krön

Svenska

Substantiv

Böjningar av krön	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	krön	krönet	krön	krönen
Genitiv	kröns	krönets	kröns	krönens

krön

1. översta del eller kant, särskilt om höga naturföreteelse såsom kullar och berg; kulmen

   Strax efter ett krön finns en skylt på högra sidan av vägen.

   1970 nådde USA:s produktion sitt krön.

   Besläktade ord: kröna

Översättningar

Översättningar

• engelska: crest ^(en)
• franska: crête ^(fr) f, pic ^(fr) m
• italienska: cima ^(it) f
• spanska: cima ^(es) f
• tyska: Gipfel ^(de) m, Kamm ^(de) m

Verb

krön

1. böjningsform av kröna