Sjöwall Wahlöö: Skillnad mellan sidversioner
Innehåll som raderades Innehåll som lades till
Hesekiel (Diskussion | Bidrag) |
Marima (Diskussion | Bidrag) Mer neutral formulering om McBain-översättningarna. Språkputs. |
||
| (48 mellanliggande sidversioner av 13 användare visas inte) | |||
| Rad 4: | Rad 4: | ||
| bildstorlek = |
| bildstorlek = |
||
| bildtext = |
| bildtext = |
||
| pseudonym = Sjöwall |
| pseudonym = Sjöwall Wahlöö |
||
| född_datum = |
| född_datum = |
||
| född_plats = |
| född_plats = |
||
| Rad 29: | Rad 29: | ||
| fotnoter = |
| fotnoter = |
||
}} |
}} |
||
'''Sjöwall |
'''Sjöwall Wahlöö''' var ett internationellt känt [[Sverige|svenskt]] [[författare|författarpar]], bestående av [[Maj Sjöwall]] och [[Per Wahlöö]].<ref>{{bokref |författare=Nationalencyklopedin |titel=NE HF band 16 |år=1995 |utgivare=NE Nationalencyklopedin |språk=swe |isbn=978-91-976241-5-2 |libris=16944219 |sid=498-499 }}</ref><ref>{{bokref |författare=Nationalencyklopedin |titel=NE KL band 19 |år=1996 |utgivare=NE Nationalencyklopedin |språk=swe |isbn=9789197624244 |libris=14742574 |sid=184 }}</ref><ref>{{bokref |efternamn=Hägg |förnamn=Göran |titel=Den svenska litteraturhistorien |utgåva=[Ny utg.] |år=1999 |utgivare=Wahlström & Widstrand |utgivningsort=Stockholm |språk=swe |isbn=91-46-17629-2 |libris=7282926 |sid=607-610 }}</ref> |
||
==''Roman om ett brott''== |
==''Roman om ett brott''== |
||
Tillsammans författade Sjöwall |
Tillsammans författade Sjöwall-Wahlöö tio polisromaner i serien ''Roman om ett brott'' utgivna på [[Norstedts Förlagsgrupp|Norstedts förlag]] mellan [[Litteraturåret 1965| 1965]] och [[Litteraturåret 1975|1975]]. De skrev femton kapitel var, "en bok om året i tio år utom ett".<ref name=DN_1993/> Utgångspunkten var, att beskriva ett kollektiv av poliser, där förste kriminalassistenten - senare kriminalkommissarien och chefen för [[riksmordkommissionen]] - [[Martin Beck]] utkristalliseras som huvudperson, inte minst genom filmatiseringar av böckerna.<ref name="Sjöwall"/> Böckerna är skrivna i en realistisk tradition, som utgår från polisernas arbete, med ett för tiden då böckerna skrevs typiskt starkt samhällskritiskt perspektiv. De innehåller även flera referenser till dokumentära händelser, som skedde under de år då romansviten skrevs.<ref name="Sjöwall"/> Detta var en reaktion från författarna på, att det tidigare nästan enbart skrivits deckare i en [[Engelskspråkig litteratur|anglosaxisk]] borgerlig berättartradition i Sverige.<ref name="Sjöwall">Maj Sjöwall (1994) ''Roseanna'' (introduktion till ljudbok), Piratförlaget</ref> Samtliga av Sjöwall-Wahlöös romaner har filmatiserats, antingen i [[Sverige]] eller i andra länder. |
||
År 1971 tilldelades författarna [[Edgarpriset]] – ibland kallat deckarvärldens Nobelpris – för |
Författarparet belönades [[Litteraturåret 1968|1968]] med [[Sherlock-priset]] för romanen ''Den skrattande polisen''.<ref>{{bokref |efternamn=Sjöwall |förnamn=Maj |medförfattare=Wahlöö Per |titel=Den skrattande polisen: roman om ett brott |utgåva=[Ny utg.] |år=1981 |utgivare=Norstedt |utgivningsort=Stockholm |språk=swe |isbn=9118190723 |libris=7153460 }}</ref> År [[Litteraturåret 1971|1971]] tilldelades författarna även [[Edgarpriset]] – ibland kallat deckarvärldens Nobelpris – för ''Den skrattande polisen''.<ref>{{Webbref|url=https://www.dn.se/kultur/becks-vag-fran-svart-samhallskritik-till-urtvattat-varmarke/|titel=Becks väg från svart samhällskritik till urtvättat varumärke|hämtdatum=22 oktober 2020|datum=22 oktober 2020|utgivare=Dagens Nyheter|efternamn=Linder|förnamn=Lars}}</ref> |
||
Böckerna har återutgivits flera gånger, bland annat [[2005]] då alla tio böckerna gavs ut i en box tillsammans med en extra bok som handlade om själva boksviten. Serien uppmärksammades både i Sverige och internationellt för sina för deckargenren ovanligt djupa sociala dimensioner och sin samhällskritik. |
Böckerna har återutgivits flera gånger, bland annat [[Litteraturåret 2005|2005]] då alla tio böckerna gavs ut i en box tillsammans med en extra bok, som handlade om själva boksviten. Serien uppmärksammades både i Sverige och internationellt för sina för deckargenren ovanligt djupa sociala dimensioner och sin samhällskritik. |
||
==Författarskap== |
==Författarskap== |
||
Maj Sjöwall och Per Wahlöö träffades första gången i början på 1960-talet, då Per Wahlöö arbetade på tidningen ''[[Folket i Bild (1933)|Folket i Bild]]'' och Maj Sjöwall på tidningen ''[[Idun (tidning)|Idun]]''. Sommaren 1962 var första gången de samarbetade då Maj Sjöwall utförde redaktörsarbete på en bok som Per Wahlöö höll på att skriva. De inledde en kärleksrelation och flyttade ihop i början av 1963.<ref name=svd10/> De fick två barn tillsammans, Tetz och Jens, som båda är aktiva inom filmindustrin. Jens Sjöwall Wahlöö har arbetat som elektriker i flera av de Martin Beck-filmer där [[Gösta Ekman den yngre|Gösta Ekman]] spelat huvudrollen,<ref name=sfdbjens/> och Tetz Sjöwall Wahlöö har varit produktionsassistent i några av dessa.<ref name=sfdbtetz/> |
Maj Sjöwall och Per Wahlöö träffades första gången i början på 1960-talet, då Per Wahlöö arbetade på tidningen ''[[Folket i Bild (1933)|Folket i Bild]]'' och Maj Sjöwall på tidningen ''[[Idun (tidning)|Idun]]''. Sommaren 1962 var första gången de samarbetade då Maj Sjöwall utförde redaktörsarbete på en bok som Per Wahlöö höll på att skriva. De inledde en kärleksrelation och flyttade ihop i början av 1963.<ref name=svd10/> De fick två barn tillsammans, Tetz och Jens, som båda är aktiva inom filmindustrin. Jens Sjöwall Wahlöö har arbetat som elektriker i flera av de Martin Beck-filmer där [[Gösta Ekman den yngre|Gösta Ekman]] spelat huvudrollen,<ref name=sfdbjens/> och Tetz Sjöwall Wahlöö har varit produktionsassistent i några av dessa.<ref name=sfdbtetz/> |
||
Författarna anklagades för att vid flera tillfällen ha efterliknat [[Ed McBain]].<ref name=eriksson050709/> Enligt Maj Sjöwall hade hon och Per Wahlöö inte läst Ed McBain innan de började skriva på sin romansvit |
