abborre och gös. De äldsta rapporterade gäddorna är 30 år i England, 33 år i Finland och 16 år i Sverige. Gäddan kan drabbas av gäddbandmask, vilket medför en avmagring av gäddan. En relativt vanligt förekommande sjukdom är gäddsarkom. Gäddor med denna virussjukdom är vad många kallar "böldgäddor" på grund av de ofta stora och iögonfallande cancersvulsterna.
Föda
Gäddan är en rovfisk och äter således andra fiskar, även artfränder. Gäddan sväljer alltid fiskbyten med huvudet först, och kan utan problem klara bytesdjur upp till och med halva dess egen längd. Gäddan kan inte spotta ut ett byte när den väl börjat svälja det, eftersom de stora tänderna är bakåtriktade. Sålunda kan ett byte svårligen undkomma om gäddan väl slagit det. Ibland kan detta emellertid vara till gäddans nackdel, då den riskerar att kvävas om den fångat ett alltför stort byte. Gäddan äter allt levande den kan fånga, inklusive vattensork och små sjöfåglar (framför allt ungfågel), men huvudfödan är mindre fiskar.
En indikation på gäddans aptit kan vara den påverkan dess närvaro har på bytesfiskarna – exempelvis utvecklar ruda som lever i gäddrika vatten en tydlig ryggpuckel, för att på så sätt bli ett svårare byte för gäddan.
Gäddynglen lever av insektslarver och liknande. När de uppnått en längd av cirka 10 centimeters övergår de oftast helt till en fiskdiet.
Gäddan och människan
Gäddan är en fin matfisk men eftersom den är svår att fiska kommersiellt har den mindre betydelse som handelsvara.[källa behövs] Under åren 2006–2011 tog svenska yrkesfiskare upp mellan 32 och 47 ton gädda per år.[5]
Ett populärt tillagningssätt är paté. Den kan också kokas och ätas med pepparrot, så kallad pepparrotsgädda, eller stekas, exempelvis panerad i ugn i rikligt med smör som klickas på ryggpartiet, så kallad ugnsgädda. I Europa, utanför Norden, anses gäddan vara en mycket exklusiv matfisk.
Stor gädda i mindre vatten bör värnas, då mångfalden av fiskbara arter kan behållas. Predationen som de stora gäddorna utövar förhindrar att de relativt mindre gäddorna blir för många. Därför bör gäddor över 3 kg i regel sättas tillbaka eftersom de ändå inte är bra matfiskar och hämmar gäddproduktionen så att gäddan inte tar överhanden.
Förr i tiden "sköt" man gädda. När gäddan lekte på grunt vatten avlossades ett hagelskott under fisken, som då bedövades. Metoden är idag förbjuden. Det förekommer begränsat yrkesfiske med sax och med ryssjor under leken.
Enligt studier som under fem års tid ägt rum på högskolan i Jönköping är gäddan den enda bland gäddartade fiskar som både ätit föda och förökat sig i akvarium.[källa behövs]
Myter och berättelser
Det finns gamla berättelser om så kallade krongäddor, vilket skulle vara en gädda med resterna av en rovfågels, vanligtvis fiskgjuses, klor och skelettpartier fastväxt i ryggen efter fågelns slagförsök. Gäddan ska ha dragit ned fågeln som då suttit fast i fisken och drunknat och sedan långsamt förruttnat och upplösts.[6] Det finns inga trovärdiga observationer av en sådan krongädda. Idag används begreppet krongädda om gäddor som fångas och som har ett gammalt fiskedrag i munnen.
Namn
Namnet "gädda" har sitt ursprung i det fornnordiska ordet gaddr, som betyder spik eller spets, och syftar på dess tänder. Samma härledning har engelskans "pike" som betyder pik och franskan "brochet", bildat av broche, vilket betyder brosch eller nål.[7]
Hot och status
Den globala populationen av gädda är inte hotad och kategoriseras som livskraftig (LC) av IUCN. För att skydda gäddan i Östersjöregionen är det sedan april 2010 i Sverige endast tillåtet att ta upp högst tre gäddor per dygn och fiskare. Dessutom måste gäddan vara mellan 40 och 75 cm för att få tas upp, övriga ska sättas tillbaka.[8] Vid ostkusten hotas gäddan i yngre stadier även av födokonkurrens från storspigg och man har kunnat se att i områden med mycket storspigg finns det lite gädda[9]. Tillståndet för gäddan i Sverige bedöms årligen i publikationen "Fisk och skaldjursbestånd i hav och sötvatten - resursöversikt"[10]. Sportfiskeföreningen Svenska Gäddklubben värnar om denna fisk. Ett sätt att öka lokala populationer av gäddor i Östersjön har varit att restaurera våtmarker dit de vandrar för att leka, så kallade gäddfabriker.
I Kalifornien, USA, försöker myndigheterna helt rensa ut alla gäddor i sjön Lake Davis, eftersom den kategoriseras som en främmande och invasiv art. Den stör bland annat det lokala fisket av regnbåge och den tillhörande ekonomin. Hittills har 65 000 gäddor tagits upp.[11]
Referenser
- ^ Freyhof, J. & Kottelat, M. 2008 Esox lucius. Från: IUCN 2010. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2010.4. <www.iucnredlist.org>. Läst 22 november 2010.
- ^ [a b c] ”Artfakta från SLU Artdatabanken”. artfakta.se. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/esox-lucius-206139. Läst 30 juli 2020.
- ^ ”Gädda - Lär dig allt om gäddor | Sportfiskarna”. www.sportfiskarna.se. https://www.sportfiskarna.se/Fiske/Fisketips/Fiskarter/G%C3%A4dda. Läst 30 juli 2020.
- ^ Kullander, Sven O. (2012). Ryggsträngsdjur: stålfeniga fiskar : Chordata: Actinopterygii. Artdatabanken, Sveriges lantbruksuniversitet. ISBN 978-91-88506-80-1. OCLC 812160017. https://www.worldcat.org/oclc/812160017. Läst 30 juli 2020
- ^ Havs- och vattenmyndigheter
- ^ Gunnar Brusewitz (1977) Silverlöjan och den fattiges tröst
- ^ Gösta Bergman, Ord med historia, ISBN 91-518-3857-5
- ^ ”Nya bestämmelser för gäddfiske i Östersjön”. Fiskeriverket. Arkiverad från originalet den 9 september 2010. https://web.archive.org/web/20100909080720/https://www.fiskeriverket.se/arkiv/nyhetsarkivpressrum/fiskenytt/nyabestammelserforgaddfiskeiostersjon.5.28d9b61d126d6846f298000937.html. Läst 2 februari 2011.
- ^ ”Stickleback increase in the Baltic Sea – A thorny issue for coastal predatory fish” (på engelska). Estuarine, Coastal and Shelf Science 163: sid. 134–142. 2015-09-20. doi:. ISSN 0272-7714. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0272771415002267. Läst 16 april 2018.
- ^ ”Fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten - resursöversikt | Externwebben”. SLU.SE. https://www.slu.se/institutioner/akvatiska-resurser/sok-publikation/fiskbestand-och-miljo-i-hav-och-sotvatten/. Läst 16 april 2018.
- ^ ”Some commonly asked questions about DFG's project to eradicate northern pike in Lake Davis”. California Department of Fish and Wildlife. Arkiverad från originalet den 17 februari 2011. https://web.archive.org/web/20110217211146/http://www.dfg.ca.gov/lakedavis/faq.html. Läst 2 februari 2011.
|