Draug: Skillnad mellan sidversioner
Ingen redigeringssammanfattning |
Blockhaj (Diskussion | Bidrag) mIngen redigeringssammanfattning |
||
| (15 mellanliggande sidversioner av 9 användare visas inte) | |||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
{{för|en svensk skräckfilm från 2018|Draug (film)}} |
{{för|en svensk skräckfilm från 2018|Draug (film)}} |
||
[[Fil:Theodor Kittelsen - Sjøtrollet, 1887 (The Sea Troll).jpg|mini|[[Theodor Kittelsen|Theodor Kittelsens]] Sjøtrollet från 1887 visar en varelse som har drag av det drunknade spöket.]] |
|||
'''Draugen''' är inom [[nordisk mytologi]] dels en gravsatt död människa och dels en gengångare, vars kropp går igen.<ref>{{bokref |efternamn=Hultkrantz |förnamn=Åke |titel=Vem är vem i nordisk mytologi : gestalter och äventyr i Eddans gudavärld |år=1991 |utgivare=Rabén & Sjögren |utgivningsort=Stockholm |isbn=9129593956 |libris=7236542 |sid=29 }}</ref> Draug betyder "[[spöke]]" på [[fornnordiska]] och [[isländska]] och benämns även som likspöke, då de är materiella gengångare snarare än andar. |
|||
'''Draug''' ([[fornnordiska]]: ''draugʀ''), i äldre [[allmoge]]språk '''dröger''' eller '''drög''' (med flera),<ref name="drög"/> är ett gammalt nordiskt begrepp för en [[vålnad]] eller [[Gengångare (spöke) |gengångare]], härstammande från samma rot som bedraga (något som bedrar). |
|||
== Beskrivning == |
|||
| ⚫ | |||
I det äldre allmogespråket har draugen beskrivits som en ”blek, maktlös, senfärdig människa, som skrider fram”, snarlikt beskrivningen av ett spöke<ref name="drög"/> men inom [[nordisk mytologi]] och äldre [[Nordisk folktro|folktro]] beskrivs den istället som en gravsatt [[Gengångare (spöke)|gengångare]] vars kropp går igen, ett likspöke av materia snarare än en [[ande]].<ref>{{bokref |efternamn=Hultkrantz |förnamn=Åke |titel=Vem är vem i nordisk mytologi : gestalter och äventyr i Eddans gudavärld |år=1991 |utgivare=Rabén & Sjögren |utgivningsort=Stockholm |isbn=9129593956 |libris=7236542 |sid=29 }}</ref> Denna omnämns som farlig och ohygglig, följd av en stank av förruttnelse. Den har övermänsklig styrka och förmågan att ändra sin kroppsstorlek samtidigt som sin vikt. Den har kvar spår av sin intelligens och njuter av lidandet den orsakar.<ref>''Zombies: A Living History''</ref> Den kommer ut ur sin grav i form av rök och byter skepnad. |
|||
| ⚫ | Draugar bor, åtminstone i vissa fall, kvar i sin [[gravhög]] och attackerar [[Gravplundring|gravplundrare]] som försöker lägga beslag på de skatter som den döde fått med sig i graven.<ref name="Nordiska gudar och hjältar">{{bokref |författare=Anders Bæksted |redaktör= |år=1984 |titel=Nordiska gudar och hjältar (Nordiske guder og helte) |upplaga=andra upplagan |översättare=Helen Petersen |utgivningsort=Oslo/Gjøvik |utgivare=Norbok a.s. |kapitel=Döingen |sid=244-245 |id={{ISBN|91-37-09184-0}} |uppslagsord= |hämtdatum= |url= }}</ref> Ofta kunde draugen av avundsjuka klättra ner i en rik mans grav och vakta skatterna som om de vore dess egna. |
||
I folksagorna kunde draugar mörda sina offer på många olika sätt, som att driva sina offer till vansinne eller krossa dem med sin enorma vikt eller äta deras kött och dricka deras blod. Precis som med [[vampyr]]er och [[zombie]]r kunde draugens offer själv bli en draug. Draugar drivs av avundsjuka och girighet och anfaller ofta de levande av avund för att de äger vad de själva nu saknar i döden. De lär också ha en omättlig hunger. |
I folksagorna kunde draugar mörda sina offer på många olika sätt, som att driva sina offer till vansinne eller krossa dem med sin enorma vikt eller äta deras kött och dricka deras blod. Precis som med [[vampyr]]er och [[zombie]]r kunde draugens offer själv bli en draug. Draugar drivs av avundsjuka och girighet och anfaller ofta de levande av avund för att de äger vad de själva nu saknar i döden. De lär också ha en omättlig hunger. |
||
| Rad 8: | Rad 12: | ||
Ett vanligt sätt att slippa gengångare var att driva en påle genom den dödes kropp, precis som med vampyrer. På så sätt naglades liket fast på sin plats och hindrades från att spöka. En fullständig förstörelse av kroppen kunde man också få om den döde brändes på bål och askan ströddes ut i havet.<ref name="Nordiska gudar och hjältar" /> |
