Fäbod: Skillnad mellan sidversioner

Innehåll som raderades Innehåll som lades till

Inline

Versionen från 19 augusti 2018 kl. 21.23

För fäbodväsendet, se Fäboddrift.

Fäbod, eller fäbovall är en anläggning med en samling byggnader som stugor, fähus och kokbodar för fäboddrift. Ordet fäbod är rikssvenska. Ursprungligen skrevs det nästan alltid i plural: fäbodar. Det infördes (delvis missförstått) i rikssvenskan genom bibelöversättningen 1541, se SAOB. Böndernas vanligaste benämning för fäbod har varit: bodarna vilket i Dalarna skrivits buther och i Jämtland buan; öster och väster därom, vallen; i Hälsingland även skovallen; i Medelpad även boan. Sälen kan vara den äldsta benämningen, känd från V Dalarna. Fäbodar, som enbart beboddes sommartid, var tidigare ett vanligt inslag i skog och fjällmarker i Skandinavien samt i Alperna, där de kallas alpage. I Norge kallas de seter (säter) och stöl.

I Sverige återfinns fäbodar i landskapen Värmland, Dalarna, Gästrikland, Härjedalen, Jämtland, Hälsingland, Medelpad, Ångermanland nordligaste Uppland och sydligaste Lappland. I vissa områden har man haft två typer av fäbodar: Närmast byn låg här hemfäbodar (eller närfäbodar), dit boskapen fördes först, och längre upp i skogen låg utfäbodar (eller långfäbodar), dit den fördes senare på sommaren.

Fäboddriften började avta redan före laga skiftet, på 1830-talet, NV om Uppsala. Längre norrut i Uppland lades fäbodarna ner efter 1860. I Dalarna påbörjades nedläggningen vid denna tid. Där finns fortfarande ett 80-tal levande fäbodställen kvar enligt Länsstyrelsens redovisning. Sista stora nedläggningsvåg kom efter andra världskriget då livsmedelsransoneringen upphörde. Många fäbodar har förfallit eller används numera som fritidsboende. En fäbod som fortfarande används på traditionellt sätt kallas levande fäbod och fungerar ofta även som turistattraktion.

Källhänvisningar

Nationalencyklopedin

@@ Rad 8: / Rad 8: @@
 Fäboddriften började avta redan före laga skiftet, på 1830-talet, NV om Uppsala. Längre norrut i Uppland lades fäbodarna ner efter 1860. I Dalarna påbörjades nedläggningen vid denna tid. Där finns fortfarande ett 80-tal levande fäbodställen kvar enligt Länsstyrelsens redovisning. Sista stora nedläggningsvåg kom efter [[andra världskriget]] då livsmedelsransoneringen upphörde. Många fäbodar har förfallit eller används numera som fritidsboende. En fäbod som fortfarande används på traditionellt sätt kallas ''levande fäbod'' och fungerar ofta även som [[turistattraktion]].
 [[Fil:Kvinna i helfigur. Vallkulla med stickning . Akvarell av P Södermark 1850 - Nordiska museet - NMA.0070030.jpg|miniatyr|Vallkulla från Dalarna, akvarell från 1850.]]
-Fäbodarna ”bemannades”, så långt tillbaka som vi kan veta, av kvinnor och barn om sommaren. Detta är unikt för Sverige och Norge. Barn under 5 år samt småbarnsmödrar har man dock försökt att hålla borta från fäbodarna. Vid vallning i storskog eller på fjället skulle dessa kvinnor och barn hålla varg och björn borta från boskapen. Under ett århundrade fram till 1980-talet har dessa rovdjur varit sällsynta på fäbodarna. Därefter har rovdjursproblemen accelererat bl a för att björnstammen blivit större än på 300 år; vargen kommit tillbaka samt att vallning knappast förekommer.
 == Källhänvisningar ==