Sago: Skillnad mellan sidversioner

Innehåll som raderades Innehåll som lades till

Inline

Nuvarande version från 17 december 2023 kl. 05.00

Se även: Saga

Sagogryn eller Sago är en traditionell livsmedelsingrediens. Grynen består av stärkelse från palmmärg, potatis eller maniok, och används bland annat till redning av soppor.

Sagopalmen

Namnet har ingenting med saga att göra utan kommer från malajiskans sag, som är namnet på en palm, Metroxylon sagu, ur vars märg man utvinner stärkelse i form av mjöl eller gryn. En palm ger cirka 200 kg sago.^[1]

Palmen förekommer på Indonesiens öar och Malackahalvön. Före blomningen och fruktsättningen består den omkring 10 m höga stammen av en hård, endast 5–6 cm tjock ved, som omsluter en relativt tjock, på stärkelse rik märg, varav sago bereds. Under fruktsättningen förbrukas den i märgen avsatta upplagsnäringen alldeles, så att stammen, då frukterna mognat, är endast ett tomt rör och bortdör. En sådan palm lever icke över 15 år.

Sago tillverkas också av märgen från kottepalmen Cycas revoluta (Thunberg). Denna märg kan dock vara giftig och därför måste sago från C. revoluta beredas ungefär som maniok.

I Malaysia och i andra delar av Sydostasien kan man äta en efterrätt på sagogrynspudding som serveras med kokosmjölk och en typ av sockerlag.

Produktion förr

I handeln förekom förr olika slag av sagoberedningar. Sagomjöl bereddes mest på Moluckerna på det sätt, att stammen huggs i stycken, som klyvs, varefter märgen uttas och söndermals till ett grovt pulver, snarlikt sågspån, vilket utröres med vatten och silas. Ur den silade vätskan avsätter sig sagostärkelsen. Denna renas sedan genom upprepad uppslamning i nytt vatten och ny silning samt torkas slutligen. Det sålunda renade sagomjölet är ett fint, vitt eller något rödlätt pulver, bestående av stärkelsekorn. Sagogryn tillverkas därigenom, att man blandar sagomjöl med vatten till en deg, som antingen torkas och sedan grovt males till gryn eller också, vilket är vanligare, pressas genom ett durkslag över en panna av järnplåt, varunder lindrig eld underhålles. Därigenom att pannan ständigt hålls i skakande rörelse, omformas de genompressade strålarna av sagodegen till rundade gryn, som får ett halvgenomskinande utseende, emedan stärkelsen blivit delvis förklistrad.

De bruna eller rödaktiga sagogrynen är färgade. Den ostindiska sagon, som ofta kallas pärlsago, framställs till största delen i Singapore.

Import och ersättning

Sagogrynen infördes tidigt till Sverige. Under perioden 1769–1806 låg införseln på nästan 1,7 ton sagogryn per år. Grynen fraktades i regel i tunnor men användes även som packning i porslinskistor.^[1]

Successivt kom dock importen av palmstärkelse helt att ersattas av gryn gjorda av stärkelse från potatis eller maniok (tapioka). Den mesta hos oss förbrukade sagon tillverkas i Europa i flera sorter (vita och rödaktiga) av potatisstärkelse och kallas därför även potatisgryn. Reppe Glykos var den sista svenska tillverkaren av sagogryn.

Svensk användning

Enligt Svenska Akademiens ordbok är det första belägget på ordet hämtat från Cajsa Wargs kokbok 1755.^[1]

I hushållen används grynen bland annat till soppor (särskilt där grynen kokas ihop med kanel, saft, russin och annan torkad frukt), fruktkräm och geléer.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Sago, 1904–1926.

^ [a b c] ”Importerade varor: Sago och sagogryn”. Nordiska museet. Arkiverad från originalet den 30 oktober 2007. https://web.archive.org/web/20071030101156/http://www.nordiskamuseet.se/exhibs/ostindiska/system/varor_imp/varor_imp_sago.html. Läst 1 oktober 2023.

[NM-1] [a b c] ”Importerade varor: Sago och sagogryn”. Nordiska museet. Arkiverad från originalet den 30 oktober 2007. https://web.archive.org/web/20071030101156/http://www.nordiskamuseet.se/exhibs/ostindiska/system/varor_imp/varor_imp_sago.html. Läst 1 oktober 2023.

