LSD

För andra betydelser, se LSD (olika betydelser).

LSD:s kemiska struktur.

LSD, LSD-25 eller lysergsyredietylamid (lysergsyradietylamid), C₂₀H₂₅N₃O, är ett psykedeliskt preparat klassat som narkotika. Det är i de allra flesta länder olagligt att tillverka, inneha, använda och sälja. I likhet med andra psykedeliska droger är LSD inte beroendeframkallande. . Ett vanligt svenskt slanguttryck är Syra, från den amerikanska engelskans Acid.

Hofmann

Ämnet syntetiserades första gången 1938 av kemisten Albert Hofmann i det schweiziska läkemedelsföretaget Sandoz laboratorium. LSD uppfanns under en serie experiment där forskarna syntetiskt tillverkade olika varianter av molekyler vilka finns naturligt i mjöldryga, bland annat för att framställa medicin mot migrän. LSD-25 visade sig inte ha önskvärda effekter och glömdes därför bort. Det dröjde ända tills 1943 innan Albert Hofmann åter syntiserade LSD-25, då han trots allt trodde sig kunna se en intressant påverkan på det centrala nervsystemet. Av misstag fick han en droppe på sin hand, vilket fick honom att tappa koncentrationen och gjorde honom upprymd. Strax därefter testade Hofmann en större dos på sig själv och upptäckte dess psykedeliska egenskaper. Hofmann fyllde 100 år 2006. En intervju med honom kan läsas här: http://www.flashback.se/magazine/showarticle.php?id=26

Förkortningen

Förkortningen LSD kommer från tyskans namn på molekylen lysergsyredietylamid: Lyserg-Säure-Diäthylamid, då den upptäcktes av en tysktalande kemist.

Utseende

Fil:LSD blotter paper.jpg

LSD-"blotters"

Det finns i huvudsak två utseendevarianter av LSD. Dels små piller, såkallade "microtabletter", dels "blotters" eller "frimärken" vilket består av små läskpappersbitar indränkta i drogen. På läskpappret brukar det ofta vara små symboler och figurer i grälla färger som till exempel peacemärken, elefanter, "psykedeliska djur", och smileys. En mycket liten del av microtabletterna är ren LSD.

Intag och dosering

Preparatet tas vanligtvis in oralt. LSD är en mycket potent drog och mycket små doser behövs för att den skall ge verkan. En normal dos av drogen är 100-150 mikrogram. 50 mikrogram anses vara det som behövs för att drogen skall ge märkbar effekt på en människa. På 1960-talet var doseringarna mycket större och kunde uppgå till 350 mikrogram per dos. Man kan få en uppfattning om hur stark drogen är genom att många andra droger doseras i milligram. Tar man en högre dos blir upplevelserna starkare, men tidsmässigt ligger de på samma nivå som vid en lägre dos.

Effekter

Ungefär en halvtimme till en timme efter att LSD har intagits börjar LSD ge effekt. Sedan kan effekten hålla i sig i allt från 6 till 12 timmar. Upplevelsen kallas ofta för en "tripp". Vanliga effekter är "hallucinationer"; perceptionen förändras och användaren upplever att hans sinnen registrerar data som inte upplevs av personer som är opåverkade av LSD. Dock förekommer att två personer, som båda tagit LSD, varseblir samma saker. Detta fenomen av delade hallucinationer ger naturligtvis upphov till intressanta frågeställningar om verklighetens natur.

Drogen kan också framkalla bortträngda och bortglömda minnen. På det fysiska planet gör drogen att ögonens pupiller blir större, hjärtats aktivitet ökar, och att blodtrycket stiger. Kramper, illamående, gåshud, och darrningar kan förekomma.

Trippen uppfattas som regel olika från person till person. En viktig aspekt är hur användaren mådde då preparatet intogs, och i vilken miljö det skedde. Detta kallas för "set and setting" (myntat av Timothy Leary). Om man mår psykiskt dåligt, är upprörd eller på dåligt humör ökar risken för en dålig och skrämmande upplevelse. Är man på bra humör ökar chanserna till en bra upplevelse. Ovana personer kan drabbas hårt av det kraftiga rus ett intag ger på grund av det nya och intensiva i upplevelsen. Om man vill maximera chanserna för en bekymmersfri upplevelse bör man se till att vara på gott humör och i en stabil sinnesstämning innan man tar LSD. Drogen anses fortfarande av många vara ett effektivt verktyg för att bota depression, fobier och andra psykiska problem.

Drogen påverkar personens verklighetsuppfattning och man kan därför fatta okloka beslut under påverkan. Det är viktigt för oerfarna användare att ha en opåverkad person med under sessionen. I vissa fall förekommer "flashbacks" där man flera dagar, till och med månader, efter intaget kan uppleva LSD-liknande effekter. Det råder oenighet om varför detta inträffar. En teori är att LSD-upplevelsen inte integrerats ordentligt. Genom att den spelas upp igen försöker något skikt av psyket ge sig själv ytterligare en chans att bearbeta de trauman och olösta konflikter som uppstått under LSD-sessionen.

Det har hänt att användare hamnat i psykos efter en eller flera "tripper", vilket givetvis ytterligare understryker de stora risker som användandet av drogen medför. Rockmusikern Syd Barrett (tidigare i Pink Floyd), som efter år av kraftigt missbruk under sent 1960-tal blev ett psykiskt vrak, är kanske det mest skrämmande exemplet på LSD:ns effekter.

Användare

Hippies var de första som associerades med drogen. LSD nådde sin kulmen under "the summer of love" 1967 då den togs i stora mängder. Samma år blev preparatet narkotikaklassat i USA och avtog sedan i popularitet. Under 1970-talet kom drogen till Sverige, där det narkotikaklassats 1966. Många av 1960-talets rockartister och rockgrupper, där gruppen Grateful Dead får ses som den främsta, experimenterade också med drogen i skapandet av sin musik, det gav upphov till psykedelisk musik och acid rock. Under 1990-talet fick drogen en renässans som partydrog på rave-fester.

Tillverkning

För att tillverka drogen krävs ett avancerat laboratorium och kunniga kemister. Det huvudsakliga ämnet Lysergsyra kommer från mjöldryga, och det behövs inte mycket av det för att framställa stora mängder LSD.

Externa länkar

• Erowid om LSD.