Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av tösunge  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ tösunge tösungen tösungar tösungarna
Genitiv tösunges tösungens tösungars tösungarnas

tösunge u

  1. (vardagligt, smeksamt) ung flicka (eller dotter)
    1890 (28 nov): Vid sillvaden. (Göteborgskuriren):
    Längst in vid stranden, bland klotång och stenar, ses pojkar och tösungar i färd med att äfven de - fånga sill.
    1934: Hollywood inifrån, Anna Lenah Elgström:
    Jag fäste mig vid deras intelligenta livlighet och gjorde sedan i studion närmare bekantskap med deras systrar, två vackra och ovanligt naturliga tösungar med en viss prägel av finess över sig.
    1935: Sänkt sedebetyg, Vilhelm Moberg:
    En tösunge, som stod lydigt i sin bänk och knäppte händerna vid morgonbönen, nytvättad och nykammad och med ett blått, fint flätband i håret.
  2. (vardagligt, något nedsättande) oförmögen, busaktig, eller olydig liten flicka
    1945: Bricken, Edith Unnerstad:
    Är det nu riktigt säkert att inte ni två tösungar bara är ute på äventyr, rymmer från pappa och mamma, för ni har läst för mycket dumma böcker eller så...
    1966: Svedjeelden brinner, Martin Perne:
    Fast jag kan inte fatta vad gagn du kan ha av en hop pojkkiddar och hönsyra tösungar! muttrade han.
 
Jämför: tösabit
Se även tesaurus: Kvinnokön, Barndom