Anime
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2009-05) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
| Anime | |
| Kana | アニメ |
|---|---|
| Kanji | endast kana |
| Hepburn-transkribering | anime |
| Nihon-shiki | anime |
Anime är det vardagliga japanska ordet för animerad film (även utländsk sådan). Det japanska ordet anime är en förkortning av animēshon (katakana アニメーション), som är inlånat från engelskans animation. Utanför Japan används uttrycket specifikt för att beteckna tecknad film från Japan. Ordet anime används också som samlingsnamn för tecknade filmer i mangastil även om de kommer från Kina, Korea, osv.
Historik
Anime uppstod som en parallell inom filmen till manga, som är japanska tecknade serier. Produktionen av animerad film tog fart på allvar i Japan under sent 1960- och -70-tal. Redan under denna tid vann den popularitet utomlands, främst i Frankrike och Italien. Även om barn och ungdomar alltid har varit huvudmålgruppen för animeindustrin som helhet, är det ändå en ganska stor del av utbudet som även eller uteslutande riktar sig till vuxna. Denna sida av animen har inte vunnit spridning utanför Asien förrän under 1990-talet. En svensk publik kom för första gången i kontakt med vuxenanime genom brittiska Manga Video. Detta gav upphov till uttrycket "Mangafilm", vilket en viss grupp av animeintresserade individer förklarade som felaktigt. Detta går dock att diskutera eftersom det brukade kallas för Manga-eiga (Manga-film) före 80-talet då termen "anime" myntades.
En enskild animationsstudio som har betytt mycket för animens utbredning i väst är Studio Ghibli vars filmer Spirited Away, Princess Mononoke, Det levande slottet med flera har blivit mycket uppmärksammade och prisbelönta både i Europa och USA.
Animeterminologin skiljer sig på ett avgörande sätt från den rörande övrig film, eftersom den är på japanska. En röstskådespelare kallas till exempel för seiyū, och en sjukligt intresserad animefantast för otaku (se: Missbruk). Denna terminologi används dock mest av inbitna västerländska nördar och skall inte ses som ett måste i stället för de svenska motsvarigheterna.
Det har debatterats huruvida anime som lånord bör stavas med accenttecken (således "animé"). Detta är ett engelskt (och franskt) system för att hindra uttal med stumt slut-e av japanska ord. Även sake stavas ofta med accent i svenskan av denna anledning. Båda fallen är missledande, eftersom det ger intrycket av en lång vokal som i "entré". Stavningen "anime" är helt i enlighet med japanernas eget sätt att transkribera japanska tecken till latinska språk (se romaji).
Produktionstyper
Anime produceras och publiceras på flera sätt i Japan. Majoriteten av all anime består av TV-serier som vid något tillfälle sänds i japansk TV. Dessa är vanligen 26 avsnitt långa, eller någon heltalsprodukt av detta, eftersom serierna sänds med ett avsnitt per vecka i omgångar om ett halvår. Serier (oftast kortare och med högre budget per avsnitt) som går direkt till video och DVD (och ibland visas på särskilda biografer) kallas OVA (Original Video Animation) eller OAV (Original Animated Video). Det finns ingen given väg för anime, en OVA kan bli en TV-serie eller långfilm men på samma sätt kan även en TV-serie få uppföljning av en OVA.
Genrer
Kodomo
| Kodomo | |
| Kana | こども |
|---|---|
| Kanji | 子供 |
| Hepburn-transkribering | kodomo |
| Nihon-shiki | kodomo |
Ordet betyder på japanska ”barn”. De här serierna och filmerna är, som namnet betonar, mest gjord för barn. Barn i största allmänhet då, pojkar som flickor och oberoende av social tillhörighet.
Exempel på animefilmer inom denna genre är Pokémon och Hamtaro.
Hentai
| Hentai | |
| Kana | へんたい |
|---|---|
| Kanji | 変体 |
| Hepburn-transkribering | hentai |
| Nihon-shiki | hentai |
Ordet "hentai" betyder egentligen "abnormalitet" eller "pervers" på japanska, men begreppet används utanför Japan för att beteckna pornografi i manga- och animeform.
