Visa källa för Viking

{{Olika betydelser}}
[[Fil:Kämpande män bildsten Smiss, Gotland.jpg|miniatyr|Vikingatida [[bildsten]] med kämpande män, från Smiss, Gotland.]]
[[Fil:Bildsten med skepp, Smiss, Gotland.jpg|miniatyr|Bildsten av [[kalksten]] med seglande skepp, vikingatid, från Smiss, Gotland.]]
[[Fil:Wikinger.jpg|miniatyr|Daner landstiger i England 866. Illustration ur "Miscellany on the life of St. Edmund" från 1130-talet.]]
'''Vikingar''' var ''sjökrigare'' och [[sjörövare]]<ref>{{webbref |url=https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/viking |titel=Viking |hämtdatum=2020-01-19 |verk=Nationalencyklopedin }}</ref>, från i huvudsak nuvarande [[Norden]], som deltog i båtburna plundringar och krigståg i [[Norden]], [[Europa]] och [[Asien|Västra Asien]] från 793 fram till 1100-talet. Under perioden erövrade nordiska krigare stora delar av brittiska öarna och norra Frankrike.

Ordet viking dyker först upp i [[fornengelska]] källor, och i de flesta tidiga källor, inklusive nordiska, syftar det på pirater, utan närmare specifikation av ursprung. Betydelsen kom sedan att inskränkas så att det enbart syftade på dåtida nordbor ([[nordmän]]). Under [[nationalromantiken]] på 1800-talet kom en romantisk syn på vikingarna att formas av danska och svenska diktare. Idag kan ordet, beroende på brukare, ha vitt skilda betydelser. Det kan därigenom syfta på alltifrån krigiska skandinaviska sjöfarare till i princip alla skandinaver under [[vikingatiden]].<ref>{{bokref|titel=Vikingaliv|författarlänk=Dick Harrison|efternamn=Harrison|förnamn=Dick|medförfattare=[[Kristina Svensson|Svensson, Kristina]]|år=2007|utgivare=Natur och Kultur|id={{ISBN|978-91-27-35725-9}}|sid=10}}</ref> Denna otydlighet gör att ordet undviks av vissa forskare, även om det fortfarande har starkt symbolvärde.<ref name="Walette">[https://popularhistoria.se/sveriges-historia/vikingatiden/vikingen-en-belastad-figur Vikingen – en belastad figur]</ref>

== Etymologi och betydelse ==
Termen viking förekom före vikingatiden i såväl [[fornengelska]] som [[Anglo-frisiska språk|anglo-frisiska]] skriftliga källor under 700-talet. De första nordiska beläggen är från vikingatida runstenar som exempelvis [[Härlingstorpstenen]] i [[Västergötland]]. På [[Island]] förekommer ordet ''vikingr'' på 1100-talet när de första [[Islänningasagor|isländska sagorna]] nedtecknades. 

I slutet av ordets vikingatida språkutveckling hade termen, enligt språkforskaren [[Fritz Askeberg]], två olika betydelser inom fornnordiska språken, som ''víking'' ([[femininum]]) vilket var en aktivitet, och som substantiv ''víkingr'' ([[maskulinum]]) som benämning för den eller de som utförde aktiviteten.<ref>[[Fritz Askeberg]], Norden och kontinenten i gammal tid. Studier i forngermansk kulturhistoria. Almqvist & Wiksell, Uppsala 1944.</ref> 

Det har funnits olika omstridda teorier om ordens ursprung, vilka alla har kritiserats och ingen har uppnått fullt stöd bland forskare. Till exempel:

* att fara i viking kommer av att man låg i försåt med sina skepp i [[Vik (geografi)|havsvikar]].
* personer från området [[Viken (Bohuslän)|Viken]], som syftar på området främst omkring [[Oslofjorden]] i [[Norge]] samt [[Bohuslän]] i [[Sverige]]. Området motsvarar i stort dagens norska fylken [[Vestfold fylke|Vestfold]], [[Akershus fylke|Akershus]] och [[Østfold fylke|Østfold]]. I Sverige omfattar området dagens Bohuslän till [[Göta älv]] i sydöst, inklusive hela [[Hisingen]]. Mot denna teori talar det faktum att folk från Viken inte i litteraturen i nämnvärd utsträckning har beskrivits som sjörövare, och teorin anses av övervägande andel historiska forskare som osannolik.<ref>Jan de Vries: Altnordisches Etymologisches Wörterbuch, sidan 662.</ref>
* begreppet ''veckosjö'' (medelsträcka avverkat av ett [[rodd]]arlag vid bytet vid [[Åra|årorna]], motsvarande drygt fyra [[Sjömil (äldre mått)|sjömil]]), från tiden innan nordborna lärt sig seglarkonsten.<ref>http://www.abc.se/~pa/publ/vik-rodd.htm artikel ur ''[[Fornvännen]]'' nr 78, 1983</ref><ref name=hbl>{{Webbref|url=https://www.hbl.fi/artikel/nu-vet-vi-hur-skaribon-talade-ar-1218-2/|titel=Nu vet vi hur skäribon talade år 1218|hämtdatum=2018-12-23|efternamn=Lundberg|förnamn=Stefan|förnamn3=|datum=2018-10-21|verk=hbl.fi|arkivurl=https://web.archive.org/web/20181223122541/https://www.hbl.fi/artikel/nu-vet-vi-hur-skaribon-talade-ar-1218-2/|arkivdatum=2018-12-23}}</ref>
* det latinska ordet ''vicus'' ('by', 'köpstad'), via [[fornengelska]]ns ''wíc''. Ur detta skulle då ett ord för [[Köpman|köpmän]] ha utvecklats.<ref>{{bokref|titel=Vikingaliv|författare=Harrison, Dick & Svensson, Kristina|år=2007|utgivare=Natur & Kultur|id={{ISBN|978-91-27-35725-9}}|sid=11}}</ref>

Samtliga källor fram till nationalromantiken framställer ordet ''viking'' i dess olika former som en översättning av latinets ''pirate'', innan ordet [[pirat]] började användas i nordeuropeiska språk, och termen har inte i någon av dessa källor haft någon geografisk begränsning, utan använts för pirater från [[Frisland]]<ref name="Strinnholm"/>, [[Skottland]]<ref name="JohnHLind"/><ref name="Landnámabók"/>, [[Irland]]<ref name="JohnHLind"/><ref name="Landnámabók"/>, [[Vender|Venden]]<ref name="JohnHLind"/><ref>Heimskringla 1911:74</ref>, [[Estland]] <ref name="JohnHLind"/>, [[Kaukasus]] <ref name="JohnHLind"/><ref>[[Ingvar den vittfarnes saga]] 1912:20–21</ref>, [[Kurland]] <ref name="JohnHLind"/><ref>[[Knytlingasagan]] 1919-25:76</ref>, [[Morer|Moriska (muslimska) Spanien]] <ref name="JohnHLind"/><ref>[[Heimskringla]] 1911: 534–36</ref>, [[Israel]]<ref name="JohnHLind"/> och mer ospecificerat [[Österled]] (Österut) <ref name="JohnHLind"/>. Flera källor uppger att vikingatågen kunde bestå av blandade etniska folk, som den [[Stora Hednaarmén]], och historikern [[Anders Magnus Strinnholm]], citerar i verket [[Svenska folkets historia från äldsta till närvarande tider]] de engelska krönikorna med: ''svärmar av hedniska folk, Danskar, Norweger, Göter och Svear, [[Vender|Vandaler (Vender)]] och [[Friser]] (''Danos et Norwegenses, Gothos et Swathedos, Wandalos et Fresos'') <ref name="Strinnholm"/>

[[Historiska museet]] skriver på sin tema[[Webbplats|webb]] om vikingar: ''Ordet viking finns på några få runstenar från perioden och verkar oftast betyda ungefär ”sjörövare”. Det var alltså inte namnet på ett folk eller en grupp. De allra flesta människor kallade sig inte så, utan levde ett fredligt jordbrukarliv.'' <ref name="Historiska museets temawebb">[http://historiska.se/upptack-historien/artikel/vikingar/ Historiska museets temawebb om vikingar]</ref>

Nutida historieforskare undviker ordet viking och ersätter det med ”sjöfarande nordbo under vikingatiden”.<ref>[https://popularhistoria.se/sveriges-historia/vikingatiden/vikingen-en-belastad-figur Vikingen — en belastad figur]</ref>

== Historik ==
{{Huvudartikel|Vikingatiden}}
[[Fil:Viking Raider Doomsday Stone front.jpg|miniatyr|Lindisfarnstenen från tidigt 800-tal, uppvisandes en skara män med resta vapen, möjligen en avbildning av [[räden mot Lindisfarne]] [[793]].]]
[[Fil:Bildsten Stora Hammars 1 - KMB - 16001000033846.jpg|miniatyr|Bildsten Stora Hammars]]
Både arkeologin och historievetenskapen räknar perioden från cirka 800 till cirka 1050 som vikingatiden. Det finns inte någon tydlig skiljelinje som anger vikingatidens början eller slut. Äldre, mer [[militärhistoria|militärhistoriskt]] och [[politisk historia|politiskt]] orienterad historieskrivning anger epoken från överfallet på [[Lindisfarne]] (793) till antingen [[Slaget vid Stiklestad]] (1030) eller [[Slaget vid Stamford Bridge]] (1066). Numera anser man dock inte att det går att på detta sätt använda enskilda händelser för att tidfästa vikingatiden. Dessutom tar denna tidsangivelse sin utgångspunkt i en västeuropeisk, särskilt anglosaxiskt orienterad historieskrivning, där vikingarnas aktivitet i östra Europa lämnas utan hänsyn. På senare tid så har man funnit fynd som tytt på att vikingaaktivitet i österled kan ha förekommit 100 år innan Lindisfarne och att vikingar plundrat Östersjöns östra delar under en stor del av 700-talet. Räder i österled innan den "klassiska vikingatiden" beskrivs i de isländska sagorna.<ref>http://www.archaeology.org/issues/95-1307/features/941-vikings-saaremaa-estonia-salme-vendel-oseberg</ref>