Ett vanligt sätt att slippa gengångare var att driva en påle genom den dödes kropp, precis som med vampyrer. På så sätt naglades liket fast på sin plats och hindrades från att spöka. En fullständig förstörelse av kroppen kunde man också få om den döde brändes på bål och askan ströddes ut i havet.<ref name="Nordiska gudar och hjältar" /> |
||
== Kända draugar == |
|||
Kända draugar i [[nordisk mytologi]] är kanske framförallt den fruktade |
Kända draugar i [[nordisk mytologi]] är kanske framförallt den fruktade '''Glam''' i ''[[Grettes saga]]''. I sagan finns det både en kort beskrivning av honom som levande, och en utförlig redogörelse för hans existens som draug, till dess att Grette slår honom tillbaka till [[Hel (dödsrike)|Hel]]. Ett annat, lite ovanligt exempel på en draug, är hjälten [[Gunnar på Hlidarende|Gunnar]] i [[Njáls saga]] som efter sin död blir en draug. |
||
''Draugadrotten'' ({{lang-is|draugadróttinn}}), ”gengångarnas herre”, var ett av [[Oden|Odens]] tillnamn. |
|||
== Se även == |
== Se även == |
||
| Rad 20: | Rad 25: | ||
* [[Vampyr]] |
* [[Vampyr]] |
||
== |
== Referenser == |
||
<references |
<references> |
||
<ref name="drög">{{runeberg.org|dialektl|0132.html drög}}</ref> |
|||
</references> |
|||
{{Nordisk folktro}} |
{{Nordisk folktro}} |
||
Nuvarande version från 5 augusti 2024 kl. 14.54
.jpg)
Draug (fornnordiska: draugʀ), i äldre allmogespråk dröger eller drög (med flera),[1] är ett gammalt nordiskt begrepp för en vålnad eller gengångare, härstammande från samma rot som bedraga (något som bedrar).
Beskrivning
[redigera | redigera wikitext]I det äldre allmogespråket har draugen beskrivits som en ”blek, maktlös, senfärdig människa, som skrider fram”, snarlikt beskrivningen av ett spöke[1] men inom nordisk mytologi och äldre folktro beskrivs den istället som en gravsatt gengångare vars kropp går igen, ett likspöke av materia snarare än en ande.[2] Denna omnämns som farlig och ohygglig, följd av en stank av förruttnelse. Den har övermänsklig styrka och förmågan att ändra sin kroppsstorlek samtidigt som sin vikt. Den har kvar spår av sin intelligens och njuter av lidandet den orsakar.[3] Den kommer ut ur sin grav i form av rök och byter skepnad.
Draugar bor, åtminstone i vissa fall, kvar i sin gravhög och attackerar gravplundrare som försöker lägga beslag på de skatter som den döde fått med sig i graven.[4] Ofta kunde draugen av avundsjuka klättra ner i en rik mans grav och vakta skatterna som om de vore dess egna.
I folksagorna kunde draugar mörda sina offer på många olika sätt, som att driva sina offer till vansinne eller krossa dem med sin enorma vikt eller äta deras kött och dricka deras blod. Precis som med vampyrer och zombier kunde draugens offer själv bli en draug. Draugar drivs av avundsjuka och girighet och anfaller ofta de levande av avund för att de äger vad de själva nu saknar i döden. De lär också ha en omättlig hunger.
Ett vanligt sätt att slippa gengångare var att driva en påle genom den dödes kropp, precis som med vampyrer. På så sätt naglades liket fast på sin plats och hindrades från att spöka. En fullständig förstörelse av kroppen kunde man också få om den döde brändes på bål och askan ströddes ut i havet.[4]
Kända draugar
[redigera | redigera wikitext]Kända draugar i nordisk mytologi är kanske framförallt den fruktade Glam i Grettes saga. I sagan finns det både en kort beskrivning av honom som levande, och en utförlig redogörelse för hans existens som draug, till dess att Grette slår honom tillbaka till Hel. Ett annat, lite ovanligt exempel på en draug, är hjälten Gunnar i Njáls saga som efter sin död blir en draug.
Draugadrotten (isländska: draugadróttinn), ”gengångarnas herre”, var ett av Odens tillnamn.
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] drög i Johan Ernst Rietz, Svenskt dialektlexikon (1862–1867)
- ^ Hultkrantz, Åke (1991). Vem är vem i nordisk mytologi : gestalter och äventyr i Eddans gudavärld. Stockholm: Rabén & Sjögren. sid. 29. Libris 7236542. ISBN 9129593956
- ^ Zombies: A Living History
- ^ [a b] Anders Bæksted (1984). ”Döingen”. Nordiska gudar och hjältar (Nordiske guder og helte) (andra upplagan). Oslo/Gjøvik: Norbok a.s. sid. 244-245. ISBN 91-37-09184-0
| ||||||||||||||||||||||||||||
