Tonlös alveolopalatal frikativa

IPA-tecken

ɕ

U+0255

♫ [aɕa]

En tonlös alveolopalatal frikativa, 20-ljudet, är ett konsonant språkljud. Det tecknas i IPA som [ɕ] (ett c med knorr) och uttalas som bokstavskombinationen kj i svenska ”kjol”.

Egenskaper

Egenskaper hos den tonlösa alveolopalatala frikativan:

• Den är pulmonisk-egressiv, vilket betyder att den uttalas genom att lungorna trycker ut luft genom talapparaten.
• Den är tonlös, vilket betyder att stämläpparna är slappa under uttalet och inte genererar en ton.
• Den är alveolopalatal, vilket betyder att den uttalas genom att tungryggen trycks mot tandvallen.
• Den är en frikativa, vilket betyder att luftflödet går genom en förträngning i talapparaten.

Användning i språk

Den tonlösa alveolopalatala frikativan återfinns i bland annat svenskan som uttal av tje-ljudet och i polskan som uttal av ś och si. Dessutom uppstår den i mandarin och japanska, och återfinns som en dialektal allofon av /ç/ i tyska.

Pulmonisk-egressiva konsonanter

labiala koronala dorsala radikala bilab. lab.dent. dent. alve. postal. al.pal. retrof. palat. velara uvul. fary. epigl. glott. nasaler m ɱ n ɳ ɲ ŋ ɴ klusiler p b p̪ b̪ t d ʈ ɖ c ɟ k ɡ q ɢ ʡ ʔ frikativor ɸ β f v θ ð s z ʃ ʒ ɕ ʑ ʂ ʐ ç ʝ x ɣ χ ʁ ħ ʕ ʜ ʢ h ɦ approx. β̞ ʋ ɹ ɻ j ɰ tremul. ʙ r ʀ * flappar ⱱ ɾ ɽ lat. frik. ɬ ɮ * * * lat. appr. l ɭ ʎ ʟ lat. flappar ɺ *

Not: * står för foner som ännu saknar officiella IPA-tecken. Där symboler uppvisas parvis avser den högra en tonande konsonant. Skuggade områden avser uttal som anses omöjliga.

redigera

Källor

Litteratur

• Rosenqvist, Håkan (2007). Uttalsboken: svenskt uttal i praktik och teori. 1. uppl. Stockholm: Natur & kultur