Plundringar österifrån mot Sveriges västkust är beskrivet i flera källor, och särskilt [[Härjningen av Sigtuna 1187]]. ''[[Svensk uppslagsbok]]'' skriver: "1187 hemsöktes S. av karelska sjörövare, som delvis brände staden."<ref>''Svensk uppslagsbok'', 24. Malmö 1935</ref> Vissa källor talar om [[Ester (folkslag)|ester]], andra om [[kareler]] i [[Novgorod]]s tjänst. En biskopskrönika från 1300-talets Uppsala noterar härjningen och tillägger att de skyldiga var ''hedningar'' (pagani) och ''[[Erikskrönikan]]'' utpekar ''kareler'' som skyldiga.<ref>''Finlands historia'', 1. Red: Torsten Edgren & Lena Törnblom. Schildts: Esbo 1993</ref><ref name="Harrison" /> Andra tänkbara kandidater är [[Kurland|"kurländarna"]], alltså anfölls Sigtuna av karelska eller baltiska vikingar.<ref>''Finlands historia'', 1. Red: [[Torsten Edgren]] & Lena Törnblom. Schildts: Esbo 1993</ref> [[Ester (folkgrupp)|Ester]] från Ösel härjade enligt [[Henrik av Lettlands krönika]] år 1203 i Blekinge och vid ett tillfälle förstörde de en kyrka, slog ihjäl, samt tillfångatog slavar. Flera kortare novgorodiska plundringståg ägde rum, till exempel mot [[Tavastland]] åren [[1186]], [[1191]] och [[1226]]–[[1227]], med åtminstone ett tavastländskt motanfall [[1228]]. [[Danmark]] drabbades samtidigt av [[vender]]tågen.<ref name="Harrison">[[Dick Harrison]], ''Gud vill det! Nordiska korsfarare under medeltiden''. Ordfront: Stockholm 2006, s. 423f</ref>

Vikingatågen kom att täcka ett mycket stort geografiskt område, något som helt kan tillskrivas vikingatidens högt stående skeppsteknologi. Utomnordiska plundringar och krigståg under vikingatiden är alla koncentrerade till kuster och till större flodsystem i vilka de grundgående skeppen lätt kunde ta sig fram. Västeuropa drabbades på detta sätt hårt av vikingarnas plundringar och krig. I Västeuropa fick vikingatågen i ett senare skede karaktären av regelrätta erövringskrig, ledda av nordiska regenter. Färderna åt öster och sydöst tycks förutom plundrings- och erövringståg även ha haft karaktären av handels- och värvningsresor till den [[Bysantinska riket|östromerske]] kejsarens [[flotta]] och [[armé]]. Ett känt stort krigståg i österled är det så kallade [[Ingvarståget]]. Dock är tågen i österled inte lika kända som de västerut då vikingatida skriftliga källor från Östeuropa saknas och då tidiga medeltida skrifter från Sverige, i motsatt till norska och isländska sådana, är mycket skrala. Även de västligt inriktade vikingarna tog stundom mer eller mindre tillfällig tjänst hos lokala härskare. År [[866]] kunde till exempel bretagnare plundra [[le Mans]] efter att ha allierat sig med 400 nordbor.<ref name="ReferenceA">{{bokref|titel=Vikingaliv|författare=Harrison, Dick & Svensson, Kristina|år=2007|utgivare=Natur & Kultur|id={{ISBN|978-91-27-35725-9}}|sid=41}}</ref>

=== Plundrare ===
Den äldsta bevarade tillförlitliga skriftliga referensen till vikingaaktivitet är plundringen av klostret [[Lindisfarne]] på nordostkusten av [[England]] den 8 juni 793. Men liknande plundringar har bevisligen skett innan detta. [[Gregorius av Tours]] nämner till exempel i sin frankiska krönika [[Chochilaicus]], en nordman som plundrade den frisiska kusten innan han besegrades av frankerna. Detta skall alltså ha skett någon gång på 500-talet. Strandhugg och härjningar genomförda av [[nordmän]] mot folken i [[Östersjön]], exempelvis [[finnar]], [[kurer]], [[Ester (folkslag)|ester]] och [[ryssar]] har en äldre historia än de i väst, men har inte bevarats i ord till eftervärlden, eftersom dessa folk inte hade någon skriftkultur.

Vikingatiden måste ses i ljuset av den sociopolitiska situation som Europa befann sig i efter [[Västromerska riket]]s fall på [[400-talet]]. Det tidigare kejsardömet var nu indelat i många mindre hövdingadömen, germanska folkslag var på vandring och konflikter uppstod ofta. På flera sätt kan man säga att vikingatiden är en förlängning av [[folkvandringstiden]] som inföll i Europa under århundradena före vikingatiden. 

År [[814]] dog [[Karl den store]] och hans rike försvagades, och under 830-talet började mer omfattande expeditioner riktas mot [[karolingerriket]], i början mot Nordtyskland och [[Nederländerna]], och sedan även mot dagens [[Frankrike]]; åren 834–837 plundrades [[Dorestad]] söder om [[Utrecht]] flera gånger, [[843]] anfölls [[Nantes]], en mer permanent bas upprättades vid [[Loire]]s mynning, och [[848]] plundrades [[Bordeaux]]. [[844]] skedde den första belagda räden mot [[Iberiska halvön]], [[859]] övervintrade vikingar i [[Rhône]]-deltat, på ön [[Camargue]].<ref name="ReferenceB">{{bokref|titel=Vikingaliv|författare=Harrison, Dick & Svensson, Kristina|år=2007|utgivare=Natur & Kultur|id={{ISBN|978-91-27-35725-9}}|sid=39–40}}</ref>

En typisk taktik var att tillfångata lokala potentater och kräva lösesumma, eller kräva detsamma från kungar och kloster. Emiren av [[kalifatet Córdoba]] tvingades betala lösesumma för kvinnor.<ref name="ReferenceB"/> 

Förutom dyrbarheter tog vikingarna dessutom slavar. De personer som tillfångatogs av vikingarna under deras räder i Västeuropa, som Irland, 
kunde säljas på [[slavhandeln i Dublin]], varifrån de såldes vidare till [[Slaveri i Al-Andalus|slaveri i al-Andalus]], <ref name="aroundtheworldineightyyears.com">{{webbref|url=http://www.aroundtheworldineightyyears.com/viking-dublin/|titel=The Slave Market of Dublin|datum=23 April 2013}}</ref> eller också transporteras till [[Hedeby|Haithabu]] eller till [[Brännö]] vid [[Göta älv]], och därifrån över Östersjön vidare via [[Volgas handelsrutt]] till Ryssland, där slavarna såldes till muslimska köpmän i utbyte mot de silver dirham och siden som har återfunnits i Birka, Wollin och Dublin;<ref> The New Cambridge Medieval History: Volume 3, C.900-c.1024. (1995). Storbritannien: Cambridge University Press. s. 91</ref> under 700- och 800-talen gick slavhandeln mellan vikingarna och den muslimska världen främst [[slavhandeln i Khazarriket|via Khazarriket]]<ref>The World of the Khazars: New Perspectives. Selected Papers from the Jerusalem 1999 International Khazar Colloquium. (2007). Nederländerna: Brill. p. 232</ref>, men från cirka 900 och framåt gick den genom [[slavhandeln i Volgabulgariska riket|via Volgabulgariska riket]], varifrån slavarna transporterades via [[Khwarezm|Khwarizm]] till  [[slavhandeln i Bukhara|Samanidernas slavmarknad i Bukhara]] i Centralasien och därifrån vidare till [[slaveri i Abbasidkalifatet]] i Mellanöstern.<ref>The New Cambridge Medieval History: Volume 3, C.900-c.1024. (1995). Storbritannien: Cambridge University Press. s. 504</ref>

Denna slavhandel fungerade från åtminstone 786 till 1009, när silvermynt från [[Samanider|Samaniderna]] hittats i Skandinavien, och de människor som kidnappades under vikingarnas räder i Västeuropa såldes troligen  just av vikingarna till araberna i Centralasien, en handel som var så lukrativ att den kan ha bidragit till vikingarnas räder i Västeuropa, som var en av deras källor för slavhandeln.<ref>The slave trade of European women to the Middle East and Asia from antiquity to the ninth century. by Kathryn Ann Hain. Department of History The University of Utah. December 2016. Copyright © Kathryn Ann Hain 2016. All Rights Reserved. https://collections.lib.utah.edu/ark:/87278/s6616pp7 {{Wayback|url=https://collections.lib.utah.edu/ark:/87278/s6616pp7 |date=20221205042524 }}.</ref> Bland vikingaskatter som innehållit sådana arabiska mynt kan nämnas [[Spillingsskatten]] och [[Sundvedaskatten]].

=== Legoknektar ===
Förutom de vikingar som sökte sig till [[väringagardet|väringalidet]] i Konstantinopel verkade även västliga vikingar som legoknektar. Frankerna tog ibland vikingar i sin tjänst för att skydda sig mot andra vikingar, och både [[Ludvig den fromme]] och dennes son [[Lothar I]] överlät områden i [[Frisland]] till [[Harald Klak]], en landsflyktig dansk kung. År [[862]] ledde både [[Salomon av Bretagne]] och [[Robert av Anjou]] varsin vikingaflotta, och efter att ha avsatts för att ha misslyckats att skydda sitt folk från vikingar tog [[Pippin II av Akvitanien]] hjälp av just sådana för att återfå sitt rike. Han deltog i deras plundringar av bland annat [[Poitiers]], och rykten gick om att han övergått till deras nordiska tro.<ref name="ReferenceA"/>

=== Bosättare och erövrare ===
[[Fil:Vikingayxa 800 900-talet.JPG|miniatyr|Yxa från Lund. 800- eller 900-talet.]]
Flera vikingar lyckades etablera sig som lokala makthavare. Paradexemplet är hur [[Rollo]] lyckades få kung [[Karl den enfaldige]] att ge honom området kring [[Seine]]s mynning som förläning, vilken sedan utökades för att till slut bli dagens [[Normandie]]. På 800-talet utvecklades dessutom [[Irland]]s första städer – förutom stadsliknande bosättningar kring vissa kloster – ur vikingarnas härläger. Exempel på sådana städer är [[Dublin]], [[Limerick]] och [[Cork]]. Även i Skottland lyckades vikingarna lägga under sig stora landområden. I England ersattes de inhemska härskarna över [[Northumbria]] och [[East Anglia]] under andra halvan av 800-talet med [[nordmän]]. Det erövrade området kallades [[Danelagen]]. I söder kunde [[Alfred den store]] av [[Wessex]] stå emot vikingarnas attacker, och hans ättlingar kunde sedan under 900-talet stegvis erövra Danelagen. Under slutet av 900-talet återkom dock vikingarna. I början krävde de endast tribut, men efter ett tag tog tågen återigen karaktär av erövringståg, och [[Sven Tveskägg]] erkändes [[1013]] som engelsk kung. Han avled dock snart, men sonen [[Knut den store]] återtog riket [[1016]], varefter danska kungar härskade i landet fram till [[1042]].<ref>{{bokref|titel=Vikingaliv|författare=Harrison, Dick & Svensson, Kristina|år=2007|utgivare=Natur & Kultur|id={{ISBN|978-91-27-35725-9}}|sid=41–43}}</ref>

Under andra halvan av [[1000-talet]] minskade vikingarnas aktivitet i väster utanför deras länder och vikingatiden gick mot sitt slut. [[Slaget vid Stamford Bridge]] [[1066]] var det sista försöket från nordmännens sida att återerövra England, och [[Magnus Barfot]] stupade i Irland [[1103]] som den sista av vikingakungarna. {{Källa behövs|Exakt formulering efterfrågas, vilken primär källa nämner Norges kung som vikingakung? Bifoga gärna länk till verifiering|datum=2019-12}}

I den slaviska [[Nestorkrönikan]] berättas om hur nordmän (kallade [[varjager]]) härjade bland de ryska stammarna. En hövding vid namn [[Rurik|Rörik]] (på ryska "Rurik") av rusernas ([[svear]]nas) stam fick omsider mandat av slaverna att styra deras områden, varvid det första ryska riket skall ha uppstått. Det har spekulerats i om Rörik hade kopplingar till det dåvarande svenska kungahuset, den [[Björn Järnsidas ätt|ätt som enligt isländska sagor utgick från Björn Järnsida]]. Rörik efterträddes av en släkting vid namn [[Helge av Kiev]] (ryska ''Oleg'') som i sin tur efterträddes av [[Ingvar Röriksson]] (ryska ''Igor''). Det tidiga [[Ryssland]] kallas därför ibland för Stora Sverige (Sviþioð hinn mikla) i de fornnordiska sagorna. Med utgångspunkt från detta rike företog nordmännen vikingatåg till det [[bysantinska riket]]. Omsider tog många av dem tjänst hos den bysantinske kejsaren såsom legosoldater i en särskild nordisk elitstyrka. Dessa krigare bar namnet [[väringar]] och styrkan kallades [[väringalidet]]. Väringarna blev mycket berömda för sitt oförfärade mod och sin lojalitet men också för sina nordiska dryckesvanor.