[1]

@@ Rad 1: / Rad 1: @@
+{{se även|Saga}}
-'''Sagogryn''' eller '''Sago''' är en traditionell [[livsmedel]]singrediens. [[Gryn]]en består av [[stärkelse]] från [[palmer|palmmärg]] eller [[potatis]], och används bland annat till redning av [[soppor]].
+[[Bild:Sago pancake PNG.JPG|thumb|Pannkaka gjord av sago]]
+'''Sagogryn''' eller '''Sago''' är en traditionell [[livsmedel]]singrediens. [[Gryn]]en består av [[stärkelse]] från [[palmer|palmmärg]], [[potatis]] eller [[maniok]], och används bland annat till redning av [[soppor]].
-==Sagopalmen==
+== Sagopalmen ==
-Namnet har ingenting med ''[[saga]]'' att göra utan kommer från [[malajiska]]ns ''sag'', som är namnet på en [[palmer|palm]] (''metroxylon rumphii mart.'' eller ''cycas circinalis lin.'') ur vars märg man utvinner stärkelse i form av [[mjöl]] eller gryn. En palm ger cirka 200 kg sago. Palmen förekommer på [[Indonesien]]s öar och [[Malackahalvön]].
+[[Fil:Sago (Metroxylon sagu) in New Guinea.jpg|miniatyr|Sagopalm]]
+Namnet har ingenting med ''[[saga]]'' att göra utan kommer från [[malajiska]]ns ''sag'', som är namnet på en [[palmer|palm]], ''[[Metroxylon sagu]]'', ur vars märg man utvinner stärkelse i form av [[mjöl]] eller gryn. En palm ger cirka 200 kg sago.<ref name="NM">{{Webbref |url=http://www.nordiskamuseet.se/exhibs/ostindiska/system/varor_imp/varor_imp_sago.html |titel=Importerade varor: Sago och sagogryn |hämtdatum=2023-10-01 |utgivare=[[Nordiska museet]] |arkivurl=https://web.archive.org/web/20071030101156/http://www.nordiskamuseet.se/exhibs/ostindiska/system/varor_imp/varor_imp_sago.html |arkivdatum=2007-10-30}}</ref>
-Före blomningen och fruktsättningen består den omkring 10 m höga stammen av en hård, endast 5-6 cm tjock [[ved]], som omsluter en relativt tjock, på stärkelse rik märg, varav sago bereds. Under fruktsättningen förbrukas den i märgen avsatta upplagsnäringen alldeles, så att stammen, då frukterna mognat, är endast ett tomt rör och bortdör. En sådan palm lever icke över 15 år.
+Palmen förekommer på [[Indonesien]]s öar och [[Malackahalvön]]. Före blomningen och fruktsättningen består den omkring 10 m höga stammen av en hård, endast 5–6 cm tjock [[trä|ved]], som omsluter en relativt tjock, på stärkelse rik märg, varav sago bereds. Under fruktsättningen förbrukas den i märgen avsatta upplagsnäringen alldeles, så att stammen, då frukterna mognat, är endast ett tomt rör och bortdör. En sådan palm lever icke över 15 år.
+Sago tillverkas också av märgen från [[kottepalmer|kottepalm]]en ''[[Cycas revoluta]]'' ([[Carl Peter Thunberg|Thunberg]]). Denna märg kan dock vara giftig och därför måste sago från ''C. revoluta'' beredas ungefär som [[maniok]].
-I Malaysia och andra delar utav Sydostasien kan man äta en efterrätt på sagogrynspudding som serveras med kokosmjölk och en typ av sockerlag.
+I Malaysia och i andra delar av Sydostasien kan man äta en efterrätt på sagogrynspudding som serveras med kokosmjölk och en typ av sockerlag.
-==Produktion förr==
-I handeln förekom förr olika slag av sagoberedningar. Sagomjöl bereddes mest på [[Moluckerna]] på det sätt, att stammen huggs i stycken, som klyvs, varefter märgen uttas och söndermals till ett grovt pulver, snarlikt sågspån, vilket utröres med vatten och silas. Ur den silade vätskan avsätter sig sagostärkelsen. Denna renas sedan genom upprepad uppslamning i nytt vatten och ny silning samt torkas slutligen. Det sålunda renade sagomjölet är ett fint, vitt eller något rödlätt pulver, bestående av stärkelsekorn. Sagogryn tillverkas därigenom, att man blandar sagomjöl med vatten till en deg, som antingen torkas och sedan grovt males till gryn eller också, vilket är vanligare, pressas genom ett durkslag över en panna av järnplåt, varunder