Shoujo
| Shoujo | |
| Kana | しょうじょ |
|---|---|
| Kanji | 少女 |
| Hepburn-transkribering | shōjo |
| Nihon-shiki | syôzo |
Shoujo eller shōjo betyder ”ung kvinna”, och denna anime riktas till unga kvinnor eller flickor. Man har ursprungligen i denna genre riktat sig till just det namnet syftar på. På senare tid har genren fått en bredare publik. Inte bara unga kvinnor ser på det här, utan även andra grupper utanför genrens gränser har sökt sig inhit En shoujo-anime som har sänts i Sverige är serien Sailor Moon. Den är också en serie främst för barn men har även fått äldre tittare, och flickor 8-18 år sägs ha varit medeltittarna.
Bland subgenrer i den här genren finns bland annat mahou shoujo – magisk flicka på svenska. Genrens huvudfokus ligger främst på dialog, känslor, romantik, relationer och handling, mer än på strider. Serierna tar också upp ämnen som är känslosamma, och ibland förekommer det tragiska och sorgliga händelser som skapar en fördjupning i berättandet. Exempel på anime inom denna genre är Sailor Moon, Cardcaptor Sakura, Candy candy, Sandy Bell,D.N. Angel, Lady Georgie och Kimi ga nozomo eien.
Shounen
| Shounen | |
| Kana | しょうねん |
|---|---|
| Kanji | 少年 |
| Hepburn-transkribering | shōnen |
| Nihon-shiki | syônen |
Ordet betyder ”ung pojke”, vilket syftar på den tänkta målgruppen. Serierna innehåller mycket action och humor. Målgruppsinriktningen är primärt 8-18 år. Detta är den form av anime som mest frekvent ges ut i Europa och USA, eftersom klientelet för tecknade serier där mest består av unga, och eftersom den kulturella skillnaden inte blir lika tydlig som i mycken shōjo.
Exempel på anime inom denna genre: One Piece (1997-), Flame of Recca, Dragonball (1984), Naruto (1999-), Photon, Silver Fang och Shaman King.
Seinen
| Seinen | |
| Kana | せいねん |
|---|---|
| Kanji | 青年 |
| Hepburn-transkribering | sēnen |
| Nihon-shiki | sênen |
Betyder bokstavligen ”ung man”. Riktar sig till pojkar/yngre män över 18 år. Beteckningen beskriver inte innehållet eller handlingen, utan åldern på huvudmålgruppen.
Exempel på animer inom denna genre: Kodomo no Jikan
Chibi
Detta är inte någon genre utan en förkortning på en stil inom anime och manga. Stilen heter på engelska ”Super Deformed” (SD). Detta kännetecknas genom små animefigurer som är ihoptryckta för att se gulliga ut. De är oftast är små och lite knubbiga, med korta armar och ben och större huvuden. Denna form förekommer främst i komedier eller när det ska vara lite roligt. Även i barn-anime finns de med. Denna stil används mest när figurerna får en extra stark känsla, till exempel att de blir överdrivet glada eller överdrivet ledsna. I dessa sammanhang kan det också då förekomma mycket hjärtan, blommor och tårar m.m.
Science fiction och fantasy
Anime är ofta starkt icke-realistisk, i genrer som science fiction och fantasy, delvis därför att animeringstekniken lämpar sig för sådana film- och TV-produktioner, då specialeffekterna smälter in i miljön på ett mer naturligt sätt och dessutom är billigare att framställa, då de kan tillåtas vara mer stiliserade än i spelfilm. Redan Leiji Matsumotos filmer och TV-serier om rymdkryssaren Yamato (1974-) och Ginga Tetsudou Three-Nine ("Galaxy Express 999", 1978-) utspelade sig i yttre rymden och en fjärran framtid. Matsumoto torde vara mest känd för dagens svenska publik för att han gjorde musikvideorna till den franska houseduon Daft Punks skiva Discovery, även dessa med SF-tema, och samlade till en film med titeln Interstella 5555 (2003).