Bland orsakerna till vikingatidens slut nämns bland annat det danska nordsjöväldets upplösning, att uppmärksamheten i Norge vändes från yttre expansion till inbördeskrig efter [[1130]], att de europeiska statsmakterna blev starkare och därmed kunde försvara sig bättre mot anfall utifrån, samt att de rysk/grekiska handelsvägarna klipptes av för svearna. En annan viktig orsak kan ha varit kristendomens införande, varvid en fredligare och mindre krigisk mentalitet fick fäste.

== Rädslan för vikingarna ==
=== Sverige ===
Den svenska runstenen ''Assurs sten'' eller ''Assursstenen'' ([[Upplands runinskrifter 617|Bro kyrka (U 617)]]) nämner en man med namnet ''Assur'', vilken som "landvärnare" sannolikt hade en ledarposition i svenska [[ledung]]en. Intressant är att vikingar omtalas, och stenen ger ett stöd för teorin att Uppland, åtminstone vid denna tid, hade ett regionalt organiserat försvar gentemot fientligt inställda vikingaflottor, som upprepande gjorde strandhugg utmed kusterna. Assur hade "Geter" som medhjälpare, av det vikingatida hövdinganamnet ''"Kaetir"'' i betydelsen "sjökonung".<ref>''100 Svenska Runinskrifter'', [[Åke Ohlmarks]], sid 65, Bokförlaget Plus, 1978, {{ISBN|91-7406-110-0}}</ref>

===Danmark===
I Danmark nämns kung [[Harald Blåtand]]s ''landeværnsmand'' Ejvind, vilken försvarade Danmark mot angripande vikingar.<ref>[[Egils Saga]], 2003, sidan 70</ref> och även i berättelser kung [[Svend Estridsen]] är en ''landeværnsmand'' mot vikingar nämnd<ref name="JohnHLind"/>. Kung [[Erik Ejegod]] tillintetgjorde vikingar och andra illgärningsmän <ref>[[Knytlingasagan]] 1919-25:169</ref>

=== Norge ===
[[Harald Hårfager]], den förste kungen som enade Norge, organiserade i början av 900-talet jakter på vikingar och fördrev dem från norskt territorium till Island. Enligt ''Heimskringla'' skall [[Magnus den gode]] av Norge [[1043]], efter att venderna i området vägrat lyda honom, ha beslutat att sätta punkt för hotet från [[jomsvikingar]]na. Han anföll därför [[Jomsborg]] och dödade samtliga.<ref name="Larsson, sid 171"/> Kung [[Magnus Barfot]] sägs ha rensat Norge från vikingar och fredlösa i början av 1100-talet.<ref>[[Heimskringla]] 1911:520</ref>

=== Europa ===
I västra Europa utlöste angriparna från norr oro och rädsla. Enligt traditionen löd bönen ''A furore Normannorum libera nos, Domine'' (För nordmännens raseri, bevare oss, milde herre Gud!) från kyrkor och kloster. Inga samtida källor omtalar emellertid denna fras, men [[Karl den skallige]]s [[antifon]]arium innehåller en liknande bön: ''de gente fera Normannica nos libera''.<ref>Magnus Magnusson: Vikingarna i öst och väst. 1981. Sid 61.</ref><ref>{{webbref |url=http://www.home.ix.netcom.com/~kyamazak/myth/norse/viking-prayer.htm |titel=Prayer to Ward against Vikings |hämtdatum=2007-07-16 |arkivurl=https://web.archive.org/web/20070929100223/http://www.home.ix.netcom.com/~kyamazak/myth/norse/viking-prayer.htm |arkivdatum=2007-09-29 }}</ref> Invasionerna av vikingar bidrog, tillsammans med de återkommande invasionerna av [[nomader]] från [[stäpp]]erna i öst, till att stärka [[riddare|riddarklassens]] makt.<ref>{{bokref|titel=Krig och kultur|författare=Keegan, John|år=2003|utgivare=Natur & Kultur|utgivningsort=Stockholm|id={{ISBN|91-27-09418-9}}|sid=248}}</ref>

Under [[nationalromantik]]en tonades de barbariska sidorna hos vikingarna ned av nordiska författare och historiker. Den norske historikern [[P.A. Munch]] hävdade vid mitten av [[1800-talet]] till exempel: ''att vikingtågen på det hela taget utfördes med en för forna tider sällsynt och med hänsyn till tågens syfte märklig ärlighet och humanitet.'' <ref>Norska Wikipedia anger att han citerats i: {{bokref|titel=Verre enn sitt rykte: vikingene slik ofrene så dem|författare=Ustvedt, Yngvar|utgivare=Cappelen|år=2004|id={{ISBN|82-02-20498-4}}|sid=265}}</ref>

