Hoppa till innehållet

Altare: Skillnad mellan sidversioner

Från Wikipedia
Innehåll som raderades Innehåll som lades till
Kasirbot (Diskussion | Bidrag)
m r2.7.1) (robot Lägger till: fa:قربان‌گاه
Plumbot (Diskussion | Bidrag)
m Externa länkar: Lägger till * före mall-anrop
 
(32 mellanliggande sidversioner av 24 användare visas inte)
Rad 1: Rad 1:
:''För den italienska småstaden, se [[Altare (stad)]].''
{{för|den italienska kommunen|Altare, Savona|stjärnbilden|Altaret}}
{{omdirigering|Altar}}
[[Fil:Tel Be'er Sheva Altar 2007041.JPG|miniatyr|Rekonstruktion av ett gammalt israelitiskt altare med fyra horn]]
[[Fil:Tel Be'er Sheva Altar 2007041.JPG|miniatyr|Rekonstruktion av ett gammalt israelitiskt altare med fyra horn]]
[[Fil:Вівтар у Михайлівському.jpg|miniatyr|Altare i [[Sankt Michaelskatedralen]] i [[Kiev]], [[Ukraina]].]]
[[Fil:Strdubmainaltar.jpg|miniatyr|Altare i Iowa, USA.]]
[[Fil:Strdubmainaltar.jpg|miniatyr|Altare i Iowa, USA.]]
Ett '''altare''' är en platt stenyta eller ett bord där [[offer]] kan ske. Det kunde handla om djur eller delar av djur som brändes, men även blod och [[libation]]er av vin eller olja var vanliga gåvor till gudarna. I klassisk tid kunde altare vara mycket stora, som till exempel det som nu befinner sig i [[Pergamonmuseet]]. Romarna använde ordet ''ara'', som till exempel i [[Ara Pacis]] för att hedra [[Augustus]] segrar. Ordet altare används även för skrin tillägnade förfäder som hedras med rökelse, ljus eller blommor.
'''Altare''' är i bokstavlig mening en uppbyggnad för [[Religion|offer]], offerhärd. Det kunde handla om djur eller delar av djur som brändes, men även blod och [[libation]]er av vin eller olja var vanliga gåvor till gudarna. I klassisk tid kunde altare vara mycket stora, till exempel det som nu befinner sig i [[Pergamonmuseet]]. Romarna använde ordet ''ara'', till exempel i [[Ara Pacis]] för att hedra [[Augustus]] segrar. Ordet altare används även för skrin tillägnade förfäder som hedras med rökelse, ljus eller blommor.
I den kristna kyrkan utgör altaret en plats, från vilken prästen förrättar gudstjänsten. Ett altare där bilderna ersatts med text i form av bibelspråk kallas för additionsaltare.<ref>[http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1234500/FULLTEXT01.pdf Riksantikvarieämbetet 2015: ''Skåne: landskapets kyrkor''], läst 5 mars 2023</ref>


==Kristendom==
==Kristendom==
Inom [[kristendomen]] är altaret det bord i [[kyrka]]ns [[kor]] där [[präst]]en förrättar [[Nattvard|mässan]]. Genom [[Jesus]] instiftande av [[nattvard]]en som en gemensam handlig för de kristna, blev det bord där nattvarden skedde ett altare för de kristna. Det var alltså Kristi blod - vinet - och Kristi kropp - brödet - som blev offerföremålen på bordet. Redan på 200-talet finns uppgifter att man kallade nattvardsbordet för altare.
Inom [[kristendomen]] är altaret det bord i [[kyrka]]ns [[kor]] där [[präst]]en förrättar [[Nattvard|mässan]]. Genom [[Jesus]] instiftande av [[nattvard]]en som en gemensam handling för de kristna, blev det bord där nattvarden skedde ett altare för de kristna. Det var alltså Kristi blod (vinet) och Kristi kropp (brödet) som blev offerföremålen på bordet. Redan på 200-talet finns uppgifter att man kallade nattvardsbordet för altare.