Författarna anklagades för att vid flera tillfällen ha efterliknat [[Ed McBain]].<ref name=eriksson050709/> Enligt Maj Sjöwall hade hon och Per Wahlöö inte läst Ed McBain innan de började skriva på sin romansvit, vars första bok utkom 1965. Vidare menar Maj Sjöwall att det endast är humorn som överensstämmer, och att exempelvis samhällskritiken – en viktig ingrediens hos Sjöwall Wahlöö – inte finns i Ed McBains kriminalromaner i samma utsträckning.<ref name=svd10/> Sjöwall Wahlöö har översatt flera av McBains böcker. De översatte ''Deckarna'', ''Dockan'', ''Dråpet'', ''Dröjaren'', ''Handen'', ''Hatet'', ''Hotet'', ''Hämnden'' och ''Pusslet,'' av vilka de första översättningarna kom 1968.<ref name=libris/><ref>[http://libris.kb.se/hitlist?q=f%C3%B6rf%3AEahl%C3%B6%C3%B6+McBain+%C3%B6vers%3Aeng&r=&f=simp&t=&s=rc&g=&m=10 Sökning Wahlöö McBain] i [[Libris (bibliotekskatalog)|Libris]]</ref> |
||
== Bibliografi == |
== Bibliografi == |
||
| Rad 57: | Rad 57: | ||
== Uppföljare == |
== Uppföljare == |
||
Det |
Det har kommit ut ytterligare en bok om Martin Beck: |
||
* 1989 - ''[[Dansk Intermezzo]]'' |
* 1989 - ''[[Dansk Intermezzo]]'' |
||
Denna bok |
Denna bok är skriven på [[Danmark|danska]] av [[Maj Sjöwall]] och [[Bjarne Nielsen]]. Boken är utgiven på Pinkertons förlag i [[Köpenhamn]] 1989. Boken gavs ut i endast 300 exemplar, och publicerades först som novell i [[:da:Søndag (ugeblad)|Ugemagasinet Søndag]] - nummer 42 i oktober 1987 - med titeln ''”Dødens købmand”''. Ett exemplar av boken finns på [[Kungliga biblioteket]] i [[Stockholm]].<ref>{{bokref |efternamn=Sjöwall |förnamn=Maj |medförfattare=Nielsen Bjarne |titel=Dansk intermezzo: novelle |serie=Pinkertons novellebibliotek ; 3 |år=1989 |utgivare=Pinkerton |utgivningsort=København |språk=dan |isbn=8788469220 |libris=7731413 }}</ref> |
||
== Böcker om |
== Böcker om Sjöwall Wahlöös författarskap == |
||
* |
* 1976 – ''Roman om en forbrydelse: Sjöwall/Wahlöö's værk og virkelighed'' skriven på danska av [[Ejgil Søholm]] |
||
* |
* 2005 – ''[[Martin Beck - Böckerna, brotten och tiden]]'' skriven av [[Bo Hammar]] på [[Norstedts förlagsgrupp]] |
||
* 2020 – ''[[Boken om Beck]]'' skriven av [[Johan Erlandsson]] på [[Piratförlaget]] |
|||
== Filmatiseringar == |
== Filmatiseringar == |
||
'''Tidiga svenska filmatiseringar''' |
'''Tidiga svenska filmatiseringar''' |
||
* 1967 - ''[[Roseanna (1967)|Roseanna]]'' |
* 1967 - ''[[Roseanna (1967)|Roseanna]]'' |
||
* 1976 - ''[[Mannen på taket]]'' (filmatisering av romanen ''Den vedervärdige mannen från Säffle'') |
* 1976 - ''[[Mannen på taket]]'' (filmatisering av romanen ''Den vedervärdige mannen från Säffle'')<ref>{{bokref |efternamn=Furhammar |förnamn=Leif |titel=Filmen i Sverige: en historia i tio kapitel |år=1991 |utgivare=Bra böcker i samarbete med Filminstitutet |utgivningsort=Höganäs |språk=swe |libris=1277279 |sid=322-23, 333, 339 }}</ref> |
||
'''"[[Historien om ett brott]]"'''<br> |
'''"[[Historien om ett brott]]"'''<br> |
||
| Rad 85: | Rad 86: | ||
* 1993 - ''[[Det slutna rummet (film)|Beck – De gesloten kamer]]'' (nederländsk filmatisering av ''Det slutna rummet'') |
* 1993 - ''[[Det slutna rummet (film)|Beck – De gesloten kamer]]'' (nederländsk filmatisering av ''Det slutna rummet'') |
||
Härutöver har [[Martin_Beck_(filmer)#Filmserien_med_Peter_Haber|ytterligare |
Härutöver har [[Martin_Beck_(filmer)#Filmserien_med_Peter_Haber|ytterligare 50 filmer]] producerats baserade på ett par av romanfigurerna, med [[Peter Haber]] i rollen som Martin Beck. |
||
== Radiodramatiseringar == |
== Radiodramatiseringar == |
||
Brittiska [[BBC]] sände |
Brittiska [[BBC]] sände 2012–2013 en radiodramatisering av hela bokserien, under titeln "The Martin Beck Killings". [[Steven Mackintosh]] spelar Beck.<ref>{{webbref|url=http://www.bbc.co.uk/programmes/articles/1NNPWbg4MksrbW8cFnjRkZB/about|titel=The Martin Beck Killings|utgivare=BBC}}</ref> Härutöver medverkar bland annat [[:en:Neil Pearson|Neil Pearson]] som [[Sten Lennart Kollberg|Kollberg]], [[Ralph Ineson]] som [[Gunvald Larsson|Larsson]], [[:en:Russell Boulter|Russell Boulter]] som Rönn, och [[Adrian Scarborough]] som [[Fredrik Melander|Melander]]. |
||
# ''Roseanna'' (27 oktober 2012) |
# ''Roseanna'' (27 oktober 2012) |
||
# ''The Man who Went Up in Smoke'' (3 november 2012) |
# ''The Man who Went Up in Smoke'' (3 november 2012) |
||
| Rad 102: | Rad 103: | ||
==Rollfigurer== |
==Rollfigurer== |
||
{{källor avsnitt|Är detta hämtat från källor eller originalforskning?|datum=2020-02}} |
{{källor avsnitt|Är detta hämtat från källor eller originalforskning?|datum=2020-02}} |
||
* '''[[Martin Beck]]''' – förste kriminalassistent, senare kriminalkommissarie och chef för [[riksmordkommissionen]]. Känd som en utmärkt förhörsledare. |
* '''[[Martin Beck]]''' – född 1922, förste kriminalassistent 1950, senare kriminalkommissarie från januari 1967 och chef för [[riksmordkommissionen]]. Känd som en utmärkt förhörsledare. |
||
* '''Lennart Kollberg''' – Becks närmaste vän och kollega, debuterar i den första boken, "[[Roseanna (roman)|Roseanna]]". Kollberg är intelligent och analytisk och som gammal [[fallskärmsjägare]] långt mer kvick i vändningarna och skicklig på att försvara sig mot fysiska angrepp än vad hans överviktiga kropp ger sken av. Han kännetecknas av en osedvanligt god aptit, och vägrar konsekvent att bära vapen sedan han som ung polis råkat skjuta ihjäl en man. Efter en genom bokserien tilltagande antipati gentemot polisväsendet begär han avsked i den nionde boken, "Polismördaren". I filmerna har han gestaltats av [[Hans Bendrik]] (1967 års "Roseanna"), [[Sven Wollter]] ("[[Mannen på taket]]") och [[Kjell Bergqvist]] (Ekman-filmerna). Han figurerar inte i Haber-filmerna (dock omnämns han, som en före detta kollega, i den första av dessa filmer). |
|||