-lindrig eld underhålles. Därigenom att pannan ständigt hålls i skakande rörelse, omformas de genompressade strålarna av sagodegen till rundade [[gryn]], som får ett halvgenomskinande utseende, emedan stärkelsen blivit delvis förklistrad.
+== Produktion förr ==
-De bruna eller rödaktiga sagogrynen är färgade. Den ostindiska sagon, som ofta kallas ''pärlsago'', framställs till största delen i [[Singapore]]. Den mesta hos oss förbrukade sagon tillverkas i Europa i flera sorter (vita och rödaktiga) av potatisstärkelse och kallas därför även potatisgryn.
+I handeln förekom förr olika slag av sagoberedningar. Sagomjöl bereddes mest på [[Moluckerna]] på det sätt, att stammen huggs i stycken, som klyvs, varefter märgen uttas och söndermals till ett grovt pulver, snarlikt sågspån, vilket utröres med vatten och silas. Ur den silade vätskan avsätter sig sagostärkelsen. Denna renas sedan genom upprepad uppslamning i nytt vatten och ny silning samt torkas slutligen. Det sålunda renade sagomjölet är ett fint, vitt eller något rödlätt pulver, bestående av stärkelsekorn. Sagogryn tillverkas därigenom, att man blandar sagomjöl med vatten till en deg, som antingen torkas och sedan grovt males till gryn eller också, vilket är vanligare, pressas genom ett durkslag över en panna av järnplåt, varunder lindrig eld underhålles. Därigenom att pannan ständigt hålls i skakande rörelse, omformas de genompressade strålarna av sagodegen till rundade [[gryn]], som får ett halvgenomskinande utseende, emedan stärkelsen blivit delvis förklistrad.
+De bruna eller rödaktiga sagogrynen är färgade. Den ostindiska sagon, som ofta kallas ''pärlsago'', framställs till största delen i [[Singapore]].
-==Import till Sverige; lokal produktion och konsumtion==
-Sagogrynen infördes tidigt till Sverige. Under perioden [[1769]]-[[1806]] låg införseln på nästan 1,7 ton sagogryn per år. Grynen fraktades i regel i tunnor men användes även som packning i porslinskistor. Efter hand slutade importen av palmstärkelse, och istället framställdes sagogryn av potatisstärkelse. [[Reppe AB|Reppe Glykos]] var den sista svenska tillverkaren av sagogryn.
+== Import och ersättning ==
-I [[hushåll]]en används grynen bland annat till [[soppa|soppor]], [[kräm|krämer]] och [[gelé|geléer]]. Enligt [[Svenska Akademiens ordbok]] är det första belägget på ordet hämtat från [[Cajsa Warg]]s kokbok [[1755]].
+Sagogrynen infördes tidigt till Sverige. Under perioden 1769–1806 låg införseln på nästan 1,7 ton sagogryn per år. Grynen fraktades i regel i tunnor men användes även som packning i porslinskistor.<ref name="NM"/>
+Successivt kom dock importen av palmstärkelse helt att ersattas av gryn gjorda av stärkelse från [[potatis]] eller [[maniok]] (tapioka). Den mesta hos oss förbrukade sagon tillverkas i Europa i flera sorter (vita och rödaktiga) av potatisstärkelse och kallas därför även potatisgryn. [[Reppe AB|Reppe Glykos]] var den sista svenska tillverkaren av sagogryn.
-==Extern länk==
-* [http://www.nordiskamuseet.se/exhibs/ostindiska/system/varor_imp/varor_imp_sago.html Nordiska museet: grynens tidiga historia samt tre recept]
+== Svensk användning ==
-[[Kategori:gryn, flingor och mjöl]]
+Enligt [[Svenska Akademiens ordbok]] är det första belägget på ordet hämtat från [[Cajsa Warg]]s kokbok 1755.<ref name="NM"/>
-[[Kategori:Stapelföda]]
+I [[hushåll]]en används grynen bland annat till [[soppa|soppor]] (särskilt där grynen kokas ihop med kanel, saft, russin och annan torkad frukt), [[fruktkräm]] och [[gelé]]er.
-{{ugglan}}
+== Referenser ==
-[[de:Sago]]
+{{ugglan|url=https://runeberg.org/nfcd/0190.html|artikel=Sago}}
-[[en:Sago]]
+<references>
-[[id:Sagu]]
+</references>
-[[la:Sagum (cibus)]]
-[[ms:Sagu]]
+[[Kategori:Gryn, flingor och mjöl]]
-[[nl:Sago]]
-[[no:Sago]]
+[[Kategori:Stapelföda]]
-[[pl:Sago]]
-[[pt:Sagu]]
-[[tpi:Saksak]]
-[[zh:西米]]