Hoppa till innehållet

Fäbod

Från Wikipedia
Version från den 24 augusti 2018 kl. 18.20 av 2a00:801:3ce:3e55:9aca:f4cc:6e66:6600 (Diskussion) (Lade till norsk översättning)
För fäbodväsendet, se Fäboddrift.
Axi fäbod i Mora socken 1920

Fäbod, eller fäbovall, är en anläggning med en samling byggnader som stugor, fähus och kokbodar för fäboddrift. Ordet fäbod är rikssvenska. Ursprungligen skrevs det nästan alltid i plural: fäbodar. Det infördes (delvis missförstått) i rikssvenskan genom bibelöversättningen 1541, se SAOB. Böndernas vanligaste benämning för fäbod har varit: bodarna vilket i Dalarna skrivits buther och i Jämtland buan; öster och väster därom, vallen; i Hälsingland även skovallen; i Medelpad även boan. Sälen kan vara den äldsta benämningen, känd från V Dalarna. Fäbodar, som enbart beboddes sommartid, var tidigare ett vanligt inslag i skog och fjällmarker i Skandinavien samt i Alperna, där de kallas alpage. I Norge kallas de seter (säter), stule och stöl.

I Sverige återfinns fäbodar i landskapen Värmland, Dalarna, Gästrikland, Härjedalen, Jämtland, Hälsingland, Medelpad, Ångermanland nordligaste Uppland och sydligaste Lappland. I vissa områden har man haft två typer av fäbodar: Närmast byn låg här hemfäbodar (eller närfäbodar), dit boskapen fördes först, och längre upp i skogen låg utfäbodar (eller långfäbodar), dit den fördes senare på sommaren.

Fäboddriften började avta redan före laga skiftet, på 1830-talet, NV om Uppsala. Längre norrut i Uppland lades fäbodarna ner efter 1860. I Dalarna påbörjades nedläggningen vid denna tid. Där finns fortfarande ett 80-tal levande fäbodställen kvar enligt Länsstyrelsens redovisning. Sista stora nedläggningsvåg kom efter andra världskriget då livsmedelsransoneringen upphörde. Många fäbodar har förfallit eller används numera som fritidsboende. En fäbod som fortfarande används på traditionellt sätt kallas levande fäbod och fungerar ofta även som turistattraktion.

Vallkulla från Dalarna, akvarell från 1850.

Källor