* '''[[Sten Lennart Kollberg|Lennart Kollberg]]''' – förste kriminalassistent, född 1924. Han är [[Martin Beck]]s närmaste kollega och goda vän. Kollberg började i poliskåren 1946. Redan 1965 finns han med i den första boken, "[[Roseanna (roman)|Roseanna]]" i serien ''Roman om ett brott''.<ref name="SLK">{{bokref |efternamn=Sjöwall |förnamn=Maj |medförfattare=Wahlöö Per, Mankell Henning |titel=Roseanna: roman om ett brott |år=2020 |utgivare=Piratförlaget |utgivningsort=[Stockholm] |språk=swe |isbn=9789164207036 |libris=cpxh505z9327dk0l |sid=265 }}, ''Bokens tillkomst''.</ref> Lennart Kollberg är redig, röker inte, spelar [[schack]] och har en lättläst [[handstil]] samt är en [[gourmand]]. Som tidigare [[fallskärmsjägare]] är han långt mer kvick i vändningarna och skicklig på att försvara sig mot fysiska angrepp än vad hans överviktiga kropp ger sken av. Kollberg vägrar konsekvent, att bära vapen sedan han som ung polis råkat skjuta ihjäl en människa.<ref name="SLK"></ref> På grund av en tilltagande [[antipati]] gentemot polisväsendet och dess militarisering begär Lennart Kollberg avsked från den dåvarande [[polismyndigheten]] i nionde och näst sista boken, ''[[Polismördaren (roman)|Polismördaren]]'' från 1974. Kollberg har en väldigt liten roll i den sista boken [[Terroristerna]]<ref>{{bokref |efternamn=Sjöwall |förnamn=Maj |medförfattare=Wahlöö Per |titel=Polismördaren: roman om ett brott |serie=Roman om ett brott |år=1974 |utgivare=Norstedt |utgivningsort=Stockholm |språk=swe |isbn=9117422019 |libris=7151995 |sid=261-263 }}</ref> |
|||
| ⚫ | * '''Fredrik Melander''' – en äldre förste kriminalassistent. Han betraktas som både snål och tråkig av kollegorna, men är också synnerligen systematisk |
||
| ⚫ | * '''Åke Stenström''' – yngre polis som lider av visst mindervärdeskomplex gentemot sina mer erfarna kollegor i allmänhet och Kollberg i synnerhet. Har dock specifik fallenhet för att skugga misstänkta. Stenström debuterar i "Roseanna" och skjuts till döds i den fjärde boken, "[[Den skrattande polisen |
||
:På film gestaltas Lennart Kollberg av [[Hans Bendrik]] i ''[[Roseanna (film, 1967)|Roseanna]]'' (1967), av [[Sven Wollter]] i ''[[Mannen på taket]]'' (1976) och av [[Kjell Bergqvist]] i Ekman-filmerna. Han figurerar inte i Haber-filmerna; dock omnämns han, som en före detta kollega, i den första av dessa filmer. I senare Haber-filmerna medverkar rollfiguren Steinar Hovland, som är vagt baserad på Kollberg. |
|||
| ⚫ | * '''Evald Hammar''' – Becks överordnade i de tidigare böckerna, till dess han går i pension i "[[Brandbilen som försvann]]". Till skillnad från majoriteten av Becks överordnade beskrivs Hammar som kompetent, och med stort förtroende för Beck och hans kollegor. Spelas i filmerna med Gösta Ekman av [[Torgny Anderberg]]. |
||
| ⚫ | * '''Per Månsson''' – kriminalkommissarie i Malmö som introduceras i den andra boken i serien, "Mannen som gick upp i rök". Han är kompetent, med ett nästintill osvikligt lugn, och kännetecknas av ovanan att hela tiden tugga på en tandpetare - gärna med |
||
| ⚫ | * '''[[Fredrik Melander]]''' – en äldre förste kriminalassistent, född 1920. Melander är bosatt vid [[Polhemsgatan]] på [[Kungsholmen]]. Han betraktas som både snål och tråkig av kollegorna, men är också synnerligen systematisk. Melander kännetecknas dessutom av ett närmast perfekt minne för personer och händelser. Bland kollegorna är han även känd för sitt behov av tio timmars nattsömn, och sina osedvanligt långa toalettbesök. Melander debuterar i ”[[Roseanna (roman)|Roseanna]]”, men från och med ''[[Polis, polis, potatismos!]]'' har han lämnat Becks innersta cirkel – först för polisens våldsrotel och därefter stöldroteln – och han förekommer därför i mindre utsträckning i de senare böckerna. |
||
| ⚫ | * '''Karl Kristiansson''' och '''Kurt Kvant''' – en duo relativt odugliga patrullerande radiopoliser. Trots att de gör sitt bästa för att undvika ingripanden, hamnar de gång på gång i händelsernas centrum. De debuterar i " |
||
| ⚫ | * '''Einar Rönn''' – eftertänksam, sävlig kriminalpolis bördig från Norrland, utan särskilt stora ambitioner, men med bra intellekt och god personkännedom. Lever i ett kärleksfullt äktenskap med [[ |
||
:I 1967 års ''[[Roseanna (film, 1967)|Roseanna]]'' gestaltas han av [[Jan Erik Lindqvist]], och i ''[[Mannen på taket]]'' av [[Folke Hjort]]. |
|||
| ⚫ | * '''[[Gunvald Larsson]]''' – polis som ofta tar lagen i egna händer, och ogillas av såväl flertalet kollegor som överordnade. Han debuterar i den tredje boken, |
||
| ⚫ | |||
| ⚫ | * '''[[Gunvald Larsson]]''' – förste kriminalassistent, född 1925, ogift och bosatt i [[Bollmora]]. Larsson är en polis som ofta tar lagen i egna händer, och ogillas av såväl flertalet kollegor som överordnade. Han debuterar i den tredje boken, ''[[Mannen på balkongen (roman)|Mannen på balkongen]]'', och har ett förflutet i både [[Svenska flottan|marinen]] och [[Sjöfart#Kommersiell sjöfart|handelsflottan]]. Han är av överklassbakgrund, men har brutit såväl med den som med sin släkt, och saknar egen familj. Han har dock bevarat vissa vanor, som exklusiv klädsmak och en fäbless för dyra och ovanliga bilmärken. |
||
| ⚫ | * '''Åsa Thorell''' – introduceras som Åke Stenströms flickvän i "Den skrattande polisen". Efter Stenströms död flyttar Åsa under en tid in hos Kollberg, och börjar utbilda sig till polis. Har en spirande kärleksrelation med Beck efter dennes skilsmässa, något som dock ebbar ut och deras förhållande övergår till att bli strikt kollegialt. I den avslutande boken tjänstgör hon som kriminalare vid Märsta-polisen. |
||
| ⚫ | * '''Benny Skacke''' – ung ambitiös karriärist med uttalad dröm att bli polischef. Anställs, som Stenströms ersättare, i den femte boken, "Brandbilen som försvann". Från och med den efterföljande boken, "Polis, polis, potatismos!", tjänstgör Skacke dock vid Malmö-polisen, men efter Kollbergs avsked är han tillbaka i Stockholm i den tionde och avslutande boken, "[[Terroristerna]]". |
||
:Rollen som Gunvald Larsson har spelats av [[Thomas Hellberg]] (1976 i [[Bo Widerberg]]s "[[Mannen på taket]]") och av [[Bruce Dern]] i den amerikanska filmen "[[Den skrattande polisen (film)|Den skrattande polisen]]" från 1973. Rollfigurens namn var i denna film Leo Larsen. |
|||
| ⚫ | * '''Stig Malm''' – Hammars efterträdare som Becks överordnade. Debuterar i "Polis, polis, potatismos!" och har politisk, snarare än polisiär, bakgrund. Han vet därmed ganska lite om faktiskt polisarbete. Han är såväl insmickrande mot sina överordnande som obotligt fåfäng, och hyser en förkärlek till spektakulära och överdådiga insatser. |
||
