Visa källa för Speciella relativitetsteorin

== Bakgrund och motivering till den speciella relativitetsteorin ==
Redan innan den speciella relativitetsteorin formulerades, hade bland annat [[Hendrik Lorentz]] och [[George Francis FitzGerald]] observerat att elektromagnetiska krafter varierar beroende på hur de observeras. Exempelvis beror det [[magnetiska fält]]et på observatörens rörelsetillstånd. En observatör i vila i förhållande till det elektromagnetiska fältet uppfattar inget magnetiskt fält och endast en observatör i relativ rörelse kan registrera ett magnetiskt fält. FitzGerald, Lorentz och [[Woldemar Voigt]] föreslog oberoende av varandra ([[1892]], [[1895]] respektive [[1887]]) teorier innebärande att objekt som rör sig i förhållande till en stationär observatör genomgår en fysisk förkortning, så kallad [[längdkontraktion]] (''Lorentzkontraktion'' eller ''Lorentz-FitzGerald-kontraktion''). Lorentz inkorporerade i sin teori också idén att tiden gick långsammare, så kallad [[tidsdilatation]], för det rörliga objektet och konstruerade formler som beskrev denna, den så kallade [[Lorentztransformation]]en utan att känna till Voigts arbeten. Han tänkte sig att universum genomsyrades av en osynlig [[Eter (fysik)|eter]] och att rörelse genom detta medium påverkade kropparna. Dessa teorier tycktes lösa den konflikt som uppstått mellan elektromagnetism och klassisk Newtonsk fysik genom att Lorentz formler sammanföll med Newtons rörelselagar vid hastigheter som var små i förhållande till ljusets hastighet. ''Lorentz eter-teori'' blev dock kritiserad (även av honom själv) för sin delvis godtyckliga natur.

Även om det var Voigt som först formulerade de [[Woldemar Voigt#Voigttransformationen|grundläggande sambanden]], lyckades Einstein härleda Lorentz variant av dessa ur en mer grundläggande teori. Han utgick från att fysikens lagar borde vara lika – [[invariant]]a – för alla observatörer, och härledde bland annat Lorentztransformationen som en konsekvens.

Den speciella relativitetsteorin beskriver vanligtvis observatörer och kroppar som befinner sig i vila, eller rör sig med konstant hastighet, i förhållande till varandra. En vanlig missuppfattning är att teorin inte hanterar fall då rörelsen är accelererande. Den speciella relativitetsteorin kan dock på ett korrekt sätt beskriva hur accelererande kroppar beter sig i ett konstant gravitationsfält eller i roterande referenssystem. Exempel på detta är [[tvillingparadoxen]] eller när en raket accelererar till höga hastigheter. Den speciella relativitetsteorin kan däremot inte beskriva rörelser i varierande gravitationsfält.