== Sociala, ekonomiska och teknologiska förutsättningar för vikingarnas resor ==
{{Kartposition+|Syd-Väst Skandinavien|width=300|float=right|caption=Klickbar karta över den geografiska fördelningen av samtliga runstenar med titeln '''þiagn''' eller '''þegn''' i Skandinavien (moderna statsgränser och städer visas).<ref name="AnalSR">Analys: Sven Rosborn 2004. Sven Rosborn [http://www.fotevikensmuseum.se/d/sites/default/files/upload/pdf/Skanes%20historia%202.pdf ''Den skånska historien / Vikingar''] {{Wayback|url=http://www.fotevikensmuseum.se/d/sites/default/files/upload/pdf/Skanes%20historia%202.pdf |date=20200926212328 }} Wallin & Dalholm Boktryckeri AB. Lund 2004.</ref>|places=
 {{Kartposition~|Syd-Väst Skandinavien|lat=58.336 |long=15.2273|link=Östergotlands runinskrifter 200|marksize=5}}<!--<a href="https://www.abdn.ac.uk/skaldic/db.php?id=15714&amp;if=srdb&amp;table=mss&amp;val=&amp;view=">Ög 200 (Uddarp)</a>-->
 {{Kartposition~|Syd-Väst Skandinavien|lat=56.8479|long=13.9747|link=Smålands runinskrifter 35|marksize=5}}<!--<a href="https://www.abdn.ac.uk/skaldic/db.php?id=15246&amp;if=srdb&amp;table=mss&amp;val=&amp;view=">Sm 35 (Replösa)</a>-->
 {{Kartposition~|Syd-Väst Skandinavien|lat=56.7063|long=13.7779|link=Smålands runinskrifter 37|marksize=5}}<!--<a href="https://www.abdn.ac.uk/skaldic/db.php?id=15247&amp;if=srdb&amp;table=mss&amp;val=&amp;view=">Sm 37 (Rörbro)</a>-->
 {{Kartposition~|Syd-Väst Skandinavien|lat=58.9781|long=17.5454|link=Södermanlands runinskrifter 34|marksize=5}}<!--<a href="https://www.abdn.ac.uk/skaldic/db.php?id=15230&amp;if=srdb&amp;table=mss&amp;val=&amp;view=">Sö 34 (Tjuvstigen I)</a>-->
 {{Kartposition~|Syd-Väst Skandinavien|lat=59.4135|long=16.5844|link=Södermanlands runinskrifter 90|marksize=5}}<!--<a href="https://www.abdn.ac.uk/skaldic/db.php?id=16022&amp;if=srdb&amp;table=mss&amp;val=&amp;view=">Sö 90 (Lövhulta)</a>-->
 {{Kartposition~|Syd-Väst Skandinavien|lat=59.3077|long=16.533 |link=Södermanlands runinskrifter 112|marksize=5}}<!--<a href="https://www.abdn.ac.uk/skaldic/db.php?id=16043&amp;if=srdb&amp;table=mss&amp;val=&amp;view=">Sö 112 (Kolunda)</a>-->
 {{Kartposition~|Syd-Väst Skandinavien|lat=58.8693|long=17.1215|link=Södermanlands runinskrifter 151|marksize=5}}<!--<a href="https://www.abdn.ac.uk/skaldic/db.php?id=16073&amp;if=srdb&amp;table=mss&amp;val=&amp;view=">Sö 151 (Lövsund)</a>-->
 {{Kartposition~|Syd-Väst Skandinavien|lat=58.8609|long=17.0303|link=Södermanlands runinskrifter 158|marksize=5}}<!--<a href="https://www.abdn.ac.uk/skaldic/db.php?id=16079&amp;if=srdb&amp;table=mss&amp;val=&amp;view=">Sö 158 (Österberga)</a>-->
 {{Kartposition~|Syd-Väst Skandinavien|lat=58.8036|long=17.115 |link=Södermanlands runinskrifter 170|marksize=5}}<!--<a href="https://www.abdn.ac.uk/skaldic/db.php?id=16087&amp;if=srdb&amp;table=mss&amp;val=&amp;view=">Sö 170 (Nälberga)</a>-->
 {{Kartposition~|Syd-Väst Skandinavien|lat=58.7705|long=16.9714|link=Södermanlands runinskrifter 367|marksize=5}}<!--<a href="https://www.abdn.ac.uk/skaldic/db.php?id=16269&amp;if=srdb&amp;table=mss&amp;val=&amp;view=">Sö 367 (Släbro)</a>-->
 {{Kartposition~|Syd-Väst Skandinavien|lat=58.7437|long=16.7386|link=Södermanlands runinskrifter Fv1948;295|marksize=5}}<!--<a href="https://www.abdn.ac.uk/skaldic/db.php?id=16304&amp;if=srdb&amp;table=mss&amp;val=&amp;view=">Sö Fv1948;295 (Prästgården)</a>-->
 {{Kartposition~|Syd-Väst Skandinavien|lat=58.9781|long=17.5454|link=Södermanlands runinskrifter 34|marksize=5}}<!--<a href="https://www.abdn.ac.uk/skaldic/db.php?id=15230&amp;if=srdb&amp;table=mss&amp;val=&amp;view=">Sö 34 (Tjuvstigen I)</a>-->
 {{Kartposition~|Syd-Väst Skandinavien|lat=59.4135|long=16.5844|link=Södermanlands runinskrifter 90|marksize=5}}<!--<a href="https://www.abdn.ac.uk/skaldic/db.php?id=16022&amp;if=srdb&amp;table=mss&amp;val=&amp;view=">Sö 90 (Lövhulta)</a>-->
 {{Kartposition~|Syd-Väst Skandinavien|lat=59.3077|long=16.533 |link=Södermanlands runinskrifter 112|marksize=5}}<!--<a href="https://www.abdn.ac.uk/skaldic/db.php?id=16043&amp;if=srdb&amp;table=mss&amp;val=&amp;view=">Sö 112 (Kolunda)</a>-->
 {{Kartposition~|Syd-Väst Skandinavien|lat=58.8693|long=17.1215|link=Södermanlands runinskrifter 151|marksize=5}}<!--<a href="https://www.abdn.ac.uk/skaldic/db.php?id=16073&amp;if=srdb&amp;table=mss&amp;val=&amp;view=">Sö 151 (Lövsund)</a>-->
 {{Kartposition~|Syd-Väst Skandinavien|lat=58.8609|long=17.0303|link=Södermanlands runinskrifter 158|marksize=5}}<!--<a href="https://www.abdn.ac.uk/skaldic/db.php?id=16079&amp;if=srdb&amp;table=mss&amp;val=&amp;view=">Sö 158 (Österberga)</a>-->
 {{Kartposition~|Syd-Väst Skandinavien|lat=58.8036|long=17.115 |link=Södermanlands runinskrifter 170|marksize=5}}<!--<a href="https://www.abdn.ac.uk/skaldic/db.php?id=16087&amp;if=srdb&amp;table=mss&amp;val=&amp;view=">Sö 170 (Nälberga)</a>-->
 {{Kartposition~|Syd-Väst Skandinavien|lat=58.7705|long=16.9714|link=Södermanlands runinskrifter 367|marksize=5}}<!--<a href="https://www.abdn.ac.uk/skaldic/db.php?id=16269&amp;if=srdb&amp;table=mss&amp;val=&amp;view=">Sö 367 (Släbro)</a>-->
 {{Kartposition~|Syd-Väst Skandinavien|lat=58.7437|long=16.7386|link=Södermanlands runinskrifter Fv1948;295|marksize=5}}<!--<a href="https://www.abdn.ac.uk/skaldic/db.php?id=16304&amp;if=srdb&amp;table=mss&amp;val=&amp;view=">Sö Fv1948;295 (Prästgården)</a>-->
 {{Kartposition~|Syd-Väst Skandinavien|lat=56.3874|long=9.89405|link=Langå-sten 3|marksize=5}}<!--<a href="https://www.abdn.ac.uk/skaldic/db.php?id=18911&amp;if=srdb&amp;table=mss&amp;val=&amp;view=">DR 86 (Langå 3)</a>-->
 {{Kartposition~|Syd-Väst Skandinavien|lat=56.4887|long=9.90478|link=Øster Bjerregrav-sten 1|marksize=5}}<!--<a href="https://www.abdn.ac.uk/skaldic/db.php?id=18923&amp;if=srdb&amp;table=mss&amp;val=&amp;view=">DR 98 (Bjerregrav 1)</a>-->
 {{Kartposition~|Syd-Väst Skandinavien|lat=56.4887|long=9.90478|link=Øster Bjerregrav-sten 2|marksize=5}}<!--<a href="https://www.abdn.ac.uk/skaldic/db.php?id=18924&amp;if=srdb&amp;table=mss&amp;val=&amp;view=">DR 99 (Bjerregrav 2)</a>-->
 {{Kartposition~|Syd-Väst Skandinavien|lat=56.401 |long=9.95347|link=Ørum-sten|marksize=5}}<!--<a href="https://www.abdn.ac.uk/skaldic/db.php?id=18932&amp;if=srdb&amp;table=mss&amp;val=&amp;view=">DR 106 (Ørum)</a>-->
 {{Kartposition~|Syd-Väst Skandinavien|lat=56.4583|long=10.038 |link=Randers-sten 1|marksize=5}}<!--<a href="https://www.abdn.ac.uk/skaldic/db.php?id=18941&amp;if=srdb&amp;table=mss&amp;val=&amp;view=">DR 115 (Randers 1(†))</a>-->
 {{Kartposition~|Syd-Väst Skandinavien|lat=56.5534|long=9.89283|link=Asferg-sten|marksize=5}}<!--<a href="https://www.abdn.ac.uk/skaldic/db.php?id=18947&amp;if=srdb&amp;table=mss&amp;val=&amp;view=">DR 121 (Asferg)</a>-->
 {{Kartposition~|Syd-Väst Skandinavien|lat=56.5741|long=9.83753|link=Glenstrup-sten 2|marksize=5}}<!--<a href="https://www.abdn.ac.uk/skaldic/db.php?id=18949&amp;if=srdb&amp;table=mss&amp;val=&amp;view=">DR 123 (Glenstrup 2)</a>-->
 {{Kartposition~|Syd-Väst Skandinavien|lat=56.8268|long=9.58437|link=Giver-sten|marksize=5}}<!--<a href="https://www.abdn.ac.uk/skaldic/db.php?id=18956&amp;if=srdb&amp;table=mss&amp;val=&amp;view=">DR 130 (Giver)</a>-->
 {{Kartposition~|Syd-Väst Skandinavien|lat=56.9164|long=10.0144|link=Gunderup-sten 1|marksize=5}}<!--<a href="https://www.abdn.ac.uk/skaldic/db.php?id=18968&amp;if=srdb&amp;table=mss&amp;val=&amp;view=">DR 143 (Gunderup 1)</a>-->
 {{Kartposition~|Syd-Väst Skandinavien|lat=55.5097|long=10.2943|link=Glavendrup-sten|marksize=5}}<!--<a href="https://www.abdn.ac.uk/skaldic/db.php?id=19034&amp;if=srdb&amp;table=mss&amp;val=&amp;view=">DR 209 (Glavendrup)</a>-->
 {{Kartposition~|Syd-Väst Skandinavien|lat=54.8167|long=11.2495|link=Skovlænge-sten|marksize=5}}<!--<a href="https://www.abdn.ac.uk/skaldic/db.php?id=19037&amp;if=srdb&amp;table=mss&amp;val=&amp;view=">DR 213 (Skovlænge)</a>-->
 {{Kartposition~|Syd-Väst Skandinavien|lat=55.4969|long=13.6005|link=Skånes runinskrifter 277|marksize=5}}<!--<a href="https://www.abdn.ac.uk/skaldic/db.php?id=19100&amp;if=srdb&amp;table=mss&amp;val=&amp;view=">=Skånes runinskrifter 277 (Rydsgård)</a>-->
 {{Kartposition~|Syd-Väst Skandinavien|lat=55.4349|long=13.6174|link=Skånes runinskrifter 278|marksize=5}}<!--<a href="https://www.abdn.ac.uk/skaldic/db.php?id=19101&amp;if=srdb&amp;table=mss&amp;val=&amp;view=">=Skånes runinskrifter 278 (Västra Nöbbelöv, Prästgården)</a>-->
 {{Kartposition~|Syd-Väst Skandinavien|lat=55.4761|long=13.8726|link=Skånes runinskrifter 293|marksize=5}}<!--<a href="https://www.abdn.ac.uk/skaldic/db.php?id=19113&amp;if=srdb&amp;table=mss&amp;val=&amp;view=">=Skånes runinskrifter 293 (Stora Herrestad, Herrestad)</a>-->
 {{Kartposition~|Syd-Väst Skandinavien|lat=55.5299|long=13.8402|link=Skånes runinskrifter 294|marksize=5}}<!--<a href="https://www.abdn.ac.uk/skaldic/db.php?id=19114&amp;if=srdb&amp;table=mss&amp;val=&amp;view=">=Skånes runinskrifter 294 (Baldringe k:a)</a>-->
 {{Kartposition~|Syd-Väst Skandinavien|lat=55.526 |long=14.1662|link=Skånes runinskrifter 343|marksize=5}}<!--<a href="https://www.abdn.ac.uk/skaldic/db.php?id=19161&amp;if=srdb&amp;table=mss&amp;val=&amp;view=">=Skånes runinskrifter 343 (Östra Herrestads k:a)</a>-->
 {{Kartposition~|Syd-Väst Skandinavien|lat=55.0628|long=14.9293|link=Bornholms runinskrifter 29|marksize=5}}<!--<a href="https://www.abdn.ac.uk/skaldic/db.php?id=19188&amp;if=srdb&amp;table=mss&amp;val=&amp;view=">DR 372 (Åker 3)</a>-->
 {{Kartposition~|Syd-Väst Skandinavien|lat=56.5048|long=9.9861 |link=Borup-sten|marksize=5}}<!--<a href="https://www.abdn.ac.uk/skaldic/db.php?id=19620&amp;if=srdb&amp;table=mss&amp;val=&amp;view=">DR AUD1995;279 (Borup kirke)</a>-->
 {{Kartposition~|Syd-Väst Skandinavien|lat=58.6075|long=14.0115|link=Västergötlands runinskrifter 8|marksize=5}}<!--<a href="https://www.abdn.ac.uk/skaldic/db.php?id=16539&amp;if=srdb&amp;table=mss&amp;val=&amp;view=">Vg 8 (Hjälstads k:a)</a>-->
 {{Kartposition~|Syd-Väst Skandinavien|lat=58.2845|long=13.487 |link=Västergötlands runinskrifter 59|marksize=5}}<!--<a href="https://www.abdn.ac.uk/skaldic/db.php?id=15242&amp;if=srdb&amp;table=mss&amp;val=&amp;view=">Vg 59 (Norra Härene)</a>-->
 {{Kartposition~|Syd-Väst Skandinavien|lat=58.2053|long=13.2318|link=Västergötlands runinskrifter 62|marksize=5}}<!--<a href="https://www.abdn.ac.uk/skaldic/db.php?id=16593&amp;if=srdb&amp;table=mss&amp;val=&amp;view=">Vg 62 (Ballstorp)</a>-->
 {{Kartposition~|Syd-Väst Skandinavien|lat=58.3826|long=13.2775|link=Västergötlands runinskrifter 73|marksize=5}}<!--<a href="https://www.abdn.ac.uk/skaldic/db.php?id=16604&amp;if=srdb&amp;table=mss&amp;val=&amp;view=">Vg 73 (Synnerby k:a)</a>-->
 {{Kartposition~|Syd-Väst Skandinavien|lat=58.3248|long=13.2822|link=Västergötlands runinskrifter 74|marksize=5}}<!--<a href="https://www.abdn.ac.uk/skaldic/db.php?id=16605&amp;if=srdb&amp;table=mss&amp;val=&amp;view=">Vg 74 (Skolgården (gamla kyrkogården))</a>-->
 {{Kartposition~|Syd-Väst Skandinavien|lat=58.323 |long=12.539 |link=Västergötlands runinskrifter 101|marksize=5}}<!--<a href="https://www.abdn.ac.uk/skaldic/db.php?id=16632&amp;if=srdb&amp;table=mss&amp;val=&amp;view=">Vg 101 (Bragnum)</a>-->
 {{Kartposition~|Syd-Väst Skandinavien|lat=58.3799|long=12.785 |link=Västergötlands runinskrifter 102|marksize=5}}<!--<a href="https://www.abdn.ac.uk/skaldic/db.php?id=16633&amp;if=srdb&amp;table=mss&amp;val=&amp;view=">Vg 102 (Håle gamla k:a)</a>-->
 {{Kartposition~|Syd-Väst Skandinavien|lat=58.3799|long=12.785 |link=Västergötlands runinskrifter 103|marksize=5}}<!--<a href="https://www.abdn.ac.uk/skaldic/db.php?id=16634&amp;if=srdb&amp;table=mss&amp;val=&amp;view=">Vg 103 (Håle ödekyrkogård)</a>-->
 {{Kartposition~|Syd-Väst Skandinavien|lat=58.4007|long=12.8121|link=Västergötlands runinskrifter 108|marksize=5}}<!--<a href="https://www.abdn.ac.uk/skaldic/db.php?id=16639&amp;if=srdb&amp;table=mss&amp;val=&amp;view=">Vg 108 (Tängs gamla k:a)</a>-->
 {{Kartposition~|Syd-Väst Skandinavien|lat=58.3352|long=12.7 |link=Västergötlands runinskrifter 113|marksize=5}}<!--<a href="https://www.abdn.ac.uk/skaldic/db.php?id=16644&amp;if=srdb&amp;table=mss&amp;val=&amp;view=">Vg 113 (Lärkegapet, Töfta)</a>-->
 {{Kartposition~|Syd-Väst Skandinavien|lat=58.3355|long=12.6911|link=Västergötlands runinskrifter 115|marksize=5}}<!--<a href="https://www.abdn.ac.uk/skaldic/db.php?id=16646&amp;if=srdb&amp;table=mss&amp;val=&amp;view=">Vg 115 (Stora Västölet)</a>-->
 {{Kartposition~|Syd-Väst Skandinavien|lat=58.067 |long=13.4855|link=Västergötlands runinskrifter 137|marksize=5}}<!--<a href="https://www.abdn.ac.uk/skaldic/db.php?id=16668&amp;if=srdb&amp;table=mss&amp;val=&amp;view=">Vg 137 (Sörby)</a>-->
 {{Kartposition~|Syd-Väst Skandinavien|lat=58.2166|long=12.4246|link=Västergötlands runinskrifter 150|marksize=5}}<!--<a href="https://www.abdn.ac.uk/skaldic/db.php?id=16681&amp;if=srdb&amp;table=mss&amp;val=&amp;view=">Vg 150 (Skattegården, Velanda)</a>-->
 {{Kartposition~|Syd-Väst Skandinavien|lat=58.0874|long=12.8932|link=Västergötlands runinskrifter 151|marksize=5}}<!--<a href="https://www.abdn.ac.uk/skaldic/db.php?id=16682&amp;if=srdb&amp;table=mss&amp;val=&amp;view=">Vg 151 (Eggvena k:a)</a>-->
 {{Kartposition~|Syd-Väst Skandinavien|lat=58.0823|long=12.8923|link=Västergötlands runinskrifter 152|marksize=5}}<!--<a href="https://www.abdn.ac.uk/skaldic/db.php?id=16683&amp;if=srdb&amp;table=mss&amp;val=&amp;view=">Vg 152 (Håkansgården)</a>-->
 {{Kartposition~|Syd-Väst Skandinavien|lat=58.0023|long=13.0848|link=Västergötlands runinskrifter 157|marksize=5}}<!--<a href="https://www.abdn.ac.uk/skaldic/db.php?id=16688&amp;if=srdb&amp;table=mss&amp;val=&amp;view=">Vg 157 (Storegården, Fröstorp)</a>-->
 {{Kartposition~|Syd-Väst Skandinavien|lat=57.8626|long=13.1504|link=Västergötlands runinskrifter 158|marksize=5}}<!--<a href="https://www.abdn.ac.uk/skaldic/db.php?id=16689&amp;if=srdb&amp;table=mss&amp;val=&amp;view=">Vg 158 (Fänneslunda k:a)</a>-->
 {{Kartposition~|Syd-Väst Skandinavien|lat=57.975 |long=12.6654|link=Västergötlands runinskrifter NOR1997;27|marksize=5}}<!--<a href="https://www.abdn.ac.uk/skaldic/db.php?id=16828&amp;if=srdb&amp;table=mss&amp;val=&amp;view=">Vg NOR1997;27 (Hols k:a)</a>-->
 {{Kartposition~|Syd-Väst Skandinavien|lat=59.9494444|long=10.7563889|link=Oslo|marksize=11|label=Oslo|position=top|mark=City locator 2.svg|label_size=70}}
 {{Kartposition~|Syd-Väst Skandinavien|lat=55.7166667|long=12.5666667|link=Köpenhamn|marksize=11|label=Köpenhamn|position=top|mark=City locator 2.svg|label_size=70}}
 {{Kartposition~|Syd-Väst Skandinavien|lat=57.7|long=11.9666667|link=Göteborg|marksize=11|label=Göteborg|position=bottom|mark=City locator 2.svg|label_size=70}}
 {{Kartposition~|Syd-Väst Skandinavien|lat=59.35|long=18.0666667|link=Stockholm|marksize=11|label=Stockholm|background=|position=top|mark=City locator 2.svg|label_size=70}}
}}
[[Fil:Gokstad viking ship -excavation.jpg|miniatyr|Från utgrävningen av [[Gokstadsskeppet]] i [[Vestfold]] 1880.]]
Under de senaste 200 åren har en rad teorier lanserats för att förklara vikingarnas flerhundraåriga militära expansion. Vikingatidens samhälle var uppbyggt runt personliga relationer, det vill säga en persons ställning, status, rättigheter och plikter bestämdes helt och hållet av dennes släktskapsförhållande eller tjänsteförhållande till en storman. 