:De två skådespelare som tolkat Gunvald Larsson flest gånger är [[Rolf Lassgård]], som spelade rollfiguren i de sex filmerna från 1993 med [[Gösta Ekman den yngre|Gösta Ekman]] i rollen som Martin Beck, och [[Mikael Persbrandt]] i filmerna med [[Peter Haber]] i titelrollen.<ref>{{Webbref|url=https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/mikael-persbrandt|titel=Mikael Persbrandt|hämtdatum=2018-01-28|verk=ne.se|språk=}}</ref>). |
|||
| ⚫ | * '''[[Einar Valentino Rönn|Einar Rönn]]''' – eftertänksam, sävlig kriminalpolis bördig från Norrland, utan särskilt stora ambitioner, men med bra intellekt och god personkännedom. Lever i ett kärleksfullt äktenskap med [[Samer|samiskan]] Unda, med vilken han har sonen Mats, och längtar ständigt hem till sin barndoms [[Arjeplog]]. Fysiskt kännetecknas han av sin alltid röda och rinnande näsa. Omnämns redan i ''[[Mannen som gick upp i rök]]'', men debuterar liksom Gunvald Larsson i ''[[Mannen på balkongen (roman)|Mannen på balkongen]]'', och till kollegornas förvåning är Rönn och Gunvald goda vänner. |
||
:Han spelas av [[Håkan Serner]] i ''[[Mannen på taket]]'' och av [[Bernt Ström]] i filmerna med Gösta Ekman. |
|||
| ⚫ | * '''Åke Stenström''' – yngre polis som lider av visst mindervärdeskomplex gentemot sina mer erfarna kollegor i allmänhet och Kollberg i synnerhet. Har dock specifik fallenhet för att skugga misstänkta. Stenström debuterar i "Roseanna" och skjuts till döds i den fjärde boken, "[[Den skrattande polisen (roman)|Den skrattande polisen]]". |
||
:I 1967 års "Roseanna" är rollfiguren dock betydlig äldre, och spelas av [[Leif Liljeroth]]. |
|||
| ⚫ | * '''Evald Hammar''' – Becks överordnade i de tidigare böckerna, till dess han går i pension i "[[Brandbilen som försvann (roman)|Brandbilen som försvann]]". Till skillnad från majoriteten av Becks överordnade beskrivs Hammar som kompetent, och med stort förtroende för Beck och hans kollegor. Spelas i filmerna med Gösta Ekman av [[Torgny Anderberg]]. |
||
| ⚫ | |||
:I filmerna med Gösta Ekman spelas han av [[Ingvar Andersson (skådespelare)|Ingvar Andersson]]. |
|||
| ⚫ | * '''Karl Kristiansson''' och '''Kurt Kvant'''<ref>{{Webbref|titel=Roman om ett brott och många lustiga namn. • kallelind.se|url=https://www.kallelind.se/blogg/roman-om-ett-brott-och-manga-lustiga-namn/|verk=kallelind.se|datum=2007-11-26|hämtdatum=2022-07-06|språk=sv-SE}}</ref> – en duo relativt odugliga patrullerande radiopoliser. Trots att de gör sitt bästa för att undvika ingripanden, hamnar de gång på gång i händelsernas centrum. De debuterar i "Mannen som gick upp i rök", då de ännu tjänstgör i Malmö, och återkommer i flertalet av de nästföljande böckerna, efter att ha fått förflyttning till Solna-polisen. I "[[Mannen på balkongen (roman)|Mannen på balkongen]]" lyckas de av ren tur gripa en efterspanad mördare, och i "Polis, polis, potatismos!" stannar de och äter lunch istället för att gripa en misstänkt. Kvant dödas i tjänsten i "[[Den vedervärdige mannen från Säffle]]", och ersätts från och med "Det slutna rummet" av den våldsförhärligande karriäristen '''Kenneth Kvastmo'''. |
||
:Kristiansson och Kvant spelas i filmerna med Gösta Ekman av [[Per-Gunnar Hylén|P-G Hylén]] och [[Birger Österberg]]. |
|||
| ⚫ | |||
:I Ekman-filmerna är han ersatt av ''Greta'' Hjelm, spelad av [[Agneta Ekmanner]]. |
|||
| ⚫ | * '''Åsa Thorell''' – introduceras som Åke Stenströms flickvän i "Den skrattande polisen". Efter Stenströms död flyttar Åsa under en tid in hos Kollberg, och börjar utbilda sig till polis. Har en spirande kärleksrelation med Beck efter dennes skilsmässa, något som dock ebbar ut och deras förhållande övergår till att bli strikt kollegialt. I den avslutande boken tjänstgör hon som kriminalare vid Märsta-polisen. |
||
:I Ekman-filmerna spelas hon av [[Lena Nilsson]]. |
|||
| ⚫ | * '''Benny Skacke''' – ung ambitiös karriärist med uttalad dröm att bli polischef. Anställs, som Stenströms ersättare, i den femte boken, "Brandbilen som försvann". Från och med den efterföljande boken, "Polis, polis, potatismos!", tjänstgör Skacke dock vid Malmö-polisen, men efter Kollbergs avsked är han tillbaka i Stockholm i den tionde och avslutande boken, "[[Terroristerna]]". |
||
:Han gestaltas i Ekman-filmerna av [[Niklas Hjulström]], och i de två första Haber-filmerna av [[Figge Norling]]. |
|||
| ⚫ | * '''Stig Malm''' – Hammars efterträdare som Becks överordnade. Debuterar i "Polis, polis, potatismos!" och har politisk, snarare än polisiär, bakgrund. Han vet därmed ganska lite om faktiskt polisarbete. Han är såväl insmickrande mot sina överordnande som obotligt fåfäng, och hyser en förkärlek till spektakulära och överdådiga insatser. |
||
:Spelas i "Mannen på taket" av [[Torgny Anderberg]] (som senare spelade Evald Hammar i Ekman-filmerna) och i filmerna med Gösta Ekman av [[Jonas Falk]]. |
|||
* [[Motala]]polisen '''Gunnar Ahlberg''' ("Roseanna" och "Mannen på balkongen", spelad av [[Tor Isedal]] i "Roseanna" från 1967) och [[Anderslöv]]polisen '''Herrgott Nöjd''' ("Polismördaren" och "Terroristerna", spelad av [[Tomas Norström]] i "Polismördaren" från 1994) medverkar i två böcker vardera, som kapabla kollegor till Beck. |
* [[Motala]]polisen '''Gunnar Ahlberg''' ("Roseanna" och "Mannen på balkongen", spelad av [[Tor Isedal]] i "Roseanna" från 1967) och [[Anderslöv]]polisen '''Herrgott Nöjd''' ("Polismördaren" och "Terroristerna", spelad av [[Tomas Norström]] i "Polismördaren" från 1994) medverkar i två böcker vardera, som kapabla kollegor till Beck. |
||
* Mindre framträdande återkommande representanter för polisen inkluderar '''Richard Ullholm''', '''Rune Ek''', '''Bo Zachrisson''', '''Strömgren''', och '''Norman Hansson''' i och omkring Stockholm, och '''Backlund''', '''Emil Elofsson''' och '''Gustaf Borglund''' i Malmö. De har i huvudsak marginella roller i böckerna – ofta som exempel på poliskårens mindre framstående medarbetare – och förekommer inte i filmatiseringarna. |
* Mindre framträdande återkommande representanter för polisen inkluderar '''Richard Ullholm''', '''Rune Ek''', '''Bo Zachrisson''', '''Strömgren''', och '''Norman Hansson''' i och omkring Stockholm, och '''Backlund''', '''Emil Elofsson''' och '''Gustaf Borglund''' i Malmö. De har i huvudsak marginella roller i böckerna – ofta som exempel på poliskårens mindre framstående medarbetare – och förekommer inte i filmatiseringarna. |
