Italo disco
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2022-02) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
| Italo disco | |
| Stilursprung | Eurodisco · italiensk popmusik · elektronisk rock · hi-NRG |
|---|---|
| Kulturellt ursprung | Sent 1970-tal till tidigt 1980-tal, Italien |
| Påverkat | Eurobeat · Italo house · Italo dance · electroclash · synthwave · space disco |
Italo disco är dansmusik huvudsakligen från Italien under åren 1983–1989. Musiken är helt synth-baserad med väl utvecklade basgångar, ofta med ett på den tiden relativt högt tempo (120-130 bpm). Melodierna var lätta, melodiösa ibland med moll-inslag. Texterna, oftast på engelska men ibland på italienska, är okomplicerade.
Historia
Namnet italo disco myntades av tyska skivbolaget Zyx Records med sina samlingar "Best of Italo disco". Tidiga hitlåtar var t.ex. Time "Shaker shake", Babys Gang "Happy Song", Savage "Don't cry tonight" och Fun Fun "Happy Station" (samtliga från 1983). De låtar som kanske starkast förknippas med denna musikgenre är "Dolce Vita" insjungen av Ryan Paris (från början en lokal artist från Rom), "Tarzan Boy" - Baltimora och Delirio Mind, Disco Band, Take me up och Mirage; av gruppen Scotch. Det finns även spanskproducerad italo disco som t.ex. Ivan "Fotonovela".
Under 80-talets gång producerades en hel del italo disco i dåvarande Västtyskland. Fancy (t.ex. "Flames of love" och "Bolero"), Michael Bedford (t.ex. "More than a kiss") och Sandra (t.ex. "Maria Magdalena") är kanske de mest kända artisterna.
80-talets stora europeiska discoduo, Modern Talking kan egentligen inte räknas till italodiscon, då gruppens musik har sitt ursprung i tysk schlager. Dieter Bohlen; Modern Talkings producent och låtskrivare; hade innan han bildade duon tillsammans med Thomas Anders, komponerat och producerat traditionell tysk schlager.
Genrens stora popularitet i Sverige tog sig uttryck i att många låtar mixades om av svenska dj:s och gavs ut i "Swedish beat box remix", på 12 tums singlar. På många svenska diskotek spelades i stort sett inget annan än italodisco. Scotch gjorde flera konserter i Sverige.
Svenska italodiscoartister inkluderar Ankie Bagger, Paul Rein, Shanghai, Annie Anner, Fake (Fake: Frogs in Spain; var en jättehit i Italien) och Lili & Susie och senare på "80 talet So What.
Italodiscon fick aldrig någon större popularitet i Storbritannien och USA. Det finns bara ett fåtal brittisk- eller USA-producerade låtar i italo discostil. Aneka "Japanese Boy" (UK) och Matthew Wilder "Break my stride" (USA), samt Industry "State of the nation" (USA) är tre exempel ur den fåtaliga skaran. I Storbritannien och USA hette motsvarigheten till italo disco "high energy disco". Tempot var högt, ofta runt 130 BPM eller högre. Exempel på brittisk high energy är Miquel Brown "So many men", Dead Or Alive "You Spind Me Around" och Kelly Marie "Feels like I'm in love. I USA var Evelyn Thomas "High Energy" och Divine "Shoot your shot" bland de populäraste i genren.
Framåt 1988–1989 började den traditionella italo discon dö ut, för att ersättas av italo-house (en vidareutveckling med inslag av house). Man kan se utvecklingen på Zyx sista italodisco-samlingar där farten på låtarna ökat och låter mer hi-nrg och eurodisco. Under det sena åttiotalet var mycket av den italodisco som gavs ut producerad i Belgien och Nederländerna.
Exempel på artister och grupper inom Italo disco
- Amanda Lear
- Aneka
- Annie Anner
- Ankie Bagger
- Baltimora
- Den Harrow
- Eddy Huntington
- Francesca e Luigi
- Fun Fun
- Gazebo
- Joe Yellow
- Ken Laszlo
- Laban
- La Bionda
- Lili & Susie
- Mike Mareen
- Miko Mission
- Numero Uno
- Paul Rein
- Radiorama
- Righeira
- Rozzetta
- Sabrina
- Sally Shapiro
- Scotch
- Spagna
- So What
- Ryan Paris
- Baby's Gang
Externa länkar
- The Eurodance Encyclopedia (engelska)