Samhället var organiserat hierarkiskt med flera sociala skikt, kungar överst och [[träl]]ar nederst på rangskalan. I Danmark kan man till exempel på runstenarna läsa om "[[tegn|thegnar]]" vilka troligtvis stod kungen nära, samt "drengar", det vill säga stormän. I Sveariket norr om Mälaren förekommer inte ordet "thegnar" på runstenarna. Titeln "dreng" förekommer dock rikligt där. Ordet "[[bryte]]" tycks ha stått för personer i en klass strax ovanför den lägsta, trälarnas klass. Brytarna verkar ha varit en slags arrendatorer, det vill säga brukare av jord men utan ägorätt. Ordet förekommer i olika dåtida handlingar, till exempel i lagar. Vikingafärderna gav också upphov till en inströmning av nya trälar till de nordiska länderna.

=== Skeppen ===
<!-- teknologisk forklaring--> 
{{Huvudartikel|Vikingatidens skepp}}
Att vikingarna kunde slå till mot områden så långt från sina hemländer berodde på den högt drivna [[Skepp (fartyg)|skepp]]steknologi som utvecklats i Skandinavien under slutet av yngre järnåldern. Under [[vikingatiden]] fanns ett flertal olika skeppstyper. När man drog i viking användes krigsskepp, det vill säga relativt smala men långa skepp. I skriftligt källmaterial omtalas dessa som "långskepp" och "snäckor". Enligt samma källor kunde ett krigsskepp bära mellan sextio och hundra man.

=== Vikingarnas utrustning ===
Vikingarnas utrustning kunde bestå av [[yxa]], [[spjut|kastspjut]] eller [[pilbåge]] och [[sköld]]. Vanliga vikingar hade långbyxor, kolt och mantel av [[ylle]], samt luva eller mössa. Vanligen var det bara stormän och deras hird som hade [[hjälm]], [[ringbrynjeskjorta]] och [[svärd]].<ref>{{bokref|titel=Slagfältet under medeltiden|författare=Benett, M. et al|översättare=Lars Bergquist|utgivare=Historiska Media|utgivningsort=Lund|år=2005|id={{ISBN|91-85377-43-0}}|sid=61}}</ref>

Vikingatidens svärdsklingor kunde vara [[damaskera|damasksmidda]], det vill säga att [[Klinga (svärd)|klinga]]n var smidd delvis av kolfritt och delvis av kolberikat stål. Det ger ett vackert mönster av ljust och mörkt stål. Klingor från [[Rhenlandet]] i [[Frankerriket]] var särskilt eftertraktade på grund av deras höga kvalitet. Som regel stod smedens namn skrivet som ett slags varumärke på klingan.

Det är en utbredd felaktig föreställning att vikingarna bar hjälmar med horn.

== Skriftliga källor ==
{{Huvudartikel|Skriftliga källor från vikingatiden}}
Senare generationers syn på vikingatiden är starkt påverkad av vilka källor som bevarats och finns tillgängliga. Många av de skriftliga källorna är nedteckningar av muntlig tradition gjorda flera århundraden senare. Många av dem är dessutom skrivna av vikingarnas motståndare och offer, vilket starkt färgar synen på vikingarna; de beskrivs i dessa källor vanligen som ogudaktiga hedningar. Berättelserna nedtecknades i en kristen, högmedeltida, stat, som var mycket olik det förkristna samhället som beskrevs. 

Ett stort antal [[kväde]]n, vilka till skillnad från sagorna är tillkomna under vikingatiden, finns också. Historiker har därför större tillit till kvädena än till [[Saga (skönlitteratur)|sagorna]]. Dock gäller att där offrens skildringar av vikingarna är odelat negativa, så är kvädena och sagorna odelat positiva. I synnerhet sagorna, men även kvädena, författades i huvudsak på Island, som ursprungligen koloniserades av norrmän. Även denna omständighet har färgat historieskrivningen på så sätt att vi vet betydligt mer om de norska vikingarnas bedrifter än om de som verkade i Sverige.

Generellt gäller att ju senare händelser, desto bättre källäge. Det finns alltså gott om kunskaper att hämta om en sentida person som [[Harald Hårdråde]], medan inget alls är känt om den person som ledde angreppet mot Lindisfarne.<ref name="ReferenceC">{{bokref|titel=Vikingaliv|författare=Harrison, Dick & Svensson, Kristina|år=2007|utgivare=Natur & Kultur|id={{ISBN|978-91-27-35725-9}}|sid=29}}</ref> Vidare är tågen i väster betydligt mer kända än de i öster, då de nordösteuropeiska folken kristnades sent och därför saknade kunskap om skriften.

=== Utomnordiska källor ===
Den arabiske geografen och krönikören [[Ibn Fadlan|Ahmed Ibn Fadlan]] beskrev i en reseskildring ca [[900-talet|921]] sitt möte med [[nordbor]], ''[[ruser]]'' vid floden [[Volga]].