||
| ⚫ | |||
* '''Inga Beck''' – Martins hustru, som förekommer i de fem första böckerna. Efter många års tilltagande kärlekslöst förhållande separerar hon och Beck i "Polis, polis, potatismos!". |
|||
| ⚫ | |||
| ⚫ | * '''Gun Kollberg''' – Kollbergs betydligt yngre hustru, som introduceras i "Roseanna", och sedermera blir mor till hans två barn, Bodil och Joakim. Till skillnad från makarna Beck, är paret Kollbergs äktenskap genuint lyckligt. |
||
| ⚫ | |||
* '''Ingrid''' och '''Rolf Beck''' – Martin och Ingas barn, introducerade i "Roseanna". När de i senare böcker blivit vuxna utvecklar Beck en nära vänskapsrelation med Ingrid, medan han för sig själv erkänner att han aldrig riktigt gillat Rolf, som står närmare modern. |
|||
| ⚫ | :Dottern spelas av [[Nina Widerberg]] i "Mannen på taket", och i filmerna med Gösta Ekman – där hon kallas för Putte – av [[Tova Magnusson-Norling]]. Sonen medverkar endast i filmen "Roseanna" (1993), där han heter Erik och spelas av [[Victor Ginner]]. I filmerna med Haber har dottern, som här heter Inger, en relativt stor roll, och spelas av [[Rebecka Hemse]]. |
||
| ⚫ | |||
:I "Mannen på taket" gestaltas hon av [[Eva Remaeus]], och hon och Kollberg har tillsammans sonen Johan, spelad av [[Johan Widerberg]]. I filmerna med Ekman spelar [[Ing-Marie Carlsson]] rollen. |
|||
* '''Rhea Nielsen''' – självständig och rakryggad [[maoist]]isk socialarbetare, som Beck träffar i "Det slutna rummet", och är hans livspartner och förtrogna i seriens avslutande böcker. Förekommer inte i filmatiseringarna. |
* '''Rhea Nielsen''' – självständig och rakryggad [[maoist]]isk socialarbetare, som Beck träffar i "Det slutna rummet", och är hans livspartner och förtrogna i seriens avslutande böcker. Förekommer inte i filmatiseringarna. |
||
:Filmserien med Peter Haber i rollen som ''Martin Beck'', innefattar huvudsakligen [[Martin Beck (filmer)#Filmserien med Peter Haber|nya rollfigurer]], exempelvis: |
|||
* '''[[Grannen (Beck-figur)|Grannen]]''' – med [[Orange|brandgult]] hår, röda glasögon, landstingsgul stödkrage för nacken och ständiga fråga om Beck ändå inte ska ha sig "en [[Grogg|stänkare]]", är [[Ingvar Hirdwall]]s patenterade roll. Rollfiguren finns ju inte i böckerna utan är manusförfattaren [[Rolf Börjlind]]s påhitt. |
|||
== Litterär skylt == |
== Litterär skylt == |
||
[[File:Det litterära Stockholm, Dalagatan 34.jpg|thumb|Dalagatan 34 i Stockholm med ett citat ur Sjöwall |
[[File:Det litterära Stockholm, Dalagatan 34.jpg|thumb|Dalagatan 34 i Stockholm med ett citat ur Sjöwall Wahlöös ''"Den vedervärdige mannen från Säffle"''.]] |
||
En [[litterär skylt]] finns uppsatt på [[Dalagatan]] 34 i Stockholm med ett citat ur ''[[Den vedervärdige mannen från Säffle]]'':<br> |
En [[litterär skylt]] finns uppsatt på [[Dalagatan]] 34 i Stockholm med ett citat ur ''[[Den vedervärdige mannen från Säffle]]'':<br> |
||
:''"– Det här är Gunvald Larsson. I fastigheten Dalagatan trettiofyra finns nu en vansinnig människa, som skjuter från taket eller översta våningen med ett automatgevär. Det ligger två döda poliser framför [[Eastmaninstitutet]]. Slå larm i alla innerstadsdistrikt."''<ref>''Nya vägvisaren till Litterära skyltar i Stockholm'', Vera Székely, Stockholms kulturförvaltning, Stockholm 2001. s. 80–81.</ref> |
:''"– Det här är Gunvald Larsson. I fastigheten Dalagatan trettiofyra finns nu en vansinnig människa, som skjuter från taket eller översta våningen med ett automatgevär. Det ligger två döda poliser framför [[Eastmaninstitutet]]. Slå larm i alla innerstadsdistrikt."''<ref>''Nya vägvisaren till Litterära skyltar i Stockholm'', Vera Székely, Stockholms kulturförvaltning, Stockholm 2001. s. 80–81.</ref> |
||
| ⚫ | |||
| ⚫ | |||
| ⚫ | |||
==Referenser== |
==Referenser== |
||
===Noter=== |
|||
<references> |
<references> |
||
<ref name=DN_1993>{{Webbref|url=https://tidningar.kb.se/8224221/1993-06-25/edition/11175/part/1/page/6/|titel=Deckarförfattaren som gick upp i rök|hämtdatum=2020-04-29|författare=Karen Söderberg|datum=1993-06-25|verk=[[Dagens Nyheter]]}}</ref> |
<ref name=DN_1993>{{Webbref|url=https://tidningar.kb.se/8224221/1993-06-25/edition/11175/part/1/page/6/|titel=Deckarförfattaren som gick upp i rök|hämtdatum=2020-04-29|författare=Karen Söderberg|datum=1993-06-25|verk=[[Dagens Nyheter]]}}</ref> |
||
| Rad 142: | Rad 189: | ||
<ref name=libris>[http://libris.kb.se/form_extended.jsp?f=ext Sökning i Libris.]</ref> |
<ref name=libris>[http://libris.kb.se/form_extended.jsp?f=ext Sökning i Libris.]</ref> |
||
</references> |
</references> |
||
| ⚫ | |||
| ⚫ | |||
| ⚫ | |||
{{Martin Beck}} |
{{Martin Beck}} |
||
Nuvarande version från 16 mars 2024 kl. 13.38
| Maj Sjöwall och Per Wahlöö | |
| Pseudonym | Sjöwall Wahlöö |
|---|---|
| Språk | svenska |
| Verksam | 1965–75 |
| Noterbara verk | Roman om ett brott (10 delar) |
Sjöwall Wahlöö var ett internationellt känt svenskt författarpar, bestående av Maj Sjöwall och Per Wahlöö.[1][2][3]
Roman om ett brott
[redigera | redigera wikitext]Tillsammans författade Sjöwall-Wahlöö tio polisromaner i serien Roman om ett brott utgivna på Norstedts förlag mellan 1965 och 1975. De skrev femton kapitel var, "en bok om året i tio år utom ett".[4] Utgångspunkten var, att beskriva ett kollektiv av poliser, där förste kriminalassistenten - senare kriminalkommissarien och chefen för riksmordkommissionen - Martin Beck utkristalliseras som huvudperson, inte minst genom filmatiseringar av böckerna.[5] Böckerna är skrivna i en realistisk tradition, som utgår från polisernas arbete, med ett för tiden då böckerna skrevs typiskt starkt samhällskritiskt perspektiv. De innehåller även flera referenser till dokumentära händelser, som skedde under de år då romansviten skrevs.[5] Detta var en reaktion från författarna på, att det tidigare nästan enbart skrivits deckare i en anglosaxisk borgerlig berättartradition i Sverige.[5] Samtliga av Sjöwall-Wahlöös romaner har filmatiserats, antingen i Sverige eller i andra länder.