Under 300-talet började de kristna uppföra stora stenkyrkor och de tidigare träaltarna blev nu uppbyggda i sten. Stenaltarna restes över [[martyr]]ernas gravar och genom hål i altarna hade man kontakt med själva gravarna. För att ett altare skulle kunna fungera var man tvungen att ”ladda” det med heliga föremål från martyrer eller [[helgon]]. På detta sätt blev i alla altare de heliga personerna närvarande, till vilka man kunde framföra sina böner. Sådana heliga föremål kallas [[reliker]] och dessa inmurades i hålrum i altarna. I den [[östrom]]erska kristna kyrkan fanns dock en delvis annan tradition. Här insyddes relikerna i tyg och lades ovanpå altarna. Det var biskopen som vid invigning av ny kyrka skulle se till att huvudaltaret fick någon relik.
Under 300-talet började de kristna uppföra stora stenkyrkor och de tidigare träaltarna blev nu uppbyggda i sten. Stenaltarna restes över [[martyr]]ernas gravar och genom hål i altarna hade man kontakt med själva gravarna. För att ett altare skulle kunna fungera var man tvungen att ”ladda” det med heliga föremål från martyrer eller [[helgon]]. På detta sätt blev i alla altare de heliga personerna närvarande, till vilka man kunde framföra sina böner. Sådana heliga föremål kallas [[reliker]] och dessa inmurades i hålrum i altarna. I den [[östrom]]erska kristna kyrkan fanns dock en delvis annan tradition. Här insyddes relikerna i tyg och lades ovanpå altarna. Det var biskopen som vid invigning av ny kyrka skulle se till att huvudaltaret fick någon relik.
Rad 11: Rad 15:
Altarskivorna av sten var försedda med fem kors, varje kors representerande de sår Jesus fick på korset (händer, fötter och spjutsåret i hjärtat). Vid invigningen av altaret smordes dessa kors av biskopen med helig olja, s.k. [[krisma]].
Altarskivorna av sten var försedda med fem kors, varje kors representerande de sår Jesus fick på korset (händer, fötter och spjutsåret i hjärtat). Vid invigningen av altaret smordes dessa kors av biskopen med helig olja, s.k. [[krisma]].


Själva altarskivan täcktes av en speciell [[altarduk]], och på framsidan hängde en broderad duk, ett s.k. ”[[antependium]]”. I vissa kyrkor var detta ersatt med ett ”[[antemensale]]”, det vill säga en skulpterad träskiva. I vissa av dessa insattes små förgyllda metallskivor med heliga bilder. I Danmark finns flera sådan bevarade och går här under benämningen ”[[gyllene altare]]”. I Sverige kan nämnas antemensalet från [[Broddetorp]] i Västergötland och [[Lyngsjö]] i Skåne.
Själva altarskivan täcktes av en speciell [[altarduk]], och på framsidan hängde en broderad duk, ett s.k. ”[[antependium]]”. I vissa kyrkor var detta ersatt med ett ”[[antemensale]]”, det vill säga en skulpterad träskiva. I vissa av dessa insattes små förgyllda metallskivor med heliga bilder. I Danmark finns flera sådan bevarade och går här under benämningen ”[[gyllene altare]]”. I Sverige kan nämnas antemensalet från [[Broddetorps kyrka]] i Västergötland och [[Lyngsjö kyrka]] i Skåne.

Med ''altaruppsats'' (''[[retabel]]'') menas den med [[målning]]ar eller [[skulptur]]er smyckade uppställning, som reser sig bakom altaret och bildar en bakgrund åt detta.
Med ''altaruppsats'' (''[[retabel]]'') menas den med [[Målning (konst)|målning]]ar eller [[skulptur]]er smyckade uppställning, som reser sig bakom altaret och bildar en bakgrund åt detta.

I romersk-katolska kyrkor med flera altare räknas det altare som är placerat i koret, högaltaret, som det förnämsta.<ref>{{webbref |url= https://runeberg.org/nfba/0401.html|titel= Artikeln "Altare" i Nordisk familjebok |hämtdatum=16 februari 2016 |verk= Runeberg.org/Nordisk familjebok}}</ref>


==Se även==
==Se även==
* [[Kakaltare]]
* [[Kakaltare]]
* [[Altarljus]]
* [[Altarljus]]
* [[Altaruppställning]]
* [[Altartavla]]


==Vidare läsning==
{{commonsbilder|Altar}}
Mattias Karlsson, ''Konstruktionen av det heliga. Altarna i det medeltida Lunds stift.'' (Skånsk medeltid och renässans. Skriftserie utg. av [[Vetenskapssocieteten i Lund]] 23.) Lund 2015.

==Referenser==
===Noter===
<references/>

== Externa länkar ==
* {{commons|Altar}}
* {{wiktionary|Altare}}


[[Kategori:Altare| ]]
[[Kategori:Altare| ]]
[[Kategori:Offer]]
[[Kategori:Offer]]
[[Kategori:Ugglan]]

