maður

Färöiska

Substantiv

maður m

1. man; vuxen person av manskön
2. äkta make; gift man

   Synonymer: ektamaður

3. människa, person
4. spelpjäs

Etymologi: Av fornnordiska maðʀ.

Besläktade ord: mansligur

Sammansättningar: manndráp, mannkyn, manssystir

Isländska

Substantiv

Böjningar av maður	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	maður	maðurinn	menn	mennirnir
Ackusativ	mann	manninn	menn	mennina
Dativ	manni	manninum	mönnum	mönnunum
Genitiv	manns	mannsins	manna	mannanna

maður m

• uttal: maːðʏr

1. människa av manligt kön, man
2. människa i allmänhet, en person
3. make, man i äktenskap

   Synonymer: eiginmaður, bóndi (ålderdomligt)

4. (schack) pjäs

Etymologi: Av fornnordiska maðʀ.

Pronomen

maður

• uttal: maːðʏr

1. opersonligt pronomen, man