Författarparet belönades 1968 med Sherlock-priset för romanen Den skrattande polisen.[6] År 1971 tilldelades författarna även Edgarpriset – ibland kallat deckarvärldens Nobelpris – för Den skrattande polisen.[7]
Böckerna har återutgivits flera gånger, bland annat 2005 då alla tio böckerna gavs ut i en box tillsammans med en extra bok, som handlade om själva boksviten. Serien uppmärksammades både i Sverige och internationellt för sina för deckargenren ovanligt djupa sociala dimensioner och sin samhällskritik.
Författarskap
[redigera | redigera wikitext]Maj Sjöwall och Per Wahlöö träffades första gången i början på 1960-talet, då Per Wahlöö arbetade på tidningen Folket i Bild och Maj Sjöwall på tidningen Idun. Sommaren 1962 var första gången de samarbetade då Maj Sjöwall utförde redaktörsarbete på en bok som Per Wahlöö höll på att skriva. De inledde en kärleksrelation och flyttade ihop i början av 1963.[8] De fick två barn tillsammans, Tetz och Jens, som båda är aktiva inom filmindustrin. Jens Sjöwall Wahlöö har arbetat som elektriker i flera av de Martin Beck-filmer där Gösta Ekman spelat huvudrollen,[9] och Tetz Sjöwall Wahlöö har varit produktionsassistent i några av dessa.[10]
Författarna anklagades för att vid flera tillfällen ha efterliknat Ed McBain.[11] Enligt Maj Sjöwall hade hon och Per Wahlöö inte läst Ed McBain innan de började skriva på sin romansvit, vars första bok utkom 1965. Vidare menar Maj Sjöwall att det endast är humorn som överensstämmer, och att exempelvis samhällskritiken – en viktig ingrediens hos Sjöwall Wahlöö – inte finns i Ed McBains kriminalromaner i samma utsträckning.[8] Sjöwall Wahlöö har översatt flera av McBains böcker. De översatte Deckarna, Dockan, Dråpet, Dröjaren, Handen, Hatet, Hotet, Hämnden och Pusslet, av vilka de första översättningarna kom 1968.[12][13]
Bibliografi
[redigera | redigera wikitext]Serien Roman om ett brott, i årtalsordning:
- 1965 - Roseanna
- 1966 - Mannen som gick upp i rök
- 1967 - Mannen på balkongen
- 1968 - Den skrattande polisen
- 1969 - Brandbilen som försvann
- 1970 - Polis, polis, potatismos!
- 1971 - Den vedervärdige mannen från Säffle
- 1972 - Det slutna rummet
- 1974 - Polismördaren
- 1975 - Terroristerna
Uppföljare
[redigera | redigera wikitext]Det har kommit ut ytterligare en bok om Martin Beck:
- 1989 - Dansk Intermezzo
Denna bok är skriven på danska av Maj Sjöwall och Bjarne Nielsen. Boken är utgiven på Pinkertons förlag i Köpenhamn 1989. Boken gavs ut i endast 300 exemplar, och publicerades först som novell i Ugemagasinet Søndag - nummer 42 i oktober 1987 - med titeln ”Dødens købmand”. Ett exemplar av boken finns på Kungliga biblioteket i Stockholm.[14]
Böcker om Sjöwall Wahlöös författarskap
[redigera | redigera wikitext]- 1976 – Roman om en forbrydelse: Sjöwall/Wahlöö's værk og virkelighed skriven på danska av Ejgil Søholm
- 2005 – Martin Beck - Böckerna, brotten och tiden skriven av Bo Hammar på Norstedts förlagsgrupp
- 2020 – Boken om Beck skriven av Johan Erlandsson på Piratförlaget
Filmatiseringar
[redigera | redigera wikitext]Tidiga svenska filmatiseringar
- 1967 - Roseanna
- 1976 - Mannen på taket (filmatisering av romanen Den vedervärdige mannen från Säffle)[15]
"Historien om ett brott"
Med Gösta Ekman som Martin Beck.
- 1993 - Roseanna
- 1993 - Mannen på balkongen
- 1993 - Brandbilen som försvann
- 1993 - Polis polis potatismos
- 1994 - Polismördaren
- 1994 - Stockholm Marathon (fritt efter Terroristerna)
Filmatiseringar på andra språk
- 1973 - The Laughing Policeman (amerikansk filmatisering av romanen Den skrattande polisen)
- 1980 - Nezakontjennyj uzjin (sovjetisk filmatisering av romanen Polis, polis, potatismos!)
- 1980 - Der Mann, der sich in Luft auflöste (tysk-ungersk filmatisering av Mannen som gick upp i rök)
- 1993 - Beck – De gesloten kamer (nederländsk filmatisering av Det slutna rummet)
Härutöver har ytterligare 50 filmer producerats baserade på ett par av romanfigurerna, med Peter Haber i rollen som Martin Beck.
Radiodramatiseringar
[redigera | redigera wikitext]Brittiska BBC sände 2012–2013 en radiodramatisering av hela bokserien, under titeln "The Martin Beck Killings". Steven Mackintosh spelar Beck.[16] Härutöver medverkar bland annat Neil Pearson som Kollberg, Ralph Ineson som Larsson, Russell Boulter som Rönn, och Adrian Scarborough som Melander.
- Roseanna (27 oktober 2012)
- The Man who Went Up in Smoke (3 november 2012)
- The Man on the Balcony (10 november 2012)
- The Laughing Policeman (17 november 2012)
- The Fire Engine That Disappeared (24 november 2012)
- Murder at the Savoy (6 juli 2013)
- The Abominable Man (13 juli 2013)
- The Locked Room (20 jul 2013)
- Cop Killer (27 juli 2013)
- The Terrorists (3 augusti 2013)
Rollfigurer
[redigera | redigera wikitext]
 |
Det här avsnittet behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. Motivering: Är detta hämtat från källor eller originalforskning? (2020-02) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
- Martin Beck – född 1922, förste kriminalassistent 1950, senare kriminalkommissarie från januari 1967 och chef för riksmordkommissionen. Känd som en utmärkt förhörsledare.
