Hoppa till innehållet

Elektrisk strömtäthet

Från Wikipedia
Version från den 24 juni 2022 kl. 07.51 av Voyager85 (Diskussion | Bidrag) (Länkförslagsfunktion: la till 2 länkar.)
(skillnad) ← Äldre version | visa nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Elektrisk strömtäthet
Grundläggande
DefinitionDen elektriska strömmen som flödar vinkelrätt genom en area per areaenhet
Storhetssymbol(er), ,
Enheter
SI-enhetA·m–2
SI-dimensionI·L–2

Elektrisk strömtäthet är inom elektromagnetismen den elektriska ström som flödar vinkelrätt genom en area per areaenhet.

Om I är strömstyrkan, ges den elektriska strömtätheten av gränsvärdet

där A betecknar arean.

Strömtätheten representeras ofta av en vektor J vars storlek är J och vars riktning är densamma som strömmens.

Givet en strömtäthetsvektor J, kan laddningsmängden genom en yta S mellan tidpunkterna t1 och t2 beräknas med en ytintegral över S, i sin tur integrerad över tidsintervallet:

Om ström förekommer i en tunn yta eller tunn tråd, kan man analogt tala om ytströmtäthet och linjeströmtäthet med enheterna A/m respektive A.

Elektriska strömtätheten för halvledare

[redigera | redigera wikitext]

Elektriska strömtätheten definieras inom halvledartekniken som

där q är elementarladdningen, är hålmobilitet, är elektronmobilitet, E det elektriska fältet, är diffusionskoefficient för hål, är diffusionskoefficienten för elektroner, p(x) är hålkoncentrationen och n(x) är den fria elektronkoncentrationen.

Den totala elektriska strömtätheten j(x) har enheten A/cm2.

  • Cheng David K, Field and Wave Electromagnetics, Second Edition, Fourth Printing, 1991, USA & Canada