Pianisten (film, 2001): Skillnad mellan sidversioner

Pianisten
	Pianisten; (La Pianiste)
Genre	Drama
Regissör	Michael Haneke
Producent	Veit Heiduschka
Manus	Michael Haneke , Elfriede Jelinek (roman)
Baserad på	Pianolärarinnan av Elfriede Jelinek
Skådespelare	Isabelle Huppert, Annie Girardot, Benoît Magimel
Originalmusik	bl a Franz Schubert, Francis Haines (originalmusik)
Fotograf	Christian Berger
Produktionsbolag	Bayerischer Rundfunk, Canal+, CNC m fl
Premiär	2001
Speltid	131 min
Land	Frankrike, Tyskland
Språk	franska
	IMDb SFDb Elonet;

Bläddra interaktivt i historiken

← Äldre redigering Nyare redigering →

Innehåll som raderades Innehåll som lades till

VisuellWikitext

Inline

Versionen från 30 augusti 2011 kl. 15.18

Pianisten är en tysk-fransk film från 2001 regisserad av Michael Haneke med manus baserat på nobelpristagaren Elfriede Jelineks roman Pianolärarinnan (1983).

I filmen ingår musik av bland andra Franz Schubert.

Handling

Erika är en medelålders pianolärarinna som bor med sin dominanta mor. Hennes sexuella och känslomässiga hämningar tar sig uttryck i självskadebeteende och parafilier såsom masochism och voyeurism. En dag möter Erika den unge Walter, en student med viss musikalisk begåvning. Walter fattar tycke för Erika, men hennes initiala respons är kylig, och när han önskar bli hennes elev så försöker hon förhindra detta.

Efter en incident då Erika saboterar för en ung kvinnlig pianist, Anna, genom att lägga krossat glas i dennas jackficka, så besvarar hon dock Walters närmanden. Hennes kontrollbehov ger sig tillkänna genom att hon styr kärleksakten i detalj, och ställer ovanliga krav på sin partner. De två inleder ett trevande och märkligt förhållande, för vilket Erika ständigt dikterar villkoren.

Deras förhållande tar en vändning när Erika överlämnar ett brev till Walter, i vilket hon förklarar sin längtan efter att bli slagen och förnedrad, gärna inför sin mor. Walter äcklas av Erikas fantasier och drar sig undan, men tar sig senare in i Erikas lägenhet där han misshandlar och våldtar henne. Även om detta i mångt och mycket sker i enlighet med Erikas önskemål, tycks det som att förverkligandet av hennes fantasier inte är vad hon föreställt sig.

Dagen efter denna händelse ska Erika hoppa in som konsertpianist för Anna, eleven som hon skadade. Hon står tillsammans med sin mor i foajén, där hon träffar Anna och dennas mor. Hon möter också Walter, som hälsar nonchalant och glatt går vidare. När Erika blivit ensam hugger hon sig själv i axeln med en kökskniv. Skadan hon åsamkar tycks relativt lindrig, men hennes vidare öde avslöjas inte.

Musik i filmen

Franz Schubert: Pianosonat i A dur, D.959, Pianotrio i Ess-dur, D.929

Rollista (urval)

Isabelle Huppert - Erika Kohut
Annie Girardot - modern
Benoît Magimel - Walter Klemmel
Susanne Lothar - Fru Schober

Priser

2002 vann filmen pris vid filmfestivalen i Cannes för bäste skådespelare (Benoît Magimel), bästa skådespelerska (Isabelle Huppert) och juryns Grand Prix (Michael Haneke).

Mall:Filmstub-Frankrike

^ Svensk Filmdatabas, Svenska Filminstitutet, Svensk filmdatabas film-ID: 49266.^{[källa från Wikidata]}

[b76e10b3bd55c9cd756d56baa3797ce1fb47f70f-1] Svensk Filmdatabas, Svenska Filminstitutet, Svensk filmdatabas film-ID: 49266.^{[källa från Wikidata]}

[1]

@@ Rad 19: / Rad 19: @@
 }}
-'''''Pianisten''''' är en [[Tyskland|tysk]]-[[Frankrike|fransk]] film från [[Filmåret 2001|2001]] med manus baserat på [[nobelpris]]tagaren [[Elfriede Jelinek]]s roman ''[[Pianolärarinnan]]'' (1983).
+'''''Pianisten''''' är en [[Tyskland|tysk]]-[[Frankrike|fransk]] film från [[Filmåret 2001|2001]] regisserad av [[Michael Haneke]] med manus baserat på [[nobelpris]]tagaren [[Elfriede Jelinek]]s roman ''[[Pianolärarinnan]]'' (1983).
 I filmen ingår musik av bland andra [[Franz Schubert]].
-==Citat==
+==Handling==
+Erika är en medelålders pianolärarinna som bor med sin dominanta mor. Hennes sexuella och känslomässiga hämningar tar sig uttryck i [[självskadebeteende]] och [[parafili]]er såsom [[masochism]] och [[voyeurism]]. En dag möter Erika den unge Walter, en student med viss musikalisk begåvning. Walter fattar tycke för Erika, men hennes initiala respons är kylig, och när han önskar bli hennes elev så försöker hon förhindra detta.
+Efter en incident då Erika saboterar för en ung kvinnlig pianist, Anna, genom att lägga krossat glas i dennas jackficka, så besvarar hon dock Walters närmanden. Hennes kontrollbehov ger sig tillkänna genom att hon styr kärleksakten i detalj, och ställer ovanliga krav på sin partner. De två inleder ett trevande och märkligt förhållande, för vilket Erika ständigt dikterar villkoren.
-''Jag såg ditt könshår'', Erika till sin Mor.
+Deras förhållande tar en vändning när Erika överlämnar ett brev till Walter, i vilket hon förklarar sin längtan efter att bli slagen och förnedrad, gärna inför sin mor. Walter äcklas av Erikas fantasier och drar sig undan, men tar sig senare in i Erikas lägenhet där han misshandlar och våldtar henne. Även om detta i mångt och mycket sker i enlighet med Erikas önskemål, tycks det som att förverkligandet av hennes fantasier inte är vad hon föreställt sig.
+Dagen efter denna händelse ska Erika hoppa in som konsertpianist för Anna, eleven som hon skadade. Hon står tillsammans med sin mor i foajén, där hon träffar Anna och dennas mor. Hon möter också Walter, som hälsar nonchalant och glatt går vidare. När Erika blivit ensam hugger hon sig själv i axeln med en kökskniv. Skadan hon åsamkar tycks relativt lindrig, men hennes vidare öde avslöjas inte.
 == Musik i filmen ==