Anime fick sitt internationella genombrott mycket tack vare filmen Akira från 1988, regisserad av Ōtomo Katsuhiro, som porträtterar ett dystopiskt framtida samhälle i en stil som kännetecknar cyberpunken. När Ōtomo efter nio års arbete år 2004 släppte sitt senaste alster, Steamboy, hade cyberpunken bytts mot steampunk i ett fiktivt viktorianskt England. I samma fåra som Akira ligger däremot Mamoru Oshiis Kōkaku Kidōtai (ung. "Mobila Bepansrade Upploppspolisen", engelsk titel: Ghost in the Shell) från 1995, vilken följdes av Innocence år 2004. År 2002 gjordes även en TV-Serie (titlad Ghost in the Shell: Stand Alone Complex) av konceptet, men denna är ej kopplad till något Oshiis verk, utan följer sin egen linje. Denna serie följdes dock av en andra säsong (Ghost in the Shell: S.A.C. 2nd GIG) och därefter en film (Ghost in the Shell: S.A.C. Solid State Society) som hade sin premiär på japansk TV år 2006. Både serien och filmen skrevs och regisserades av Kenji Kamiyama.
I science fiction-genren förtjänar även TV-serien Cowboy Bebop från 1998 av Shin'ichirō Watanabe att nämnas. Samurai Champloo, ett slags uppföljare till Cowboy Bebop (fast förlagd till Edo-periodens Japan med ett soundtrack av hip-hop istället för jazz) började sändas 2004.
Rymdoperaserien Ginga Eiyū Densetsu (Legend of the Galactic Heroes), som bygger på en bokserie av Yoshiki Tanaka, förtjänar ett omnämnande som den längsta OVA-serien någonsin. Den består sammanlagt av 162 avsnitt och tre långfilmer. Dessutom har den rekordet på flest medverkande röstskådespelare i en animeserie.
Fantasygenren har inte lett till lika många namnkunniga animeproduktioner som science fiction, även om Dungeons & Dragons-avkomman Lodoss–tou Senki (Record of the Lodoss War, 1990) och de därpå parodiska Slayers-serierna (1995-) kanske kan få tjäna som exempel.
Övriga framstående verk inom genren inkluderar bl.a. Berserk, Elfen Lied, Hellsing, Last Exile, Witch Hunter Robin och Wolf's Rain.
Mecha
| Mecha | |
| Kana | メカ |
|---|---|
| Hepburn-transkribering | meka |
| Nihon-shiki | meka |
Ordet kommer ursprungligen från engelskans "mechanical". Detta är en av de populäraste genrerna inom animen. Ordet används i Japan för allt mekaniskt och inom animen blir det mest stora robotar som är en form av ”robotdräkter” som människor kan styra inifrån. Genren lämpar sig väl just för animerad form eftersom det är svårt och ovanligt att göra icke animerade filmer om robotar som flyger omkring och slåss. Olika former av "mecha" (termen är vanligare utanför än i Japan) kan sägas utgöra en helt egen genre inom anime, med Gundam och Macross som två huvudtitlar. Båda har till dags dato vardera ett halvdussin serier i bagaget.
De klassiska exemplen är Mobile Suit Gundam och även Mazinger Z. Nämnas kan även Full Metal Panic.
Den modernare nytändningen för genren heter Neon Genesis Evangelion av Hideaki Anno från 1995. Serien förs till ett helt nytt plan, inte bara en massa mechastrider utan även en djupare och mer psykologisk nivå. 2007 kom serien Code Geass, som förde mecha-animen till en ny nivå med mer psykologi och drama. Den producerades av studion Sunrise, som mest är kända för att ha producerat Mobile Suit Gundam.
Humoristisk anime
I animekomedier är som regel fantasyinslaget mindre än i äventyrsbetonad anime. Den typiskt skruvade japanska humorn tenderar dock att göra avkall på en del av realismen. Som exempel får tjäna den visuellt originella Kareshi Kanojo no Jijou ("Pojkvännens och Flickvännens Omständigheter", av ovan nämnde Hideaki Anno, 1998) och Azumanga Daiō.