De vikingar som sökte sig till Konstantinopels [[Väringagardet|väringagarde]] har satt spår i källorna där, och så nämns till exempel [[Harald Hårdråde]] i ''[[Logos nuthetetikos]]'', där han används som exempel på en exemplarisk legoknekt.<ref name="ReferenceC"/>

=== Runstenar ===
[[Runsten]]arna är en viktig samtidskälla för vikingatida expeditioner, och namnger många olika aktörer. Sådana stenar återfinns på flera platser i [[Norden]]. Ett exempel är runstenarna i [[Mälardalen]] i Sverige, som restes till minne över det ödesdigra [[Ingvarståget]] in i dagens Ryssland under tidigt 1000-tal. Förutom att vara en källa om vikingarna, så är runstenarna också källor till samhället i övrigt i de nordiska områdena.

== Belägg ==
=== Anglosaxiska belägg ===
De tidigaste beläggen för orden kommer från anglosaxisk-latinska ordlistor från 700-talet, där det förklaras med "pirata”, '[[sjörövare]]'. I en anglosaxisk parafras på [[Andra Moseboken]] (Exodus), används uttrycket ''sæ-wícingas'' (hav- eller sjövikingar) vid passagen genom [[Röda Havet]] används om sönerna till [[Ruben (Bibeln)|Ruben]], [[Jakob (patriark)|patriarken Jakob]]s äldste son och stamfader för Rubens stam, en av [[Israeliter|Israels tolv stammar]].<ref name="JohnHLind"/>{{Källa behövs|Lind nämner parafrasen, men inte originalets exakta ordform|datum=2019-12}}

Ordet 'viking' förekommer även i dikten ''[[Widsith]]'', bevarad i en nedteckning från slutet av [[900-talet]]. Liksom [[Beowulfkvädet]] beskriver den personer och folk från 500-600-talet, vilket inte innebär att dikten är uppkommen då. Widsith använder ordet om ''wicinga cynn'' vilka de danska kungarna i [[Lejre, Danmark|Lejre]], ''[[Hroþwulf]]'' och ''[[Hroðgar]]'', bortdrivit. På ett annat ställe i dikten säger sig Widsith ha varit med vikingarna som nämns vid sidan av folkslag som [[daner]], [[götar]], [[svear]] och [[vender]]. Widsith nämner också han varit hos 'lidvikingarna' ''mid Lidwicingum ic wæs''.

I dikten ''[[Slaget vid Maldon]]'' (''The Battle of Maldon'') beskrivs en strid som 991 stod i [[Essex]] mellan invaderande nordmän och inhemska försvarare:

{| class="wikitable"
|-
! fornengelska !! engelska.<ref>http://faculty.uca.edu/~jona/texts/maldon.htm Translation of ''The Battle of Maldon'' by Jonathan A. Glenn, University of Central Arkansas</ref>!!svenska, i översättning av [[Gunnar D Hansson]].<ref>{{bokref|titel=Slaget vid Maldon och sju elegier: fornengelska dikter|år=1991|utgivare=Anthropos|utgivningsort=Gråbo|isbn=91-85722-13-8|libris=7752048}}. Med Hanssons notering motsvarar stycket rad 48–56</ref>
|-
|<poem>þa stod on stæðe, stiðlice clypode
wicinga ar, wordum mælde,
se on beot abead brimliþendra
ærænde to þam eorle þær he on ofre stod:
</poem>
|<poem>Then on the bank stood a Viking messenger,
called out stoutly, spoke with words,
boastfully brought the seafarers' errand
to that land's earl where he stood on shore:
</poem>
|<poem>
Ivrigt ropande stod på stranden
vikingars sändebud, ut över sundet
sände han ord, havsbefararnas
skrytsamma budskap bort mot brinken
där jarlen stod:
</poem>
|}

=== Krönikor ===
I de olika källorna som nämner skandinaver som anfallit nordfranska kuster används aldrig termen viking, utan uteslutande termen ''Normannen'', och först år 879 används ordet i [[Angelsaxiska]] krönikor i samband med skandinaviska plundringståg i England. Senare används ordet bara tre gånger i skrifter från 885, 921 och 1098,<ref name="Askeberg">{{bokref|efternamn=Askeberg|förnamn=Fritz|titel=Norden och kontinenten i gammal tid: studier i forngermansk kulturhistoria|år=1944|utgivningsort=Uppsala|språk=swe|libris=385158}}</ref> och var alltså även under de tvåhundra år som England lydde under [[danelagen]], ett ovanligt ord i den samtida anglosaxiska litteraturen, och organiserade invasioner av engelska och irländska landområden nämner aldrig ordet viking, utan ''daner'' och ''[[nordmän]]''.<ref>[http://lexicon.ff.cuni.cz/html/oe_bosworthtoller/b1214.html An Anglo-Saxon Dictionary, av Bosworth och Toller (1898)]</ref>

I sjätte kapitlet av fjärde boken i [[Adam av Bremen]]s ''[[Gesta Hammaburgensis ecclesiae pontificum]]'' från cirka [[1070]] framgår att en grupp vikingar på [[Själland]] kallas vikingar av den övriga befolkningen:
{{citat|Aurum ibi plurimum, quod raptu congeritur piratico. Ipsi enim piratae, quos illi Wichingos as appellant, nostri Ascomannos regi Danico tributum solvunt.''}}
{{citat|Där [på [[Själland]]] finns gott om guld, som samlas genom sjörövarfärder. Dessa sjörövare, som invånarna kallar vikingar, våra landsmän däremot askomanner (''askmän''), betalar skatt till den danske kungen ... |Adam av Bremen<ref>{{bokref|författare=Adam av Bremen|medförfattare=Svenberg Emanuel, Hallencreutz Carl Fredrik|titel=Historien om Hamburgstiftet och dess biskopar|år=1984|utgivare=Proprius|utgivningsort=Stockholm|isbn=91-7118-447-3|libris=7604979|sid=207}}</ref>}}

Under 1100-talet ökar användning av ordet, och [[Poeta Saxo]] (en sentida benämning på en författare vars verkliga identitet är okänd) jämställer ordet ''askomanner'' med pirater, och under 1200-talet i [[Hallar-Stein]]s dikt om [[Olav Tryggvason]] (''Óláfs saga Tryggvasonar en mesta'') i boken [[Rekstefja]], används ordet viking som synonym till ''rövare'' och ''förbrytare''.<ref>Hallar-Steinn Rekstefja, strof nummer 8</ref>

=== Runstenar ===
[[Fil:Runestone Sm10.JPG|miniatyr|stående|[[Smålands runinskrifter 10|Tyke Vikings sten]], med texten "Tyke - Tyke Viking - reste stenen efter Gunnar, Grims son. Gud hjälpe hans själ."]]
På en [[Gotlands runinskrifter 370|sten]] i gotländska [[Hablingbo]] omtalas Helge, som for västerut "med vikingar". På en runsten i Uppland [[Upplands runinskrifter 617|Bro kyrka (U 617)]] berättas det om en Assur, som skall ha varit "víkinga vǫrðr", "vikingars vakt", vilket är dubbeltydigt. I beteckningen 'härfärd över havet', används det på en av stenarna i [[Västra Strömonumentet]] i [[Skåne]], daterad till slutet av [[900-talet]]: ”Fader lät dessa runor hugga efter sin broder Asser, som fann döden nordpå i viking”. Ett annat exempel är [[Gårdstångastenen 2]] om några som var "vida präktiga i viking". Ordet "Viking" uppträder även som egennamn eller tillnamn ett dussintal gånger, till exempel på [[Tyke Vikings sten]] vid [[Växjö domkyrka]], [[Smålands runinskrifter 11]] och [[Södermanlands runinskrifter 54]] rest av "Vikings söner".<ref name="Svitjod">{{bokref|år=1999|författare=Larsson, Mats G|titel=Svitjod – Resor till Sveriges ursprung|utgivare=Atlantis|id={{ISBN|91-7486-421-1}}|sid=192}}</ref><ref>{{bokref|efternamn=Palm|förnamn=Rune|titel=Vikingarnas språk: 750-1100|utgåva=2. uppl.|år=2010|utgivare=Norstedts|utgivningsort=Stockholm|isbn=9789113030807|libris=11814554|sid=17}}</ref>

=== Isländska sagor ===
I [[Islänningasagor]]na användes ordet "viking" ofta i uttrycket "dra i viking", medan personerna som företagit aktiviteten sällan omnämns som viking, eller vikingar, och källorna omtalar bara vikingafärder västerut, med termen ''vestrvíking'', men någon motsvarande term ''austrvíking'' är inte belagd,<ref name="Askeberg"/> och när termen viking i litteraturen har använts med anknytning till östersjöområdet, avses huvudsakligen sjörövare som angriper [[nordmän]].

==== Njáls saga ====
I [[Njáls saga]] berättas om [[Gunnar på Hlidarende]] och hans vän [[Njál]]s söner, att de beger sig på sjöresa österut till Estland, och där används ordet viking om deras fiender, men aldrig om Gunnar och hans följe.<ref>{{Webbref |url=http://www.sagadb.org/brennu-njals_saga |titel=Sagan i originaltext på Icelandic Saga Database |hämtdatum=2019-12-08 |arkivurl=https://web.archive.org/web/20160824203455/http://sagadb.org/brennu-njals_saga |arkivdatum=2016-08-24 }}</ref>

{{citat|Gunnar styrde ut ur älfven och han och Kolskägg voro bägge på samma skepp. Hallvard var på ett annat. De sågo nu vikingaskeppen för sig. Gunnar sade:'Varom någorlunda stridsredde, i fall de angripa oss. Eljes gifva vi oss ej i lag med dem.' Vikingarne skilde sina skepp åt, så att väg vardt mellan dem. Gunnar for där fram... Till sist foro bröderne upp på vikingaskeppet och Kolskägg gick längs ena bordet och Gunnar längs andra... Nästa sommar höllo de till Reval, mötte där vikingar, slogos genast och fingo seger.|[[Njáls saga]] i svensk översättning från 1879 av [[Albert Ulrik Bååth]]}} Gunnar dräper Vikingen Hallgrim och kvad en visa:

{{citat|Fält jag har en väldig viking, Vapen till kamp han lyfta kunde. Sporde jag, Hallgrim mot hjälmar höjde Härligt vapen i andra länder. Alle dugande män det höre, Hur det kom till ulfvamättarn. Mig det skall jag i fäjd vet det föra. Följa i hand till lifvets ände.''|[[Njáls saga]] i svensk översättning från 1879 av [[Albert Ulrik Bååth]]||position=|ram=|citattecken=}}

Sagan berättar vidare om en dansk man som visar Gunnar var vikingarnas skatter är gömda, och ber att få bli förd till Danmark. När Gunnar frågar hur han hamnat i Österled, svarar dansken: "Jag vardt tagen af vikingarne, svarade han, och satt i land här på Ösel och har jag varit här seda"'. I sagan berättas vidare om "En man het Kol, en väldig viking, son af Åsmund Äskesida från Småland", vilken Håkon jarl dömer fredlös, men nämner saknaden av Gunnar som vikingajägare med orden: "För långt ifrån oss är nu Gunnar på Lidarände, ty vore han här, skulle han dräpa fredlöse vikingen. Själf varder han nu, som mig anar, dräpt af isländingar. Det är illa, att han ej dragit till oss." Men Gunnars måg [[Traen Sigfusson]] tar på sig att jaga vikingarna. Njals söner Grim och Helge seglar till Orkneyöarna och blir där attackerade av skotska vikingar: "De öfverlade om de skulle värja eller gifva sig, men innan beslutet tagits, hunno vikingarne fram. Man sporde hvarandra om höfdingarnes namn. Köpmännens anförare namngåfvo sig och frågade till baks hvilke män vikingaflottan styrdes af. Den ene kallade sig Grytgård, den andre Snökolf, Moidans söner från Dungalsby i Skottland, skotske konung Melkolfs fränder."

