Hoppa till innehållet

Frank Rutherford: Skillnad mellan sidversioner

Från Wikipedia
Innehåll som raderades Innehåll som lades till
Svensson1bot (Diskussion | Bidrag)
m clean up, replaced: IAAFs-webbplats → IAAF:s webbplats med AWB
DIEXEL (Diskussion | Bidrag)
 
(En mellanliggande sidversion av en annan användare visas inte)
Rad 15: Rad 15:
Rutherfords genombrott kom när han vid [[Inomhus-VM i friidrott 1987|Inomhus-VM 1987]] i [[Indianapolis]] blev bronsmedaljör i tresteg med ett hopp på 17,02. Samma år deltog han vid [[VM i friidrott 1987|VM utomhus]] i [[Rom]] där han inte gick vidare till finalen. [[1991]] deltog han vid VM både inomhus och utomhus men tog sig inte heller då vidare till finalomgången.
Rutherfords genombrott kom när han vid [[Inomhus-VM i friidrott 1987|Inomhus-VM 1987]] i [[Indianapolis]] blev bronsmedaljör i tresteg med ett hopp på 17,02. Samma år deltog han vid [[VM i friidrott 1987|VM utomhus]] i [[Rom]] där han inte gick vidare till finalen. [[1991]] deltog han vid VM både inomhus och utomhus men tog sig inte heller då vidare till finalomgången.


Karriärens höjdpunkt kom under [[1992]] då han dels i maj noterade sitt personliga rekord 17,41, en längd som stod sig som nationsrekord tills [[Leevan Sands]] slog det [[2002]]. Samma år 1992 deltog Rutherford vid [[Olympiska sommarspelen 1992|Olympiska sommarspelen]] i [[Barcelona]] där han tog Bahamas första olympiska medalj i friidrott när han slutade på tredje plats. De enda som hoppade längre än de 17,36 var [[USA]]s [[Mike Conley]] och [[Charles Simpkins]].
Karriärens höjdpunkt kom under [[1992]] då han dels i maj noterade sitt personliga rekord 17,41, en längd som stod sig som nationsrekord tills [[Leevan Sands]] slog det [[2002]]. Samma år 1992 deltog Rutherford vid [[Olympiska sommarspelen 1992|Olympiska sommarspelen]] i [[Barcelona]] där han tog Bahamas första olympiska medalj i friidrott när han slutade på tredje plats. De enda som hoppade längre än de 17,36 var [[USA]]:s [[Mike Conley]] och [[Charles Simpkins]].


Efter framgången 1992 lyckades han aldrig nå samma resultat. Vid varken [[VM i friidrott 1993|VM 1993]] eller [[VM i friidrott 1995|1995]] tog han sig vidare till finalen och vid hans sista mästerskap [[Olympiska sommarspelen 1996]] i [[Atlanta]] slutade han på elfte plats.
Efter framgången 1992 lyckades han aldrig nå samma resultat. Vid varken [[VM i friidrott 1993|VM 1993]] eller [[VM i friidrott 1995|1995]] tog han sig vidare till finalen och vid hans sista mästerskap [[Olympiska sommarspelen 1996]] i [[Atlanta]] slutade han på elfte plats.
Rad 36: Rad 36:
[[Kategori:Tävlande i friidrott vid olympiska sommarspelen 1996]]
[[Kategori:Tävlande i friidrott vid olympiska sommarspelen 1996]]
[[Kategori:Levande personer]]
[[Kategori:Levande personer]]
[[Kategori:Bahamanska idrottare under 1900-talet]]

Nuvarande version från 30 december 2023 kl. 05.38

Frank Rutherford
Friidrott
Nation: Bahamas Bahamas
Olympiska spel
Brons Barcelona 1992 Tresteg
Världsmästerskap inomhus
Brons Indianapolis 1987 Tresteg
Panamerikanska spelen
Brons Indianapolis 1987 Tresteg

Frank Rutherford MBE, född den 23 november 1964, är en friidrottare från Bahamas som tävlade i tresteg under 1980-talet och 1990-talet.

Rutherfords genombrott kom när han vid Inomhus-VM 1987 i Indianapolis blev bronsmedaljör i tresteg med ett hopp på 17,02. Samma år deltog han vid VM utomhus i Rom där han inte gick vidare till finalen. 1991 deltog han vid VM både inomhus och utomhus men tog sig inte heller då vidare till finalomgången.

Karriärens höjdpunkt kom under 1992 då han dels i maj noterade sitt personliga rekord 17,41, en längd som stod sig som nationsrekord tills Leevan Sands slog det 2002. Samma år 1992 deltog Rutherford vid Olympiska sommarspelen i Barcelona där han tog Bahamas första olympiska medalj i friidrott när han slutade på tredje plats. De enda som hoppade längre än de 17,36 var USA:s Mike Conley och Charles Simpkins.

Efter framgången 1992 lyckades han aldrig nå samma resultat. Vid varken VM 1993 eller 1995 tog han sig vidare till finalen och vid hans sista mästerskap Olympiska sommarspelen 1996 i Atlanta slutade han på elfte plats.