Visa källa för Klassisk grekiska

{{incubator|grc}}
'''Klassisk grekiska''' (även ''antik grekiska'', ''gammalgrekiska'')  är den variant av [[grekiska]] som [[antikens litteratur|var skriftspråk]] och talades under den [[attiska perioden]] (400-talet f. Kr), det äldsta bevarade manuskriptet är ''[[Derveni-papyrusen]]''. Mer korrekt är att tala om den antika grekiskan om man vill ringa in den grekiska som inte innefattar [[nygrekiska]]. Den antika grekiskan innefattar en mängd olika dialekter, däribland joniska, attiska, doriska och en efterklassisk grekiska (ca 100 e. kr) som starkt påminner om den attiska (se nedan). Den grekiska som Nya testamentet är skriven på kallas [[koiné]], vilket betyder 'gemensam'.

Grekiska har förmodligen talats i [[Grekland]] med början någon gång 2000-1600 f.Kr. Från det grekiska fastlandet spred sig [[greker]]na till [[Kreta]], [[Rhodos]], [[Cypern]] och [[Mindre Asien]]s västkust. 

Från omkring 1200 f.Kr. är grekiskan känd i inskriptioner på lertavlor från [[Knossos]] och [[Pylos]]. Tavlorna är skrivna med [[stavelseskrift]] och härrör från palatsens räkenskapskamrar.

Omkring 1100 f.Kr. skedde en stor omvälvning, de [[mykene|mykenska]] palatsen stormades och förstördes, med resultatet att [[stavelseskrift]]en glömdes bort (utom på [[Cypern]]), befolkningen minskade samt att kultur och ekonomi gick tillbaka. Strax härefter skedde folkomflyttningar där [[greker]] utvandrade till fler områden kring [[Mindre Asien]]s västkust och till öarna i [[Egeiska havet]].

Från och med sen [[järnåldern|järnålder]] är grekiskans olika [[dialekt]]er kända. Dessa är:
* [[Jonisk grekiska|Joniska]] dialekter
** [[Attiska (dialekt)|Attiska]]
** [[Östjoniska]] dialekter - talades på öarna i [[Egeiska havet]].
* [[Aioliska]] dialekter - talades i [[Boiotien]], i [[Thessalien]], på [[Lesbos]] och på [[Mindre Asien]]s fastland mitt emot [[Lesbos]].
* [[Arkadisk-kypriska]] dialekter - talades i [[Arkadien]] och på [[Cypern]].
* [[Västgrekiska]] dialekter
** [[Doriska]] - talades efter [[Peloponnesos]] kust och på de sydliga öarna.
** [[Nordvästgrekiska]] dialekter - talades nordväst om [[Korintiska viken]].
Vissa litterära [[genre]]r var bundna till [[dialekt]]er. [[Epik]]en skrevs på [[östjonisk]] dialekt, [[körlyrik]] sjöngs på [[doriska]], [[monodisk lyrik]] på [[lesbiska]] och [[prosa]] först på [[östjoniska]] och senare på [[attiska]].

Efter kontakter med [[fenicier]]na började [[greker]]na under andra halvan av 700-talet skriva med alfabetisk skrift. Grekerna övertog [[fenicier]]nas 22 tecken (enbart [[konsonant]]er), deras namn samt de konsonantiska ljudvärden de behövde. De tecken som blev över fick beteckna [[vokal]]ljud. Dessutom skapade man några nya tecken. Alfabetet skiftade lokalt men med tiden kom det s.k. joniska enhetsalfabetet att användas överallt. I [[Aten]] infördes det officiellt år 402/3. Alfabetet används fortfarande i [[nygrekiska]]n. Från ett lokalt västgrekiskt alfabet fick [[etrusker]] och [[romare]] sitt alfabet.

Under 700-talet f.Kr. påbörjades en andra kolonisationsperiod. [[Thrakien]]s och  [[Svarta havet]]s kuster, [[Kyrene]], [[Sicilien]] och Syditalien koloniserades. [[Litteratur]]en blomstrade och nya [[genre]]r utvecklas. Bland de kända diktarna finns bl.a. [[Hesiodos]] och [[Sapfo]]. År 480 f.Kr. besegrade [[greker]]na [[perser]]na i [[slaget vid Salamis]] och säkrade därmed sitt politiska oberoende de följande århundradena. [[Aten]] blev den kulturellt dominerande [[stadsstat]]en. Där verkade diktarna [[Aischylos]], [[Sofokles]] och [[Euripides]], historieskrivarna [[Herodotos]] och [[Thukydides]]. Dessutom verkade flera av tidens stora [[filosof]]er och [[vetenskapsman|vetenskapsmän]] åtminstone tidvis i [[Aten]], bland dem [[Platon]], [[Aristoteles]], [[Zenon]]{{förtydliga|Vilken Zenon eftersom det fanns minst två i Aten efter 480?|datum=2013-09}}, [[Chrysippos]] och [[Epikuros]]. [[Attiska]]n blev den allt mer dominerande [[dialekt]]en och kom att till slut ersätta de andra helt.

I [[Alexander den store]]s rike, som omfattade [[Makedonien (historisk region)|Makedonien]], [[Thrakien]], [[Grekland]], [[Mindre Asien]], [[Egypten]] och allt land bort till [[Indien]]s västra gräns, var grekiskan förvaltningsspråket. [[Greker]] slog sig ner i städer och byar överallt i området och förde med sig sitt [[språk]] och sin bildning. [[Aten]]s roll övertogs av de nya [[hellenistisk]]a kungarikenas städer [[Pergamon]], [[Antiochia]] och [[Alexandria]]. Den dialekt som spreds på detta vis byggde på [[attiskan]] och kallades [[koiné]].

Under århundradet f.Kr. expanderade [[romarriket]] och lade under sig de grekisktalande områdena vid östra [[Medelhavet]], men det innebar inte att grekiskan försvann, tvärtom trängdes grekiskan ut bara i de östra delarna av Alexanders rike dit romarna inte nådde. Under romersk tid uppstod ett motstånd mot vad som ansågs vara stilistiska avarter i den [[hellenistisk]]a [[litteratur]]en och krävde en återgång till den klassiska [[attiska]]n. Denna rörelse kallas [[klassicism]]en eller [[atticism]]en. 

[[Nya testamentet]]s grekiska har varit föremål för mycken diskussion. I huvudsak består den av [[sakprosa]] som är opåverkad av [[klassicism]]en men har en del inslag från [[talspråk]]et och en hel del [[semitismer]].

== Källor ==
* Jerker Blomqvist "Det grekiska språkets historia" i Jerker Blomqvist och Poul Ole Jastrup: ''Grekisk/græsk grammatik'', Akademisk Forlag, Danmark 1991, ISBN 87-500-3479-0

[[Kategori:Grekiska]]
[[Kategori:Klassiska språk]]
[[Kategori:Språk i Grekland]]