- Lennart Kollberg – förste kriminalassistent, född 1924. Han är Martin Becks närmaste kollega och goda vän. Kollberg började i poliskåren 1946. Redan 1965 finns han med i den första boken, "Roseanna" i serien Roman om ett brott.[17] Lennart Kollberg är redig, röker inte, spelar schack och har en lättläst handstil samt är en gourmand. Som tidigare fallskärmsjägare är han långt mer kvick i vändningarna och skicklig på att försvara sig mot fysiska angrepp än vad hans överviktiga kropp ger sken av. Kollberg vägrar konsekvent, att bära vapen sedan han som ung polis råkat skjuta ihjäl en människa.[17] På grund av en tilltagande antipati gentemot polisväsendet och dess militarisering begär Lennart Kollberg avsked från den dåvarande polismyndigheten i nionde och näst sista boken, Polismördaren från 1974. Kollberg har en väldigt liten roll i den sista boken Terroristerna[18]
- På film gestaltas Lennart Kollberg av Hans Bendrik i Roseanna (1967), av Sven Wollter i Mannen på taket (1976) och av Kjell Bergqvist i Ekman-filmerna. Han figurerar inte i Haber-filmerna; dock omnämns han, som en före detta kollega, i den första av dessa filmer. I senare Haber-filmerna medverkar rollfiguren Steinar Hovland, som är vagt baserad på Kollberg.
- Fredrik Melander – en äldre förste kriminalassistent, född 1920. Melander är bosatt vid Polhemsgatan på Kungsholmen. Han betraktas som både snål och tråkig av kollegorna, men är också synnerligen systematisk. Melander kännetecknas dessutom av ett närmast perfekt minne för personer och händelser. Bland kollegorna är han även känd för sitt behov av tio timmars nattsömn, och sina osedvanligt långa toalettbesök. Melander debuterar i ”Roseanna”, men från och med Polis, polis, potatismos! har han lämnat Becks innersta cirkel – först för polisens våldsrotel och därefter stöldroteln – och han förekommer därför i mindre utsträckning i de senare böckerna.
- I 1967 års Roseanna gestaltas han av Jan Erik Lindqvist, och i Mannen på taket av Folke Hjort.
- Gunvald Larsson – förste kriminalassistent, född 1925, ogift och bosatt i Bollmora. Larsson är en polis som ofta tar lagen i egna händer, och ogillas av såväl flertalet kollegor som överordnade. Han debuterar i den tredje boken, Mannen på balkongen, och har ett förflutet i både marinen och handelsflottan. Han är av överklassbakgrund, men har brutit såväl med den som med sin släkt, och saknar egen familj. Han har dock bevarat vissa vanor, som exklusiv klädsmak och en fäbless för dyra och ovanliga bilmärken.
- Rollen som Gunvald Larsson har spelats av Thomas Hellberg (1976 i Bo Widerbergs "Mannen på taket") och av Bruce Dern i den amerikanska filmen "Den skrattande polisen" från 1973. Rollfigurens namn var i denna film Leo Larsen.
- De två skådespelare som tolkat Gunvald Larsson flest gånger är Rolf Lassgård, som spelade rollfiguren i de sex filmerna från 1993 med Gösta Ekman i rollen som Martin Beck, och Mikael Persbrandt i filmerna med Peter Haber i titelrollen.[19]).
- Einar Rönn – eftertänksam, sävlig kriminalpolis bördig från Norrland, utan särskilt stora ambitioner, men med bra intellekt och god personkännedom. Lever i ett kärleksfullt äktenskap med samiskan Unda, med vilken han har sonen Mats, och längtar ständigt hem till sin barndoms Arjeplog. Fysiskt kännetecknas han av sin alltid röda och rinnande näsa. Omnämns redan i Mannen som gick upp i rök, men debuterar liksom Gunvald Larsson i Mannen på balkongen, och till kollegornas förvåning är Rönn och Gunvald goda vänner.
- Han spelas av Håkan Serner i Mannen på taket och av Bernt Ström i filmerna med Gösta Ekman.
- Åke Stenström – yngre polis som lider av visst mindervärdeskomplex gentemot sina mer erfarna kollegor i allmänhet och Kollberg i synnerhet. Har dock specifik fallenhet för att skugga misstänkta. Stenström debuterar i "Roseanna" och skjuts till döds i den fjärde boken, "Den skrattande polisen".
- I 1967 års "Roseanna" är rollfiguren dock betydlig äldre, och spelas av Leif Liljeroth.
- Evald Hammar – Becks överordnade i de tidigare böckerna, till dess han går i pension i "Brandbilen som försvann". Till skillnad från majoriteten av Becks överordnade beskrivs Hammar som kompetent, och med stort förtroende för Beck och hans kollegor. Spelas i filmerna med Gösta Ekman av Torgny Anderberg.
- Per Månsson – kriminalkommissarie i Malmö som introduceras i den andra boken i serien, "Mannen som gick upp i rök". Han är kompetent, med ett nästintill osvikligt lugn, och kännetecknas av ovanan att hela tiden tugga på en tandpetare - gärna med mentolsmak.
- I filmerna med Gösta Ekman spelas han av Ingvar Andersson.
- Karl Kristiansson och Kurt Kvant[20] – en duo relativt odugliga patrullerande radiopoliser. Trots att de gör sitt bästa för att undvika ingripanden, hamnar de gång på gång i händelsernas centrum. De debuterar i "Mannen som gick upp i rök", då de ännu tjänstgör i Malmö, och återkommer i flertalet av de nästföljande böckerna, efter att ha fått förflyttning till Solna-polisen. I "Mannen på balkongen" lyckas de av ren tur gripa en efterspanad mördare, och i "Polis, polis, potatismos!" stannar de och äter lunch istället för att gripa en misstänkt. Kvant dödas i tjänsten i "Den vedervärdige mannen från Säffle", och ersätts från och med "Det slutna rummet" av den våldsförhärligande karriäristen Kenneth Kvastmo.
- Kristiansson och Kvant spelas i filmerna med Gösta Ekman av P-G Hylén och Birger Österberg.
- Oskar Hjelm – mycket skicklig kriminaltekniker vid SKL, som dock ständigt klagar på sin arbetsbelastning och är svag för smicker. Debuterar i "Mannen på balkongen".
- I Ekman-filmerna är han ersatt av Greta Hjelm, spelad av Agneta Ekmanner.
- Åsa Thorell – introduceras som Åke Stenströms flickvän i "Den skrattande polisen". Efter Stenströms död flyttar Åsa under en tid in hos Kollberg, och börjar utbilda sig till polis. Har en spirande kärleksrelation med Beck efter dennes skilsmässa, något som dock ebbar ut och deras förhållande övergår till att bli strikt kollegialt. I den avslutande boken tjänstgör hon som kriminalare vid Märsta-polisen.
- I Ekman-filmerna spelas hon av Lena Nilsson.
- Benny Skacke – ung ambitiös karriärist med uttalad dröm att bli polischef. Anställs, som Stenströms ersättare, i den femte boken, "Brandbilen som försvann". Från och med den efterföljande boken, "Polis, polis, potatismos!", tjänstgör Skacke dock vid Malmö-polisen, men efter Kollbergs avsked är han tillbaka i Stockholm i den tionde och avslutande boken, "Terroristerna".
- Han gestaltas i Ekman-filmerna av Niklas Hjulström, och i de två första Haber-filmerna av Figge Norling.
- Stig Malm – Hammars efterträdare som Becks överordnade. Debuterar i "Polis, polis, potatismos!" och har politisk, snarare än polisiär, bakgrund. Han vet därmed ganska lite om faktiskt polisarbete. Han är såväl insmickrande mot sina överordnande som obotligt fåfäng, och hyser en förkärlek till spektakulära och överdådiga insatser.
- Spelas i "Mannen på taket" av Torgny Anderberg (som senare spelade Evald Hammar i Ekman-filmerna) och i filmerna med Gösta Ekman av Jonas Falk.
- Motalapolisen Gunnar Ahlberg ("Roseanna" och "Mannen på balkongen", spelad av Tor Isedal i "Roseanna" från 1967) och Anderslövpolisen Herrgott Nöjd ("Polismördaren" och "Terroristerna", spelad av Tomas Norström i "Polismördaren" från 1994) medverkar i två böcker vardera, som kapabla kollegor till Beck.