Det framgår tydligt av texten att köpmännen inte omtalas som vikingar, men däremot som offer för de skotska vikingarna vilka hade en allians med kung [[Malkolm II av Skottland]].

==== Heimskringla ====
Vikingar kunder utgöra betydande problem för sin samtid, och bland annat den norske kungen [[Harald Hårfager]] organiserade jakter på vikingar och fördrev dem från norskt territorium. I [[Snorre Sturlasson]]s ''Heimskringla'' finns en sektion med ''Harald hårfagres historia'' som omtalar hur kung [[Harald Hårfager]] företar en sjöresa västerut till Skottland och dess närbelägna öar, för att rensa dem från vikingar, av vilka många flydde till Island. [[Emil Olson]]s översättning lyder:

{{citat|Konung Harald sporde, att midtlandet härjades vida omkring av vikingar, som om vintern uppehöllo sig väster om havet. Han hade då leding ute varje sommar och genomsökte öar och utskär, men så snart vikingarna blevo varse hans här, flydde alla, de flesta ut på havet. Då konungen ledsnade på detta, hände det en sommar, att han seglade med sin här västerut över havet. Han kom först till Hjaltland och dräpte där alla vikingar, som icke flydde undan. Därefter seglade han söderut till Orknöarna och rensade dem fullständigt för vikingar. Sedan for han ända till Suderöarna och härjade där. Han dräpte där många vikingar, som förut hade rådt över härsmakt; han utkämpade många strider och vann oftast seger. Därefter härjade han i Skottland och hade där flera strider.|[[Snorre Sturlasson]]s ''Heimskringla'' översatt av [[Emil Olson]]}}

==== Egil Skallagrimssons saga ====
En tydlig distinktion mellan att under vissa perioder vara sjörövare och under andra perioder vara handlande köpman, görs i ett utdrag ur [[Egil Skallagrimsson]]s saga om '''Bjørn Farmann''' (Björn Brynjolfsson): "Bjørn var farmaður mikill, var stundum í víking, en stundum í kaupferðum" vilket på svenska betyder; ”Björn var stor farman, tidtals var han i viking, tidtals på köpfärder.”

Egil Skallagrim var gift med Björns dotter Åsgärd, och yrkade på [[Gulatinget]] vid en arvstvist efter Björn Farman, att hon hade rätt till hälften av arvet, men kung [[Erik Blodyx]], gift med Björns andra dotter Gunnhild, ansåg Åsgärd arvlös, och Eriks talesman Bärg-Anund sade: ''För konung, drottning och domare skall jag bära fram samma vitnesbörd om, att Tora ladhand, Åsgärds moder, vardt hemifrån med våld tagen, från sin broder Tore härse, och åter, för andre gången, med makt förd från Örland, ifrån Brynjolf. Drog hon då bort ur landet med vikingar och vardt fredlös öfver alt Norge. I den landsflykten aflade hon och Björn en mö, denna Åsgärd...Jag fordrar af domarena, att arf tilldömes Gunnhild, men Åsgärd dömes att varda konung Eriks trälinna, ty hon föddes, alt medan hennes fader och moder voro pä konungens bud biltoga.''<ref>{{bokref|titel=Egil Skallagrimssons saga: Gunnlaug Ormstungas saga|år=1989|utgivare=Fabel|utgivningsort=Stockholm|isbn=91-7842-100-4|libris=7668174|sid=72}}</ref>

==== Jomsvikingar ====
[[Fil:Olav Tryggvasons saga - Uvaeret Hjoerungavaag - H. Egedius.jpg|miniatyr|Jomsvikingar slåss i en hagelstorm vid [[slaget vid Hjörungavåg]]. Konstnär: [[Halfdan Egedius]].]]
{{huvudartikel|Jomsvikingar}}
Brödraskapet [[Jomsvikingar]] nämns i [[Jomsvikingadrapan]] och [[Jomsvikingasagan]], och deras historia beskrivs i ''[[Gesta Danorum]]'' bok 10, vari berättas om den bebyggda platsen ''Julinum'', som övertogs av den danske kungen [[Harald Blåtand]] som upplät den åt vikingar. ''[[Knytlingasagan]]'' ger samma information rörande att Harald skulle ha grundat jomsvikingarnas brödraskap, men att det sedan övertogs av den svenske ädlingen [[Styrbjörn Starke]]. Enligt ''[[Fagrskinna]]'' skulle Jomsvikingarnas ursprung ha varit att [[Harald Blåtand]] under ett härjningståg i [[Vender|Vendland]] hade byggt en borg på en plats kallad 'Jom', som fick namnet Jomsborg. Jomsvikingarna medverkade i flera berömda slag, varav de mer kända är [[slaget vid Fyrisvallarna]] i [[Uppsala]], [[slaget vid Hjörungavåg]] och [[slaget vid Svolder]], och de skall också ha gjort strandhugg i östra [[England]] [[1009]], samt inblandade i olika typer av slag i [[England]], och de plundrade olika skandinaviska territorier under början av 1000-talet.

Jomsvikingarna försvagades allt mer de följande decennierna, och enligt ''Heimskringla'' skall [[Magnus den gode]] av Norge [[1043]], efter att venderna i området vägrat lyda honom, ha beslutat att sätta punkt för hotet från jomsvikingarna. Han anföll därför Jomsborg och dödade samtliga.<ref name="Larsson, sid 171">Larsson, sid 171</ref>

Utgrävningar i [[Wolin (stad)|Wolin]] i nordvästra Polen har visat att det funnits en stad med rötter sedan 700-talet på platsen. Denna tycks ha varit starkt befäst i överensstämmelse med källorna, men i övrigt gav utgrävningen endast stöd åt påståendet att Magnus den gode skall ha anfallit staden, då man funnit ett brandlager från samma tid. Eftersom nordbor dock vid samma tid tog makten i flera andra städer runt [[Östersjön]], och Jomsborg låg mycket nära Danmark, är det troligt att de även gjort så i Jomsborg, även om källmaterialet är så klent att detta inte kan bekräftas.<ref>Larsson, sid 173, 175–176</ref>

Några kända jomsvikingar, omtalade i källorna var: [[Bue digre]], [[Palnatoke]], [[Sigurd Kåpa]], [[Sigvald Jarl]], [[Styrbjörn Starke]], [[Strutharald]] (Enligt Snorre Sturlason var Strutharald jarl av "Jomsborg i Vendland") och [[Torkel den höge]].

==== ''Utfarardrapa'' i Magnussønnenes saga ====
I Magnussønnenes saga finns åtta strofer av skalden [[Halldor Skvaldre]] ''Utfarardrapa'' till kung [[Sigurd Jorsalafarare]] av Norge vilken ledde det [[norska korståget]] till [[Jerusalem]] (1107-1110) och hans strider på vägen dit.<ref>Riley-Smith, 1986, s. 132</ref> Vid Spaniens västkust stötte norrmännen på en stor [[pirat]]flotta bestående av [[galär]]er bemannade med "hedniska" [[muslimer]], vilka benämns ''vikingar''. Sigurd satte kurs rätt mot piratflottan och stormade deras skepp. Inom kort hade alla piraterna antingen dödats eller flytt, och Sigurd tog åtta skepp från dem:<ref name="Magnussønnernes saga">[https://heimskringla.no/wiki/Magnuss%C3%B8nnernes_saga Magnussønnernes saga]</ref>
{{citat|Og de vikinger onde, ilte frem mod kampens mægtige leder (kongen krigere dræbte i striden). Hæren naaed’ at rydde raskt otte galeier (de fleste folk blev fældte); fyrsten fik der hærfang.|[[Utfarardrapa]] av [[Halldor Skvaldre]],<ref name="Magnussønnernes saga"/>|}}

I [[Norvasund]] ([[Gibraltar]]) blir Sigurds flotta återigen attackerad av arabiska pirater, vilka omnämns som vikingar:
{{citat|Derefter holdt kong Sigurd frem med sin færd og seilede til Nårvesund, men i sundet mødte han en stor vikingehær, og kongen lagde til kamp med dem; han havde der den femte kamp og fik seier.|[[Utfarardrapa]] av [[Halldor Skvaldre]],<ref name="Magnussønnernes saga"/>}}

=== Ortnamn ===
[[Knytlingasagan]] (kapitel 115) nämner den annars ganska okända orten ''Vikingavod'' på [[Själland]] i Danmark.<ref>[https://danskestudier.files.wordpress.com/2018/06/1919.pdf [[Danske Studier]] av Gunnar Knudsen och Marius Kristensen]</ref> [[Vingåker]] sägs ha kallats ''Wikinghaker'' i en skrift från 1314.<ref>{{Webbref |url=https://www.vingaker.se/wp-content/uploads/2017/01/Flik-6.36-Varum%C3%A4rkesplattform.pdf |titel=Vingåkers kommun: historia |hämtdatum=2019-12-11 |arkivurl=https://web.archive.org/web/20201130202638/https://www.vingaker.se/wp-content/uploads/2017/01/Flik-6.36-Varum%C3%A4rkesplattform.pdf |arkivdatum=2020-11-30 }}</ref>
Sedan början av 1300-talet är orten [[Vikingstads socken|Vikingstad]] i Östergötland känd. Namnet skrevs 1317 som ''Vikyngstathom''.<ref>Mats Wahlberg, red (2003). Svenskt ortnamnslexikon. Uppsala: Institutet för språk och folkminnen. Libris 8998039. {{ISBN|91-7229-020-X}}</ref>

