NAIRU

NAIRU, Non-Accelerating Inflation Rate-of-Unemployment, jämviktsarbetslöshet. Ett begrepp som används av vissa ekonomer, speciellt Milton Friedman och Abba P. Lerner, för den arbetslöshetsnivå som är förenlig med en konstant inflationstakt. Nivån har för Sverige i början av 2000-talet beräknats till 4,5 procent öppet arbetslösa. Den totala arbetslösheten får inte understiga 9,5 procent.^{[källa behövs]}

När antalet arbetslösa minskar i ett marknadsekonomiskt samhälle så ökar konsumenternas sammanlagda köpkraft. När köpkraften ökar så försämras penningvärdet. Vid inflation försämras de inhemska företagens internationella konkurrenskraft vilket i sin tur leder till ökad arbetslöshet. Detta är ett sätt att styra ett lands ekonomi genom att låta inflationen vara regulator för arbetslösheten. Det finns enligt monetaristisk ekonomiteori en "naturlig arbetslöshet" som kan beräknas med hjälp av NAIRU. Sådan arbetslöshet består främst i att arbetsmarknaden inte är friktionsfri; det tar tid för individer att hitta passande jobb (eller för företagen att hitta matchande ersättare) även om sådana finns tillgängliga på marknaden. En annan egenskap hos teorin är att om arbetslösheten under en lång period är hög, kommer arbetsgivare att välja att ge de befintliga arbetarna, som har färska kunskaper högre lön (anses inflationsdrivande) och längre arbetstider, hellre än anställa arbetslösa.

Arbetslöshet sänker enligt Okuns lag den totala produktionen i ett land. För varje 1 procent arbetslöshetsökning minskar produktionen med ungefär 2 procent. Ett lägre kapacitetsutnyttjande gör att färre råvaror och därmed billigare sådana används.

Se även

• Friktionsarbetslöshet
• Strukturarbetslöshet
• Phillipskurvan
• NAWRU