- Mindre framträdande återkommande representanter för polisen inkluderar Richard Ullholm, Rune Ek, Bo Zachrisson, Strömgren, och Norman Hansson i och omkring Stockholm, och Backlund, Emil Elofsson och Gustaf Borglund i Malmö. De har i huvudsak marginella roller i böckerna – ofta som exempel på poliskårens mindre framstående medarbetare – och förekommer inte i filmatiseringarna.
- Inga Beck – Martins hustru, som förekommer i de fem första böckerna. Efter många års tilltagande kärlekslöst förhållande separerar hon och Beck i "Polis, polis, potatismos!".
- I 1967 års "Roseanna" spelas hon av Ann-Marie Adamsson, i "Mannen på taket" av Gunnel Wadner, och i filmerna med Gösta Ekman av Anita Ekström. I den första av Haber-filmerna spelas Becks ex-fru, här kallad Kerstin, av Bergljót Arnadóttir.
- Ingrid och Rolf Beck – Martin och Ingas barn, introducerade i "Roseanna". När de i senare böcker blivit vuxna utvecklar Beck en nära vänskapsrelation med Ingrid, medan han för sig själv erkänner att han aldrig riktigt gillat Rolf, som står närmare modern.
- Dottern spelas av Nina Widerberg i "Mannen på taket", och i filmerna med Gösta Ekman – där hon kallas för Putte – av Tova Magnusson-Norling. Sonen medverkar endast i filmen "Roseanna" (1993), där han heter Erik och spelas av Victor Ginner. I filmerna med Haber har dottern, som här heter Inger, en relativt stor roll, och spelas av Rebecka Hemse.
- Gun Kollberg – Lennart Kollbergs betydligt yngre hustru, som introduceras i "Roseanna", och sedermera blir mor till hans två barn, Bodil och Joakim. Till skillnad från makarna Beck, är paret Kollbergs äktenskap genuint lyckligt.
- I "Mannen på taket" gestaltas hon av Eva Remaeus, och hon och Kollberg har tillsammans sonen Johan, spelad av Johan Widerberg. I filmerna med Ekman spelar Ing-Marie Carlsson rollen.
- Rhea Nielsen – självständig och rakryggad maoistisk socialarbetare, som Beck träffar i "Det slutna rummet", och är hans livspartner och förtrogna i seriens avslutande böcker. Förekommer inte i filmatiseringarna.
- Filmserien med Peter Haber i rollen som Martin Beck, innefattar huvudsakligen nya rollfigurer, exempelvis:
- Grannen – med brandgult hår, röda glasögon, landstingsgul stödkrage för nacken och ständiga fråga om Beck ändå inte ska ha sig "en stänkare", är Ingvar Hirdwalls patenterade roll. Rollfiguren finns ju inte i böckerna utan är manusförfattaren Rolf Börjlinds påhitt.
Litterär skylt
[redigera | redigera wikitext]
En litterär skylt finns uppsatt på Dalagatan 34 i Stockholm med ett citat ur Den vedervärdige mannen från Säffle:
- "– Det här är Gunvald Larsson. I fastigheten Dalagatan trettiofyra finns nu en vansinnig människa, som skjuter från taket eller översta våningen med ett automatgevär. Det ligger två döda poliser framför Eastmaninstitutet. Slå larm i alla innerstadsdistrikt."[21]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ Nationalencyklopedin (1995). NE HF band 16. NE Nationalencyklopedin. sid. 498-499. Libris 16944219. ISBN 978-91-976241-5-2
- ^ Nationalencyklopedin (1996). NE KL band 19. NE Nationalencyklopedin. sid. 184. Libris 14742574. ISBN 9789197624244
- ^ Hägg, Göran (1999). Den svenska litteraturhistorien ([Ny utg.]). Stockholm: Wahlström & Widstrand. sid. 607-610. Libris 7282926. ISBN 91-46-17629-2
- ^ Karen Söderberg (25 juni 1993). ”Deckarförfattaren som gick upp i rök”. Dagens Nyheter. https://tidningar.kb.se/8224221/1993-06-25/edition/11175/part/1/page/6/. Läst 29 april 2020.
- ^ [a b c] Maj Sjöwall (1994) Roseanna (introduktion till ljudbok), Piratförlaget
- ^ Sjöwall, Maj; Wahlöö Per (1981). Den skrattande polisen: roman om ett brott ([Ny utg.]). Stockholm: Norstedt. Libris 7153460. ISBN 9118190723
- ^ Linder, Lars (22 oktober 2020). ”Becks väg från svart samhällskritik till urtvättat varumärke”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/kultur/becks-vag-fran-svart-samhallskritik-till-urtvattat-varmarke/. Läst 22 oktober 2020.
- ^ [a b] Eklund, Stefan (19 juni 2010). ”Deckardam”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/deckardam-svd-moter-maj-sjowall-kvinnan-bakom-beck-bockerna_4887005.svd. Läst 9 december 2013.
- ^ "Jens Sjöwall". Svensk Filmdatabas. Läst 14 december 2013.
- ^ "Tetz Sjöwall". Svensk Filmdatabas. Läst 14 december 2013.
- ^ Eriksson, Magnus (2005-07-09/2009-02-26): "Polisromanens fader – en sentida Zola". Svd.se. Läst 14 december 2013.
- ^ Sökning i Libris.
- ^ Sökning Wahlöö McBain i Libris
- ^ Sjöwall, Maj; Nielsen Bjarne (1989) (på danska). Dansk intermezzo: novelle. Pinkertons novellebibliotek ; 3. København: Pinkerton. Libris 7731413. ISBN 8788469220
- ^ Furhammar, Leif (1991). Filmen i Sverige: en historia i tio kapitel. Höganäs: Bra böcker i samarbete med Filminstitutet. sid. 322-23, 333, 339. Libris 1277279
- ^ ”The Martin Beck Killings”. BBC. http://www.bbc.co.uk/programmes/articles/1NNPWbg4MksrbW8cFnjRkZB/about.
- ^ [a b] Sjöwall, Maj; Wahlöö Per, Mankell Henning (2020). Roseanna: roman om ett brott. [Stockholm]: Piratförlaget. sid. 265. Libris cpxh505z9327dk0l. ISBN 9789164207036, Bokens tillkomst.
- ^ Sjöwall, Maj; Wahlöö Per (1974). Polismördaren: roman om ett brott. Roman om ett brott. Stockholm: Norstedt. sid. 261-263. Libris 7151995. ISBN 9117422019
- ^ ”Mikael Persbrandt”. ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/mikael-persbrandt. Läst 28 januari 2018.
- ^ ”Roman om ett brott och många lustiga namn. • kallelind.se”. kallelind.se. 26 november 2007. https://www.kallelind.se/blogg/roman-om-ett-brott-och-manga-lustiga-namn/. Läst 6 juli 2022.
- ^ Nya vägvisaren till Litterära skyltar i Stockholm, Vera Székely, Stockholms kulturförvaltning, Stockholm 2001. s. 80–81.
Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]- Erlandsson, Johan (2020). Boken om Beck: och Sjöwall Wahlöö och tiden som for. Stockholm: Piratförlaget. Libris x8ffzk42vlvwkp8b. ISBN 9789164206282
- Hammar, Bo (2005). Martin Beck: böckerna, brotten och tiden. Stockholm: Pan. Libris 9803801. ISBN 9172636564
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||