Fem unga
Fem unga var en antologi som utkom år 1929 med fem unga svenska författares alster. De fem var:
Antologin utmanade de rådande litterära konventionerna med sina fria versformer och författarnas förespråkande av primitivism och "livsdyrkan" av tillvarons alla aspekter väckte uppseende. Av vissa kritiker avfärdades de som "asfaltdiktare" och "sexualromantiker".
Med Lundkvist som pådrivande ideolog framträdde författarna under en tid som en grupp i olika litterära sammanhang. Sammanhållningen höll dock bara i sig i några år då författarna snart gick olika vägar. Gustav Sandgren blev den ende av de fem som en längre tid höll sig kvar vid gruppens ursprungliga program om primitivism och livsdyrkan.
De "fem unga" är en viktig hållpunkt i den svenska litteraturvetenskapen eftersom de betraktas som föregångare inom modernism och arbetarlitteratur och banade väg för sådana namn som Vilhelm Moberg, Moa Martinson, Ivar Lo-Johansson, Jan Fridegård, Folke Fridell, Erik Lindegren med flera.
En faksimilutgåva av antologin återutgavs 1993.