I ännu extremare fall skruvas handlingen bortom det följbaras gräns, oförklarliga och oprovocerade händelser och utfall från figurernas sida är regel, och naturlagarna upphävs. Dessa extremfall karaktäriseras ibland som bakaanime eller "idiotanime". Exempel på bakaanime inkluderar: Excel Saga, FLCL ("Furi kuri") och Janguru wa itsumo hare nochi Gū (ung. "Djungeln var så vacker, sedan kom Guu).
Shōnen no anime
Killarnas (shōnen) anime handlar framför allt om fajt, vapen och konkurrens. Detta är den form av anime som mest frekvent ges ut i Europa och Nordamerika, eftersom klientelet för tecknade serier där mest består av unga, och eftersom den kulturella skillnaden inte blir lika tydlig som i mycken shōjo. Dragonball (1986-) och Naruto (2002-).
Bland övriga verk inom genren kan nämnas Full Metal Alchemist, Bleach, Photon och Shaman King.
Realistisk anime
Socialrealism är ovanligt inom anime, men filmen Tokyo Godfathers liksom vissa verk av Isao Takahata och Mamoru Oshii kan nämnas. Många produktioner utan fantasyinslag går dock att finna, och ofta är dessa historiskt förlagda. Den klassiska Versailles no bara ("Versailles' Ros") från 1979 i regi av Osamu Dezaki utspelar sig under franska revolutionen vid hovet runt Marie Antoinette. Samurajserier finns det många, exempelvis Rurōni Kenshin (1996) och Shura no Toki (2004).
Romantikfilmen 5 Centimeters Per Second från 2007 och thrillerserien Noir från 2001 är exempel på icke-historiska verk i genren.
Pornografisk anime
När Manga Video började importera anime för vuxenpublik på 1990-talet var det ofta de mest våldsamma och pornografiska titlarna som det lades fokus på. Detta bidrog till en ensidig syn på anime bland de oinsatta. Urotsukidoji blev ett väldigt känt exempel i väst.
Ren pornografisk anime kallas för hentai, men det finns även varianter såsom yaoi (sexuellt mellan män) och yuri (sexuellt mellan kvinnor).
Jämför även de mildare varianterna ecchi, shōnen-ai och shōjo-ai.
Övriga genrer
Nästan varje genre inom spelfilm och dito TV-produktion är representerad inom den japanska animen. Det finns serier som fokuserar på idrott, på religion och såpoperor. Det finns även animerade matlagningsprogram.
Anime i Sverige
Tillgången på anime i Sverige är fortfarande väldigt begränsad, ett fåtal serier (främst riktade till barn) har sänts i svensk television. Under 80-talet gavs serier som Starzinger, Silver Fang, Robotech och Cobra ut på VHS, och under 90- och 2000-talet sändes serier som Sailor Moon, Pokémon, Digimon och Yu-Gi-Oh! på TV. I december 2004 började SVT:s Barnkanalen sända Cardcaptor Sakura med svensk text och japanskt tal. Utbudet av importerade DVD:er har även stadigt ökat. Sedan början av 2007 sände ZTV animeserier under vissa vardagskvällar. TV4 Science Fiction har de senaste åren också visat Neon Genesis Evangelion i flera omgångar, och står fortfarande listad på deras webbplats över serier som sänds.
Under senare år har det blivit all vanligare med så kallade fansubs av mindre grupper som sätter undertexter (oftast på engelska) på animeserier som sänts och sänds i Japan för att sedan dela ut via fildelningsprogram såsom Direct Connect och BitTorrent. Det här har gett alla möjligheten att följa animeserier även för de som bor utanför Japan, och kraftigt ökat intresset för anime framför allt i USA och Europa. Verksamheten i sig är dock olaglig, eftersom serierna skyddas av de internationella upphovsrättslagarna i Bernkonventionen.
Se även