=== Sentida användning ===
Ordet försvann från språket under århundradena efter [[Sagalitteratur|sagatiden]] när ordet [[pirat]] istället dyker upp i språket<ref>[https://runeberg.org/svetym/0665.html Hellquist, etymologisk ordbok]</ref>. Hos [[Ludvig Holberg]] på 1700-talet är ordet synonymt med sjörövare. Under åren som följde närmast efter 1810 blev ordet åter infört i språket, i Sverige genom den patriotiska diktningen av [[Erik Gustaf Geijer]] och [[Esaias Tegnér]], som kom att till stor del forma bilden av vikingen i Sverige<ref>{{bokref|titel=Svenskhetens historia|författare=Göran Hägg|år=2003|utgivare=Wahlström & Widstrand|sid=352}}</ref> medan det i Danmark var de så kallade "guldåldersdikterna" som reintroducerade begreppet. I Norge skedde det något senare.<ref>Källa angiven av norska Wikipedia: {{bokref|titel=Verre enn sitt rykte: vikingene slik ofrene så dem|författare=Ustvedt, Yngvar|utgivare=Cappelen|år=2004|id={{ISBN|82-02-20498-4}}}}</ref>

Under [[skandinavismen]] på 1800-talet utvidgades ordets betydelse till att omfatta nästan alla skandinaver som levde under den forntida period vilken alltsedan 1800-talet kommit att kallas för [[vikingatid]]en. De fornnordiska sagorna och skrifterna blev under denna tid en gemensam utgångspunkt i försöken att slå kulturella broar mellan de nordiska folken. Genom [[nationalismen]] kom vikingen att bli föremål för hämningslös beundran, i synnerhet under andra hälften av 1800-talet fram till långt in på 1900-talet. Även om detta synsätt kraftigt tonats ner under efterkrigstiden är vikingen fortfarande en av de mest kända ”etniska” symbolerna i Norden och tillika den mest kända symbolen för Norden i världen utanför Skandinavien, fast historiker som [[Mats G. Larsson]], [[docent]] vid [[Lunds universitet]], menar att vikingatida skandinaver skulle se det som en förolämpning att bli kallad för viking,<ref>{{bokref |efternamn=Larsson |förnamn=Mats G. |titel=Runstenar och utlandsfärder: aspekter på det senvikingatida samhället med utgångspunkt i de fasta fornlämningarna |serie=Acta archaeologica Lundensia. Series in 8o, 0065-0994 ; 18 |år=1990 |utgivare=Almqvist & Wiksell International |utgivningsort=Stockholm |språk=swe |isbn=91-22-01371-7 |libris=7223122}}</ref> och Anna Wallette vid historiska institutionen i Lund menar att historiker av olika skäl förhållit sig avvaktande, i takt med att mytologiseringen och ideologiseringen av de krigiska nordmännen blivit yvigare och ett användbart begrepp för att locka ungdomar och turister till museer och historiska attraktioner:<ref name="Walette"/>

== Vikingamyter ==
[[Fil:Drakskepp2.PNG|miniatyr|Ett [[vikingatiden|vikingatida]] skepp i romantiserad 1800-talsversion.]]
[[Fil:stiklestad.jpg|miniatyr|Konstnären [[Halfdan Egedius]] framställning från 1899 av [[Snorre Sturlasson|Snorres]] version av kung [[Olof den helige]]s fall vid [[Slaget vid Stiklestad|Stiklestad]] år [[1030]].]]
Vikingarna är en mytomspunnen grupp av människor. I synnerhet under [[nationalromantiken]]s dagar på 1800-talet tog denna mytbildning fart.

Bland [[svenska arkeologer]] är det främst Historiska Museets [[Fredrik Svanberg]] som under senare år gått i spetsen för att "avmytifiera" den sena järnålderns [[skandinav]]er genom att söka visa fram var det [[arkeologi]]ska faktaunderlaget slutar och [[nationalromantik]]en börjar.

Den danske historikern [[John H Lind]] vid [[Köpenhamns universitet]] är också en av de auktoriteter som ifrågasatt populismen som drabbat ordet viking, och vilka konsekvenser det leder till att generöst använda termen när man beskriver vikingatida händelser, fast källorna inte har omtalat någon person som viking, även när det gäller skandinaviska överfall i England, eller på kontinenten. Han menar att framställningen av "''vikingatiden''" i media är:<ref name="JohnHLind"/>
{{citat|genomgående populistisk och mer tillgodoser turistindustrins behov än att leva upp till den historiska vetenskapens krav på metodik: Danskarna var liksom de övrige skandinaverna inte vikingar, de upfattade sig inte som vikingar, men de kunde liksom icke-skandinaver vid behov välja vikingavärvet och dra på plundringståg, som människer alltid har gjort och fortfarande gör.|<ref name="JohnHLind"/>}}

En annan missuppfattning är att svenska vikingar endast for i österled medan danska och norska vikingar for i väster. Bland de svenska runstenarna (exklusive sådana från tidigare danska och norska områden) som nämner expeditioner utomlands berättar 32 stycken om färder i österled och 26 stycken om färder i västerled. Lika felaktig är föreställningen att de östliga tågen till största delen var fredliga. Även om handel var en viktig del i kontakten mellan Skandinavien och Östeuropa, vittnar runstenar och skriftliga källor från såväl Island som Bysans, samt arkeologiska fynd, om mängder av plundringståg och krigsexpeditioner.

=== Utifrån kommande erövrare? ===
Senare tiders nationalistiska historiesyn har ofta lett till att vikingarna betraktats som erövrare som kom utifrån som sedan kastats ut av till exempel irländare och engelsmän. Detta är dock felaktigt; få engelsmän uppfattade Harald Hårdråde som en utböling när han år [[1066]] landsteg i Yorkshire. Han var istället allierad med den inhemske ädlingen Tostig, och [[slaget vid Stamford Bridge]] stod snarare mellan två släktgrupperingar än mellan anglosaxare och norrmän. På samma sätt har man uppfattat [[slaget vid Clontarf]] år [[1014]] som den tidpunkt då [[Brian Boru]] kastade ut nordborna men fick plikta med sitt liv, när det egentligen stod mellan denne och irer från Leinster som inte ville acceptera hans överhöghet, med nordbor stridande på båda sidor. Det nordiska väldet över [[Dublin]] skulle bestå till [[1171]], trots att stadens kung stod på den förlorande sidan.<ref>{{bokref|titel=Vikingaliv|författare=Harrison, Dick & Svensson, Kristina|år=2007|utgivare=Natur & Kultur|id={{ISBN|978-91-27-35725-9}}|sid=43–44}}</ref>

=== Vikingakungar ===
Ibland läser, eller hör man, om ''vikingakungar'', vilket är en ickeexisterande term, och i de flesta fall mycket felaktig, eftersom relativt få kungar var pirater, och betydligt oftare bekrigade dem, och utnämnde landvärnsmän till försvarare mot just vikingar.<ref name="JohnHLind"/>

=== Hjälmar med horn ===
[[Fil:Leif Ericson on the shore of Vinland.gif|miniatyr|Leif Eriksson på stranden i Vinland, framställd så som vikingar ofta brukade avbildas i modern tid. Hornen på hjälmen är en modern missuppfattning, men denna missuppfattning är mer och mer på väg att försvinna.]]
Uppfattningen att horn skulle finnas på vikingarnas hjälmar uppstod under den nationalromantiska epoken i slutet av 1800-talet. Det finns avbildningar av människor med hjälmar med horn, bland annat på den danska [[Gundestrupskitteln]] från år 100 f.Kr. Den enda järnåldershjälmen med horn som hittats i Europa kommer dock från England, och är inte från vikingatiden utan från tiden 150–50 f.Kr.<ref>{{webbref|url=http://www.britishmuseum.org/explore/highlights/highlight_objects/pe_prb/h/horned_helmet.aspx|titel=Horned helmet|utgivare=British Museum|hämtdatum=5 februari 2008}}</ref>, flera hundra år före de första vikingaräderna. Den ringa godstjockleken antyder dessutom att den haft en ceremoniell användning då den knappast kan ha erbjudit något vidare skydd i en strid.

Däremot finns det flera skandinaviska avbildningar från sen järnålder som föreställer dansare iförda vad som vid en första anblick skulle kunna tolkas som behornade hjälmar. En närmare studie visar dock att de förmodade hornens spetsar är försedda med fågelhuvuden. Det rör sig alltså även här snarare om någon form av ceremoniella huvudbonader.

Fynden av vikingatida hjälmar är få, det rör sig i dagsläget om tre säkert identifierade fynd i hela [[Norden]]: [[Gjermundbu-fyndet|Gjermundbu]] i Norge, [[Tjele-fyndet|Tjele]] i Danmark samt från [[Lokrume]] på Gotland. Bildbevisen är däremot desto fler, exempelvis runstenen [[Ledbergsstenen]] Ög 181 i Ledberg i Östergötland, på gotländska [[bildsten]]ar, [[Bayeux-tapeten]] och den lilla skulpterade så kallade [[Sigtunavikingen]]. Samtliga saknar horn.

== Se även ==
* [[Pirater]]
* [[Nordmän]]
* [[Nordisk mytologi]]
* [[Ragnar Lodbrok]]
* [[Varjager]]
* [[Bärsärk]]
* [[Hagbard Handfaste]]

== Källor ==
<references>
<ref name="Landnámabók">[[Landnámabók]] 1:a delen delen, kapitel 11</ref>
<ref name="JohnHLind">[https://www.academia.edu/34256970/John_H_Lind_Populismens_triumf_Vikingerne_en_nationalromantisk_fiktion_The_Triumph_of_Populism_the_Vikings_a_National_Romantic_Fiction_Ark%C3%A6ologisk_Forum._No_36_2017_11-15] [[Filosofie doktor]] i Historia [[John H Lind]], Populismens triumf – Vikingerne en nationalromantisk fiktion (The Triumph of Populism – the Vikings, a National Romantic Fiction), [[Arkæologisk Forum]]. No 36, 2017, 11–15.</ref>
<ref name="Strinnholm">[https://books.google.com.kh/books?id=UUhbAAAAQAAJ&pg=PA18&lpg=PA18&dq=%22vikingar%22+%22friser%22&source=bl&ots=sZS9Py6Xb-&sig=ACfU3U2TLKayGmlpzt77ZigqbZkUCsVggQ&hl=en&sa=X&ved=2ahUKEwjuytv25KzmAhVPcCsKHcpeCsg4ChDoATAGegQIBBAB#v=onepage&q=%22vikingar%22%20%22friser%22&f=false Anders Magnus Strinnholm,, Svenska folkets historia från äldsta till närvarande tider, Volume 2, sidan 18]</ref>
</references>

== Externa länkar ==
* Vikingaliv (Life of Vikings) [http://www.vikingaliv.se/]
* [http://historiska.se/upptack-historien/artikel/vikingar/ Historiska museets temawebb om vikingar]
* [http://www.mnh.si.edu/vikings/start.html The National Museum of Natural History - Smithsonian Institution, Vikings: The north atlantic saga]
* [http://www.pbs.org/wgbh/nova/vikings/ Nova: The Vikings]

{{Vikingatiden}}
{{auktoritetsdata}}

[[Kategori:Sjöröveri]]
[[Kategori:Vikingatiden]]
[[Kategori:Järnåldern]]
[[Kategori:Benämningar på personer]]
[[Kategori:Wikipedia:Basartiklar]]