[[ar:مذبح]]
[[be:Алтар]]
[[be-x-old:Алтар]]
[[bg:Олтар]]
[[ca:Altar]]
[[cs:Oltář]]
[[da:Alter]]
[[de:Altar]]
[[et:Altar]]
[[el:Βωμός]]
[[en:Altar]]
[[es:Altar]]
[[eo:Altaro]]
[[fa:قربان‌گاه]]
[[fr:Autel (religion)]]
[[gd:Altair]]
[[gl:Altar]]
[[ko:제단]]
[[hr:Oltar]]
[[io:Altaro]]
[[id:Altar]]
[[is:Altari]]
[[it:Altare]]
[[he:מזבח]]
[[ka:საკურთხეველი]]
[[kk:Алтарь]]
[[sw:Altare]]
[[la:Altare]]
[[lv:Altāris]]
[[lb:Altor]]
[[lt:Aukuras]]
[[li:Altaor]]
[[hu:Oltár]]
[[ml:അള്‍ത്താര]]
[[nl:Altaar (religie)]]
[[ja:祭壇]]
[[no:Alter]]
[[nn:Altar]]
[[nds:Altar]]
[[pl:Ołtarz]]
[[pt:Altar]]
[[ro:Altar]]
[[ru:Алтарь]]
[[scn:Artaru]]
[[simple:Altar]]
[[sk:Oltár]]
[[sl:Oltar]]
[[sr:Олтар]]
[[sh:Oltar]]
[[fi:Alttari]]
[[tl:Dambana]]
[[te:బలిపీఠము]]
[[th:แท่นบูชา]]
[[tr:Sunak]]
[[uk:Вівтар]]
[[vi:Altar]]
[[zh:祭壇]]

Nuvarande version från 9 september 2024 kl. 18.07

För den italienska kommunen, se Altare, Savona. För stjärnbilden, se Altaret.
Uppslagsordet ”Altar” leder hit. För andra betydelser, se Altar (olika betydelser).
Rekonstruktion av ett gammalt israelitiskt altare med fyra horn
Altare i Sankt Michaelskatedralen i Kiev, Ukraina.
Altare i Iowa, USA.

Altare är i bokstavlig mening en uppbyggnad för offer, offerhärd. Det kunde handla om djur eller delar av djur som brändes, men även blod och libationer av vin eller olja var vanliga gåvor till gudarna. I klassisk tid kunde altare vara mycket stora, till exempel det som nu befinner sig i Pergamonmuseet. Romarna använde ordet ara, till exempel i Ara Pacis för att hedra Augustus segrar. Ordet altare används även för skrin tillägnade förfäder som hedras med rökelse, ljus eller blommor.

I den kristna kyrkan utgör altaret en plats, från vilken prästen förrättar gudstjänsten. Ett altare där bilderna ersatts med text i form av bibelspråk kallas för additionsaltare.[1]

Inom kristendomen är altaret det bord i kyrkans kor där prästen förrättar mässan. Genom Jesus instiftande av nattvarden som en gemensam handling för de kristna, blev det bord där nattvarden skedde ett altare för de kristna. Det var alltså Kristi blod (vinet) och Kristi kropp (brödet) som blev offerföremålen på bordet. Redan på 200-talet finns uppgifter att man kallade nattvardsbordet för altare.

Under 300-talet började de kristna uppföra stora stenkyrkor och de tidigare träaltarna blev nu uppbyggda i sten. Stenaltarna restes över martyrernas gravar och genom hål i altarna hade man kontakt med själva gravarna. För att ett altare skulle kunna fungera var man tvungen att ”ladda” det med heliga föremål från martyrer eller helgon. På detta sätt blev i alla altare de heliga personerna närvarande, till vilka man kunde framföra sina böner. Sådana heliga föremål kallas reliker och dessa inmurades i hålrum i altarna. I den östromerska kristna kyrkan fanns dock en delvis annan tradition. Här insyddes relikerna i tyg och lades ovanpå altarna. Det var biskopen som vid invigning av ny kyrka skulle se till att huvudaltaret fick någon relik.

Altarskivorna av sten var försedda med fem kors, varje kors representerande de sår Jesus fick på korset (händer, fötter och spjutsåret i hjärtat). Vid invigningen av altaret smordes dessa kors av biskopen med helig olja, s.k. krisma.

Själva altarskivan täcktes av en speciell altarduk, och på framsidan hängde en broderad duk, ett s.k. ”antependium”. I vissa kyrkor var detta ersatt med ett ”antemensale”, det vill säga en skulpterad träskiva. I vissa av dessa insattes små förgyllda metallskivor med heliga bilder. I Danmark finns flera sådan bevarade och går här under benämningen ”gyllene altare”. I Sverige kan nämnas antemensalet från Broddetorps kyrka i Västergötland och Lyngsjö kyrka i Skåne.

Med altaruppsats (retabel) menas den med målningar eller skulpturer smyckade uppställning, som reser sig bakom altaret och bildar en bakgrund åt detta.

I romersk-katolska kyrkor med flera altare räknas det altare som är placerat i koret, högaltaret, som det förnämsta.[2]

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]

Mattias Karlsson, Konstruktionen av det heliga. Altarna i det medeltida Lunds stift. (Skånsk medeltid och renässans. Skriftserie utg. av Vetenskapssocieteten i Lund 23.) Lund 2015.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]