Noël Coward

Sir Noël Peirce Coward, född 16 december 1899 i Teddington, Greater London, död 26 mars 1973 i Blue Harbour, Jamaica, var en brittisk pjäsförfattare, manusförfattare, regissör, producent, skådespelare, sångare och sångskrivare.

Coward hade en alldeles speciell stil och elegans över sina teaterpjäser och filmer.

Han började sin teaterbana redan som 12-åring då han, påhejad av sin mamma, spelade i en julpjäs. Sedan fick han blodad tand och fortsatte som barnskådespelare.

Cowards första framgång var The Young Idea 1923. Han författade sedan och medverkade även i flera andra teaterpjäser, som också de blev stora succéer i såväl Storbritannien som USA, såsom Hay Fever (1925), Private Lives (1930; tillsammans med Gertrude Lawrence), Blithe Spirit ('Min fru går igen'; 1941; filmatiserad 1945) och Design for living (filmatiserad 1933 som, Oss gentlemän emellan).

Han skrev även flera filmmanus, däribland den patriotiska In Which We Serve ('Havet är vårt öde'; 1942), vilket gav honom en heders-Oscar och den sentimentala klassikern Brief Encounter ('Kort möte'; 1945).

Han framträdde också som skådespelare i filmen Vår man i Havanna 1959.

Efter andra världskriget uppträdde han på nattklubbar och kabaréer, där han sjöng egna sånger, som till exempel Mad Dogs and Englishmen.

När Coward, strax före sin död, fick frågan om vem som skulle begrava honom och en viss präst nämndes, utbrast han: Han?! Över min döda kropp!!

Cowards produktion, som spelats i Sverige (i urval)

(sv. titel och premiär inom parentes)

The Vortex, 1924 (Virveln, Nya Teatern, 1939)
Fallen Angels, 1925 (Fallna änglar, Blancheteatern, 1932)
Hay Fever, 1925 (Höfeber, Helsingborgs stadsteater, 1936)
This Was a Man, 1926 (Vi gentlemen, Nya Teatern, 1938)
The Marquise, 1927 (Markisinnan, Dramaten, 1927)
Bitter-Sweet (operett), 1929 (Bitter-Sweet, Stora Teatern, 1943)
Private Lives, 1930 (Jag älskar dig, markatta, Nya Teatern, 1940 - Privatkiv, Lisebergsteatern, 1972)
Design for Living, 1933 (Två slår den tredje, Lorensbergsteatern, 1934 - Han, hon och han, Blancheteatern, 1935)
Prensent Laughter, 1939 (Fröjd för stunden, 1948, Blancheteatern)
Blithe Spirit, 1941 (Min fru går igen, Nya teatern, 1944)
Relative Values, 1951 (Weekend, Göteborgs stadsteater, 1954)
Nude with Violin, 1956 (Naken kvinna med violin, Göteborgs stadsteater, 1959)

Filmatiseringar (i urval)

(sv. titel inom parentes)

Cavalcade, 1933
In Which We Serve, 1942 (Havet är vårt öde)
Blithe Spirit, 1945 (Min fru går igen)
Brief Encounter, 1945 (Kort möte)